Det kanske är värdigt att skriva några korta ord om avslutningen av Ride of Hope och resan mellan Umeå och Stockholm. Den sista etappen gick mellan Uppsala och Stockholm och var bara 85 km, helt sjukt kort egentligen.

Första depån var redan efter 36 km, på den sträckan hann man ju knappt få igång benen innan det var dags för att stanna och fika igen. Men först så rullade vi ju från hotellet, i solsken såklart, till starten i samlad trupp. Nu var vi ju lite fler än uppe i Norr så det blev en rätt så fin effekt med alla cyklister som rullade milen till start.

Innan start så blev det ju precis som tidigare under veckan en lång väntan på snabbgruppsstarten. Eftersom vi haft sol (eller i alla fall uppehåll) varje morgon så har denna väntan på ungefär +60 minuter inte gjort så mycket. Men hade vi haft hällregn och behövt stå där i +60 minuter så hade någon stackare nog fått höra några väl valda ord från mig. Jag förstår syftet med att alla ska rulla till start tillsammans, men det är ur väldigt många aspekter kanske inte optimalt, men men.

10.50 kom vi iväg i alla fall och dagen löpte sen på fort som bara den.
 



Vi fick draghälp av 14(!) endagsåkare och blev hela 26 personer sista dagen, lite skillnad från de 12 vi varit hela veckan. Lyckligtvis gick det lugnt och städat till, för mina ben har då verkligen gjort sitt sen länge, jag har inte haft något att ge senaste dagarna. Känns egentligen rätt dumt att fortsätta cykla när musklerna är så pass slitna, men vad ska man göra? Mina ben hade behövt en lugnare start, nu gick det lite för hårt uppför första etapperna när det var så pass kuperat och det satt i sen hela veckan.

Kul i alla fall att få avsluta med ännu en fantastisk dag och nu är det här äventyret över!

Glöm inte att det fortfarande går att lämna bidrag till Barncancerfonden HÄR.