Etapp nummer 5 i ordningen kan egentligen bara sammanfattas med ett ord, misärvind! 168 km mellan Gävle och Västerås med två depåer stod på dagens schema.

Det var varmt (hela dagen, äntligen) men desto sämre blåste det antingen motvind eller sidvind (HELA dagen). Dessutom körde vi alldeles för ryckigt så det var faktiskt helt värdelöst om jag får säga mitt. Dessvärre körde vi belgisk kedja nästan hela dagen också och det tillsammans med just ryckigheten dränerade all energi som försvann totalt någon mil innan Västerås. Energilös Karolina = sur och grinig Karolina.

Därför sammanfattar vi bara dagen med skit, imorgon är en ny dag och det kan bara bli bättre nu (förhoppningsvis, kanske blir totalhaveri imorgon nu bara för att jag skriver det här…). Nej, håll tummarna för att imorgon är en bättre dag i snabbgruppsvärlden.

Imorgon blir det Västerås – Uppsala och bara 94 km, ska bli lyxigt att cykla så kort. Dessutom är det fika efter bara 40 km (och sen har vi ju bara 54 km till mål). Nej, imorgon borde gå smärtfritt så länge man kommer igång. Väderprognosen säger att vi ska få MYCKET medvind också (äntligen, är väl första gången den här veckan).

Tråkigt inlägg.. men energin börjar ta slut! Skönt att snart vara i mål med detta och glöm inte att det går att lämna bidrag till Barncancerfonden här.

Herregud vad jag är trött nu, oklart hur roligt det här inlägget kommer bli. Sover jättedåligt på dom här hotellen, tycker det låter så mycket och är för varmt. I morse vaknade jag vid 6 och det var noll chans att somna om. Men men, bara två hotellnätter kvar efter i natt så det ska väl gå.

Idag då? Hudiksvall – Gävle och 198 km stod på schemat. Herregud vad mina ben var sega i morse, i första uppförsbacken så trodde jag ju att jag skulle dö. Funderade många gånger på om det var idag min stund var inne, nederlaget närmar sig typ?
Första biten fram till depå ett bjöd på kuperad terräng och på dessa 50 km plockade vi nästan hälften av dagens 1100 höjdmeter. Då förstår ni ju att fortsättning och de andra 150 km var betydligt flackare. I depån så blev det dessutom en lagbild innan vi stack iväg igen. Mina ben var vid det här laget mer än döda så jag funderade fortfarande på “hur i #¤%¤&¤###¤%%& ska det här gå?”. Men jag visste ju att det var mest i uppförsbackarna det bet i från så det fanns ju hopp.
Gruppkompisarna har lärt sig att göra fula miner när kameran åker fram..  

Innan depå nummer två i Söderhamn så fick vi äntligen lite medvind, tror vi fick 2-3 mil (sen var det bara mot eller sidvind under resten av dagen) så fick vi till en belgisk kedja i en jädrans fart. Skönt att få cykla på lite och ha lite mer flyt, kändes välförtjänt.

Sedan blev det lunchstopp i Söderhamn…

Sen rullade vi 4(!) mil och vips var det fikastopp och nygrillat i Axmarby, förstår varför en del säger att man går upp i vikt av det här. Mycket mat blir det, men även fast jag inte alls var hungrig vid det här stoppet så åt jag ändå för det går nog åt betydligt mer energi än vad man tror. Jag hoppas det i alla fall, annars kanske jag kommer hem lite tyngre?

Efter fikat (sista för dagen tack och lov) så rullade vi mot Gävle, återigen belgisk kedja och svårt att fotografera. Det blev en väldig fart och sista milen höjde vi vårt snitt rejält och strax under 34 km/h får väl anses som mer än ok med tanke på vindriktning. Det är nog det snabbaste jag cyklat på länge, solskens/fikacyklist som jag är (eller kanske mera blivit otippat nog). Sista km mot Gävle fick vi MC-eskort av Ride of Hope Gävle som kickar igång nästa år, kändes väldigt priviligierat och fint ordnat.

Imorgon är det dags för etapp fem och Gävle – Västerås och 168 km! Fikastopp nummer två är i Heby som är farligt nära sommarhuset så där finns det risk för att familjen står och hejar på. Är ju fortfarande lite bitter (eller egentligen inte) över att Timrå-stoppet uteblev så det här får väl bli kompensationen! Nu är det sol dessutom så då är det ju roligare för människor att komma dit också, till skillnad från Timrå och Sundsvall som bara bjöd på regn.

168 km och ~1500 höjdmeter får vi, så det är mindre platt än avslutningen idag men ändå mindre kuperat än inledningen idag. Känns skönt att det inte är 50 km där det mest bara går uppför som det varit tidigare dagar, utan här är höjden utsmetad under hela dagen. Det blir nog fint det! Varmt ska det bli också, 24-27 grader!!

