Någon gång i höstas så skickade en kollega ut en inbjudan till lunchjogg en gång i veckan och jag hängde såklart (kanske lite motvilligt i början) med. Jag ska erkänna att jag inte hinner med detta varje vecka, men det har ändå blivit en hel del löppass vilket är oerhört nyttigt och väldigt bra träning. Konditionen utvecklas på ett helt annat sätt än vid cykling, det märker jag verkligen av. Dessutom så får i alla fall jag upp pulsen med mycket mindre ansträngning när jag springer. Det känns på något sätt lättare att köra med högre puls än vad det gör på cykeln. Kanske för att det hjälper till att man håller hela kroppen i rörelse medans man på cykel egentligen bara sitter still (och latar sig).
Eftersom kontoret ligger vid centralen ungefär så har vi ju väldigt fina stråk att springa på, populärast än så länge har Karlbergskanalen visade sig vara. Där bjuds det på fartlek, löpning uppför trappor, backintervaller upp till Fleminggatan och så vidare. Jag har ofta fullt sjå med att orka följa på när vi springer intervaller men man märker omedelbart resultat och det är faktiskt oväntat roligt att ägna en lunch i veckan åt detta.
Tisdagens runda, 5 backintervaller från Karlsbergskanalen till Fleminggatan och sen hem via Norrmälarstrand. Tror vi hann runt 7 km under passet.
Eftersom jag är så lättsåld på saker så tog jag en egen runda i fredags på lunchen och hann med både Norrmälarstrand, Västerbron och Södermälarstrand. Att få komma ut och röra lite på sig när det är ljust och soligt är ju fantastiskt såhär års, det ger verkligen energi. Vinter i all ära, men mörker blir lite tråkigt i längden så ljus behövs!
Kanske är det under 2016 som jag äntligen ska lyckas springa 5 km under 25 minuter? Hur svårt kan det vara? Egentligen? Jag har egentligen aldrig försökt även om jag titt som tätt tänkt att det vore roligt. Någon slags drömgräns är ju 20 minuter men nej, jag är inte tillräckligt mycket löpare för att det ska vara realistiskt.
Oavsett så är det bra för cyklistkroppen att få ägna sig åt lite annan träning också!