Noterade precis på min Instagram en liten notis om Vintervättern 2015. 
Det första jag tänker är i alla fall “nej, men herregud, man vill ju cykla runt Vättern så fort som möjligt så varför utsätta sig för 300 km med snö och lidande?”.
Sen kommer ju cykelidioten fram och åsikten ändras lite “men åh, nej, men det kanske inte vore så dumt och det kan ju vara kul och vilken utmaning” och så vidare.
Jag är glad att loppet går på min 30-årsdag för det finns inte på kartan att jag tänker slösa den dagen på någonting som har med cykel att göra. Jag behöver alltså inte fundera på någon dålig ursäkt till varför jag inte tänker köra och framför allt så slipper jag ha ångest i veckor över 300 km lidande i snö och misär.
För helt ärligt, även om det låter lite roligt så låter det inte väldigt fruktansvärt också? Snöstorm i 300 km, det finns inte en chans att snitta 25km/h som dom siktar på, folk kommer ju vara ute till midnatt och försöka ta sig runt. För att inte tala om hur kallt det kommer bli om fötterna, förfrysningsskador är bara förnamnet.
Det ska bli roligt att se hur många som kör, lyckligtvis är jag inte en av dem!