Hann linslusa mig in på bild idag också i Arbetarbladets nätupplaga, dröjde mig kvar på torget tillräckligt länge för att få äran (vi fejkade en målgång för fotografen alltså, men erkänn att det ser realistiskt ut?). Finns att läsa här.

Fotograf: Linda Lundin

Idag var det en trött dag (därav fick före bilden bli med solglasögon på fast det knappt var någon sol i morse), vet inte varför jag såg så trött ut (för så trött var jag inte), men det är väl de två inledande etapperna som känns lite.

Etapp 3: Härnösand – Hudiksvall och 174 km stod på schemat. Lite längre än igår och lite mer höjdmeter. Jag hoppade på snabbgruppen idag igen, kommer nog hålla mig där tills dom cyklar ifrån mig (förhoppningsvis hinner veckan vara slut innan så sker). Vi var 14 från början och har sedan varit 12 både igår och idag. Finns risk för att fler droppar av, men jag hoppas att alla som varit med hittills håller sig kvar men vi får väl se.
Fram till första depån i Sundsvall så var det väldigt kuperat, bitvis rätt små vägar och bitvis rätt dåliga vägar. Vi körde fri-fart-rally på en riktig kostig några mil innan Timrå. I en snäv kurva när vi väl låg i närmare 55-60 km/h så dyker världens hål (grushål) upp i innerspåret, alla kastar sig ut såklart men en kille hann inte och small ner i hålet och punkade. Var egentligen rätt odramatiskt men det kändes rätt skönt att ingen gick omkull, kanske inte en optimal väg att maxa utför men ibland måste man väl få?

Tyvärr visade sig gamla hemorten Timrå från sin sämsta sida och regnet började droppa precis när vi körde igenom centrum. Sen fortsatte det så till depå nummer två i Hassela (efter drygt 13 mil kanske). Det blev korta snabba stopp alltså.

Sa jag något om att jag såg trött ut idag eller? Herregud, hur ser jag ut?

Nej, det blev inte så mycket att säga om dagen egentligen. Igår lyckades jag tappa både flaskan (andra gången i år, gjorde det ju på Halvvättern också, helt otroligt jag har aldrig lyckats med det innan och då har jag ändå cyklat i 4 år, nu dricker jag bara längst bak som bestraffning) och punka när jag körde över något vasst (luften pös ut direkt) men idag gjorde jag ingetdera.

Återigen bjöd Ride of Hope Crew på grillning och fantastiska depåer, oslagbart att få äta lite varm mat när man varit ute i regnet. Sen kanske man inte hinner njuta så mycket när det är dåligt väder och regn, men bättre mat än godis och sötsliskigheter.

När vi nådde mål så hade målbilen PRECIS kommit dit och lyckades kasta upp bågen så vi kunde cykla under den. Lyxen med att cykla snabbt är ju att man får komma i mål liiiiiite tidigare än alla andra, rätt så skönt att få mer tid över att vila.
Imorgon ska vi ta oss från Hudiksvall och till Gävle, det är veckans längsta etapp på 198 km och vi åker via Bollnäs och Söderhamn. Höjdprofilen är mycket snällare än dagens och det känns lovande för benen är rätt sura när det går uppför.

Idag var det 1800 höjdmeter på 174 km och imorgon är det “bara” 1100 höjdmeter på 198 km så det känns ju hur lyxigt och “platt” som helst. Tror mina ben kommer gilla det, så bara jag överlever den där första stigningen som börjar runt 25 km så ska det nog gå att hänga med och vi borde kunna få till ett riktigt fint snitt också, idag blev det lite långsammare. Fast det kanske man ska vara tacksam för?

Skönt med lite plattare och framför allt med SOL SOL SOL SOL SOL, inte en droppe regn så långt ögat kan nå, det har vi förtjänat!

Idag var det dags för etapp 2 på årets Ride of Hope, etappen gick mellan Örnsköldsvik och Härnösand och skulle vara 154 km enligt utsago (men det erbjöds en liten omväg för att få möjlighet att cykla över Höga Kusten bron och den var vi ju tvungen att ta).

Återigen sol och vi rullade till start 8.30 för att vinka av alla andra och åkte sen iväg som sista grupp vid 9.45! Här rullar Team Växjö som deltar i Ride of Hope i samlad trupp (dom har cyklat Ride of Hope Europé tillsammans och gör nu detta).
Dagens etapp bjöd på inledande 50 km “uppför” (se höjdkurva nedan, uppför var det ju inte riktigt bara) och sen utför och mer platt. Vi sa innan “vi tar det lite lugnare uppför idag“, men på toppen av dagens högsta stigning så hade vi ett 32-snitt och det var väl fler än mig som hade svidande ben. Men det blir man väl starkare av å andra sidan?
Dagens första depå låg jättevackert vid en fin insjö och där bjöds det på grillad korv och grillade kycklingklubbor med potatissallad. Världsklass!! (LÄR ER VÄTTERNRUNDAN).

