På söndag är det dags för årets andra MTB-lopp och årets första tävlingsframträdande. På agendan står EngelbrektsTuren som är ett 70 km långt lopp och även en deltävling i långloppscupen. Jag har äntligen blivit gammal nog för att slippa DamElit och kan, fastän klockan inte slagit 30 riktigt ännu, ställa upp i Damer30 istället.

Idag var jag ute på en sista tur innan loppet, det blev inte så långt men däremot skönt att få snurra lite MTB. Det finns en liten slinga på 2.5 km stig som jag kan köra här på landet, den är väldigt enkel men bjuder på några utmaningar faktiskt och ännu finns det faktiskt en passage på varje varv där foten åker ner. Någon som kan gissa varför?

ÖVERFART MED HÖG HÖGT KANT SÅKLART.. … .. suck, när ska jag lära mig?
Jag måste gå en kurs, seriöst, jag blir så irriterad på att jag inte vågar tro på att det går att dra upp framhjulet tillräckligt mycket när jag stöter på såna här hinder. Istället tänker jag “men här kommer det ta tvärnit och jag kommer gå över styret, bäst jag bromsar och sätter ner foten istället” … ohjälplig!

Lite bilder från dagen:

Eftersom jag inte är en elitsatsande cyklist så är det skönt att befinna sig i en tävlingsklass där man åtminstone har chans att inte komma sist. Men däremot tänkte jag inte tävla på söndag, annat än mot mig själv (hur klyschigt lät inte det då?).

Jag ska nämligen försöka seeda upp mig till CykelVasan och det är det som är mitt mål med EngelbrektsTuren. Förra året tror jag att jag lyckades seeda upp mig till grupp 9 (eller var det 6? Dåligt minne) så någonting bättre än det är planen. Jag körde ju sedan CykelVasan på 3h43min och i år är planen Sub3.30 så några siffror bättre startgrupp behöver jag nog för att lyckas med mitt mål och få cykla med cyklister som är ungefär på samma nivå. Då får man bättre draghjälp och minimerar antalet hinder på vägen.

Jag minns inte vilken tid jag hade på EngelbrektsTuren i fjol, men den var ganska dålig och jag hade ganska dålig ork sista halvan minns jag. Dessutom var det väl 30 grader så det bidrog. I år ska det bli regnkaos istället, PERFEKT! MTB när det är som bäst. Vad kan möjligen gå fel? Jag ska slå personbästa med råge är i alla fall planen, nu är ju banan väldigt mycket omgjord så det  kanske är svårt att jämföra. Men jag hoppas det kommer gå fort i alla fall, det är det som är planen åtminstone…

I måndags var jag ute en sväng på Fornstigen igen, tanken var att reka lite mer inför dagens stundande Fredrikshofsträning. Jag tänkte se om man kan köra lite grupper med klubbcyklister i skogen, så det blev ett testförsök idag för att se om det funkar.

I måndags så var det ju torrt och fint på stigen, visst finns det ett gäng lerhål och så vidare men överlag är det torrt. Idag blev det ju annat när himlen började gråta precis lagom till vi skulle sticka iväg. Är det inte för typiskt, egentligen? Fast jag är fortfarande värmechockad sen Alperna så jag klagar verkligen inte på regn och kyla, absolut inte!
Den här alltså.. ser oskyldig ut men ICKE då…  DÖDSFÄLLA!!

Passade även på att inviga min relativt oanvända CCC-Karolina-tröja också i måndags! Är det inte rätt snyggt ändå att ha sitt namn på kragen? Man ser ju nästan seriös ut.
Hur som så blev det en torr och fin runda i måndags, väldigt lätt att stå på lite mer när det är torrt i skogen. Lagom till jag skulle dra ut en hel grupp idag så blev det precis tvärtom, men det är väl bra träning det med? Det blir ju verkligen en helt annan teknisk utmaning att ta sig fram på ett säkert sätt utan att ramla hela tiden, rötterna och stenhällarna blir verkligen såphala när det regnar och inte behövs det mycket heller.




Vi blev i alla fall 9 personer som körde 12 km av Fornstigen (den är ju 18 km egentligen), men vi var rätt så nöjda efter 12 så vi klev av där. Helt ärligt så har jag aldrig kört dom sista 6 km, kanske borde göra det någon gång? Ryktet säger att det är rätt så tekniskt och man är ju redan ganska trött efter över 1h i skogen så jag vet inte om trötthet och rätt tekniskt är en bra kombination? Lägger mest upp det för vurpor och blåmärken, men det hör väl å andra sidan till det också?

Otippat nog så lyckades jag vurpa i måndags men inte idag när det var såphalt, det är verkligen tillfälligheterna som gör det ibland om man vurpar eller inte. Men några blåmärken har ingen dött av så det är sånt man får leva med, idag blev det bara lite rivmärken på benet efter närkontakt med ett lite för närgånget barrträd.

Efter rundan så blev det tvätt av både cykel och cyklist innan jag fick komma in hemma…

MTB är verkligen en helt annan sport, man hinner glömma bort hur roligt det är! Nu har jag dessutom botat min MTB-chicken-sida (det tar 1-2 rundor innan man är igång igen) så nu är det bara köra på (å andra sidan tar det väl 1-2 riktiga vurpor innan rädslan är tillbaka igen så det är en balansgång). Hur som, kvällen får trots halkan 5 Karro av 5!