Igår var jag ut och rastade Exan (landsvägshojen) så då var det inte mer än rätt att lilla Stumpan (MTB:n alltså) fick komma ut idag på en tur. Skulle gärna skrivit något om igår just igår, men jag hade fullt upp med att återhämta mig när jag kom hem.
Gårdagsturen bestod nämligen av 80 km kränkningsrunda med Rejlers Cycling Team/Stockholm CK så idag blev det som kompensation lite mer soft MTB-körande med Fredrikshof. Kan meddelas att vi är ganska glada dock, fast vi blir ifrånkörda (fast Herrarna nedan har fixat en punktering så jag ska inte säga att dom blev ifrånkörda).
Men vad gjorde vi idag då om vi ska hålla oss till ämnet!
Jo, jag och Batman rekade Fornstigen i måndags och fann ju att spåret var väldigt torrt och fint så vi lockade med oss några Fredrikshofvare för en runda idag. 10 personer blev vi som körde 16.5 km av banan (det visade sig sen att vi tydligen alltid åkt fel och missat en bit tyckte några andra som kört där innan). När jag kollar HappyMTBs-turtips så visar det sig ju att personerna har rätt, fascinerande ändå att jag väl åkt där åtminstone 10 gånger och alltid missat den där biten. Men börjar man åka fel så är det väl lätt att fortsätta. Nästa gång får det bli rätt helt enkelt!
Oavsett så var det ännu en fin MTB-kväll, det gäller att passa på nu när det är så fint väder ute och fortfarande ljust så pass sent på kvällarna. Tyvärr blir det ju mörkt tidigare och tidigare så snart kommer kvällsturerna bli rätt så korta (eller med pannlampa). 
Jag lyckades vurpa både i måndags och idag, på samma sätt och därmed landade jag på exakt samma ställe som sist. Båda gångerna så har det varit brant uppför och jag har till slut haft så låg fart och inte hunnit klicka ur så välter jag istället. Båda gångerna åt vänster och båda gångerna en rejäl smäll på höften. Men vad gör lite blåmärken och blodvite (idag lyckades jag samtidigt skrapa upp armbågen och smalbenet)? Det hör ändå lite till att vurpa när man kör MTB, sannolikheten är betydligt större än på landsväg. Sen kan man ju göra tokvurpor och mer kontrollerade, jag tycker SPD-vurpor uppför ändå är relativt kontrollerat, men jag hade ju hellre fixat att cykla hela vägen upp.
Nästa gång kanske det går (platsen för måndagsvurpan var mest klantig, där cyklade jag obehindrat upp idag) men dagens vurpa gjordes upp för ett stenröse där det är rätt knepigt att ta sig upp. Men jag kom längre idag än i måndags, alltid något. Om någon vecka kanske jag tar mig hela vägen upp, man kan ju drömma i alla fall. Tills dess kan jag leva med lite blåmärken och skrapsår.