Efter första depån blev det mer utför och det rullade på bra, benen kändes bättre när det allra värsta backarna försvann. Andra depån på torget i lilla Kramfors bjöd på handsprit och tacos (handspriten var för att tvätta smutsiga cykeltassar alltså). Även detta kan benämnas med världsklass. Sen blev det bullar och mjölk till efterätt, kryddat med lite Salt&Blandat (favoritgodiset på vilken cykelrunda som helst).

På väg från andra depån fick vi sällskap av den snabbare mellangruppen som ville ha lite snålskjuts och guidning till vägen mot Höga Kusten bron (GPS-filen pekade på en annan sträckning alltså). (sen hängde vi av dom på vägen, mohahahahaah…. #ironi)
I mål kom vi även idag och det blev 160 km och nästan 32-snitt, med tanke på att det var motvind hela dagen så får det anses som mer än ok. Jag är nöjd att jag orkar hänga med med tanke på hur “dålig” jag varit under säsongen och hur lite snabbt jag har cyklat. Jag har ju mest fikat och lallat runt, men nu verkar det äntligen fungera med lite högre tempo, skam den som ger sig alltså. Bara hoppas det håller i sig!

Imorgon väntar 174 km och Härnösand – Hudiksvall, vädret ser ut att ska bli bättre än vad den tidiga prognosen visade. Det blir antagligen något litet regnstänk under dagen men det förutspås inget ihållande hällregn längre i alla fall (sen blir det sol resten av veckan ser det ut som, YES). Bara hålla tummarna för att prognosen stämmer.

Tyvärr är morgondagens depå hemma i Timrå flyttad i sista minut till Sundsvall (morr), men det får väl gå också även om familjen hade planerat att dyka upp hemma i Timrå. Ska bli kul att cykla igenom sina gamla hemtrakter i alla fall, premiär för det (jag började ju cykla långt efter jag flyttat till Stockholm så trakten kring Timrå är outforskad cykelmark).

Får hoppas att benen orkar med morgondagen också, börjar kännas lite nu men än så länge är det helt hanterbart på cykeln, kompressionstights som pyjamasbyxor gör under!

Äntligen i mål på dagens etapp, Umeå – Örnsköldsvik och 128 km.

Det var start vid 09.40 i morse för sista grupp som jag cyklade med, dessvärre cyklar man tillsammans redan vid 8.30 till start (tog typ 5-10 minuter) och sen fick vi vänta lite på vår start. Men tiden gick otippat fort och det var ju sol hela tiden.

Så först uppställning för cykling mot starten..

Och sen lite väntan på riktiga starten.. Hann även bli intervjud av Västerbottens Kuriren (finns redan nu på nätet, dock ej gratis)!

Sen fick vi äntligen börja rulla vilket var riktigt skönt! Det blåste lite sidvind och sen medvind under dagen men det var inte så farligt. Var lite orolig för farten innan som skulle vara mellan 30-34 km/h men när vi nådde depå 2 och hade ett 34.5 km/h-snitt så kändes det oförskämt fräscht och piggt, vilket var lite förvånade.

Efter den andra depån blev det 12 km på E4an i samlad trupp, lite tråkigt för det gick väl i 25 km/h men vad ska man göra, man måste ju anpassa sig efter alla andra.

Sen rullade vi sista 4 milen mot Örnsköldsvik och tog oss i mål hela och rena! Inte så mycket mer att säga om saken egentligen, det gick bra trots att det var snabbgrupp och bitvis gick rätt så fort. Jätteskönt att känna att formen är på gång äntligen. Sen återstår det väl och se om benen orkar med 104 mil i snabbgrupp men det finns ju möjlighet att “byta ner sig” annars. Vilket egentligen inte är något att skämmas för, räcker ju att man cyklar egentligen, tempot borde inte spela så stor roll.

Imorgon väntar etapp 2 och 154 km mellan Örnsköldsvik och Härnösand. Det blir en aningens längre än idag och tyvärr ser det ut att bli motvind hela dagen. Men desto bättre så håller vädret i sig och det ska bli runt 18-22 grader hela dagen och strålande sol, det får man ändå vara nöjd med.

Sen att det är ett regnoväder på väg uppöver framåt onsdag behöver vi inte tala högt om just nu, känns inte sådär jätteroligt att titta på den prognosen men det hinner förhoppningsvis ändra sig innan det väl är onsdag.