När mörkret faller åker MTBn fram

Onsdag och återigen dags för MTB på Järvafältet vilket har blivit en fin vana nu när jag äntligen är frisk och kan ägna mig åt lite cykling igen!

Ingen underdrift att säga att våren nått Stockholm redan, det var ju lätt att klä på sig för att ge sig ut och cykla i går. Vinterskor = nej, 3 lager = nej, vintermössa/handskar/halsgrej = nej, och så vidare! Tyvärr lyckades jag ändå klä mig för varmt och fick slänga buffen och öppna jackan halvvägs in på turen.

Jag tänkte innan att det kanske skulle vara lite blött och lerigt i skogen, men jag trodde faktiskt inte att det skulle hunnit bli så bart som det faktiskt var. I princip all snö i skogen var borta och det enda spåren som syntes av vintern var mjuk och halvfrusen is.OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA
12642797_1020551351338675_186010267198048346_n
Fotograf: Pawel J

Tacka vet jag ISP (googla), det finns ingenting att oroa sig för när man cyklar på is utan det är bara stå på som om det vore bar mark. Sen är det ju lite läskigt ändå eftersom det är just blankis och man har några slags spärrar i huvudet, men ramla behöver man inte oroa sig för. Dock lyckades jag med konststycket ändå att gå omkull dubbla gånger.

Först körde jag in i ett träd och vurpade (visst låter det lite coolt?). Det hela låter dock mindre coolt om jag meddelar att trädet var väl en 2-årig björk eller något som fastnade mellan ramen och mitt ben, alltså tog det stopp när den nådde pedalen eftersom foten satt fast där. Jag tänkte i min enfald att trädet kanske skulle vika sig och bara glida under pedalen, men inte då. Tvärstopp och innan jag hinner klicka ur så välter jag ner i leran. Kändes riktigt fint att lerdoppa sig dagen till ära.

Andra vurpan var jag bara trött och halkade med framhjulet på en rot som jag tog snett, det där med hala rötter alltså. Det är inga problem om man är aktsam och tar dom “rätt”, men så fort man blir lite trött och kommer snett på så är det lätt att framhjulet försvinner under en och så ligger man där och kvider. Ingen fara på taket dock, blåmärken läker!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Måste ändå säga att det var lite skönt att cykla i lite varmare klimat men jag tycker ju om vintern så jag skulle gärna ta lite mer snö och kyla i åtminstone 1-1.5 månad till (sen åker jag till Mallorca och behöver inte oroa mig för svenskt klimat på 2.5 vecka).

Nej, SNÖÖÖÖÖÖÖ tack!
Lercykling har vi hela våren/sommaren/hösten på oss att klara av.

Utöver det så börjar formen komma tillbaka och jag har blivit av med känslan att jag ska dö så fort jag sätter mig på en cykel. Ge det några veckor till så kommer det förhoppningsvis kännas som om jag cyklat kontinuerligt under hela hösten!

Leave a Reply