Igår gick årets upplaga av Stockholm Rogaining, tävling i MTB-orientering, och denna gång var slagfältet ute i Nacka med omnejd. Starten gick vid Nackamässan nere vid Nacka Strand och därefter var det fullt fart ut på okända vägar.

Vi ställde upp i mixed-klassen precis som i fjol men dessvärre blev Anders med flickvän “sjuk” (vi tror att han är för lat bara egentligen) på morgonen så vi blev bara 3 av 5 till start. Men vad gjorde väl det? Nu visste vi ju att vi skulle slippa putta Anders i mål som i fjol åtminstone, bara det var ju en vinst i sig.
Taktiken i år, till skillnad från i fjol, var att vara på plats i god tid för att hinna studera kartorna så mycket som möjligt innan start. 60 minuter innan start fick man kartorna och då var det bara börja planera färdvägar och vilka kontroller som vi skulle ta.

Dessvärre gjorde vi ett fatalt misstag redan här när vi glömde (var blinda) att rita av alla kontroller på den kartan som vi sedan skulle använda att orientera med. Kartan med kontrollerna var nämligen i för dålig skala så man fick en mer detaljerad karta som man själv skulle rita över kontrollerna på, redan här misslyckades vi alltså.
Precis som i fjol missade vi starten, då var det jag som var i ett buskage och gick på toa. Den här gången var det inte mitt fel dock utan Robban höll på med lampa/kartor/kartställ med mera. Så vi valde att ta det lite piano och låta alla andra dra iväg. Det var ju inte som om vi hade någon chans att vinna ändå så någon minut hit och dit gjorde inte direkt någon skillnad för oss.
De första kontrollerna hade vi bra koll på, jag fick dock hybris och drog förbi den första fast jag visste var den var så vi fick vända om och åka tillbaka 2 kvarter. Sen hade vi sett när vi cyklade ut på morgonen ungefär var den andra kontrollen kunde vara och den tredje kontrollen var placerad på toppen av Hammarbybacken så den var ju inte direkt svår att hitta. Även om jag får erkänna att det tog en lång stund innan vi förstod vad den här höjden på kartan var, när polletten väl trillade ner så blev det ju dock logiskt att det såklart var Hammarbybacken. Dit hittade vi ju utan karta också.

Sen orienterade vi ju bara på av farten, bitvis hade jag noll aning om var vi befann oss. Ganska ofta hade jag faktiskt ingen aning. Det är alltid intressant att komma hem efter en runda på okänd mark och titta på kartan och konstatera var man varit.

Vi konstaterade att vi cyklade om alla som var runt omkring men att vi kanske tappade lite väl mycket tid runt kontrollerna för att vi pratade för mycket och kanske tog det lite väl lugnt att vika om kartan och bestämma vägval till nästa kontroll. Om vi skulle optimera vår insats så skulle ju detta ske mycket snabbare, vi skulle ha mindre dötid vid kontrollerna och mer cykeltid, men å andra sidan så tävlar vi ju inte på fullblodigt allvar så då kanske det inte gör så mycket. Men till nästa år kanske vi borde skärpa oss?

I mål kom vi efter 3h49min och eftersom maxtiden var 4h så kändes det ganska lagom. I fjol missade vi ju med typ 4-5 minuter och eftersom varje minut ger 20-poängs avdrag så är det rätt onödigt att komma i mål försent.

Vi hamnade på en 9e plats av 23 lag eller något, i fjol var vi också 9a men då var det bara 13 lag så det tar sig. Dessutom hade vi 910 poäng i år mot 610(!) i fjol så det var ett stort kliv framåt. Vi hade dessutom bara 150(!) poäng till tredjeplatsen så det finns faktiskt potential. Nästa år blir det såklart repris och då säger i alla fall tävlingsdjävulen på min axel att vi ska försöka knäcka 1000-poängsgränsen med ett gäng poäng! Med lite tur så kanske vi kan få oss en tredjeplats om vi är lite fokuserade och får med alla kontroller samt ägnar mindre tid åt att stillastående snacka skit, man kan ju faktiskt cykla och snacka skit samtidigt, det är mer effektivt.

Oavsett så var det grymt roligt att köra och tävlingen rekommenderas starkt! Man behöver inte kunna orientera vidare väl för att köra, kan man läsa en karta någorlunda så klarar man sig rätt så långt.