Nu är det inte lång tid till Vätternrundan, och tyvärr är jag förkyld. Det blev bättre i onsdags, då jag slutade ha halsont. Det höll i sig igår, men nu känns halsen igen.

2012 körde jag Vättern med halsfluss, då överlevde jag ju? Men samtidigt lovade jag min fantastiske cykelvän Per (som i höstas lämnade oss alldeles för tidigt) att aldrig cykla med sjukdom i kroppen igen. Så, vad ska man göra?

Nu höll jag på skriva att jag är en man av mina ord, men jag menar nog kvinna (senast jag tittade efter i alla fall) så det blir väl så illa att det inte blir någon Vättern i år. Eller?

Velandet är totalt, suck.
Egentligen borde jag bara stanna hemma så är det inget snack om saken, men nu är ju allt bokat och klart eftersom jag kände mig bättre både igår och i onsdags så det är väl bara att åka ner och hoppas på det bästa? Det är ju trots allt 24h till start, under har skett tidigare och kan bli så även i år, vem vet?

Jag har ett ganska dåligt record på Vättern:
– 2011: 9:35
– 2012: 9.02 med halsfluss
– 2013: DNF (tog mig till Jkpg sen sa mina ben ifrån, problem som jag drog på mig under våren pga för mycket träning och stress och för lite vila).
– 2014: DNS (orkade aldrig få ordning på mina problem och ville inte cykla dåligt igen)
– 2015: Nu skulle jag äntligen släppa allt vad tider heter och bara rulla runt i en mysig SUB10GT-grupp och ha det bra. Men vad f´n liksom?

Jag kanske borde hitta ett annat lopp än Vättern?
Tydligt är ju att någon inte vill att jag ska lyckas!
Eller så är det bara jag som är väldigt dålig, det låter jag vara osagt?

Håll tummarna nu för underverk under dagen!!

Bildkvalitéen var helt klart inte vad den borde 2011 en kylslagen junimorgon i Motala….