Onsdags-MTB och sedvanlig mörkercykling ute på Järvafältet, men den här gången tänkte jag inte skriva så mycket om själva passet utan om min klantighet precis innan passet. Jag tog cykeln ut för ovanlighetens skull och bestämde mig för en ny väg och eftersom jag inte visste hur lång tid det skulle ta så cyklade jag med god marginal.
Det ledde i sin tur till att jag dök upp 15 minuter för tidigt, när det är minusgrader vill man inte stå still i 15 minuter. Så jag cyklade runt lite i närheten, gjorde ett toabesök i skogen, tog tvåhundra selfies (varav de flesta aldrig kommer se dagsljus) och så vidare.
Minst dåliga bilden…
Sen så, kommer jag fram till den här lilla isbacken!
Det är både brantare och isigare än vad det ser ut, blankis hela vägen upp…
Tvekar en kort stund men tänker att det här är ju ingen fara, jag cyklar lätt upp för brantare backar än såhär. Att det är blankis och väldigt brant funderar jag inte så mycket på, av någon anledningen så tar jag knappt någon sats heller. Utan lite halvhjärtat så kör jag in i backen och jag når inte ens förbi första branten innan det tar stopp. Tror jag hinner veva runt pedalerna tre varv stillastående innan jag till slut börjar välta. På något magiskt sätt så hinner jag ändå få ur foten innan det är försent, men det spelar ju ingen roll i en brant backe med blankis. Sen så önskar man såhär i efterhand att någon hade fångat kommande sekvens på film. Jag välter trots att jag fått ner foten i marken, det är för halt för att göra någon skillnad. Knät och armbågen tar värsta smällen. Sen så glider jag på rygg med cykeln över mig ner för branten och ner i diket på vänster sida där färden till slut tar stopp. Resultatet blev förutom ungefär 30 blåmärken en trasig ryggficka på jackan, lite revor på både byxor och jacka och lite skrap här och var på kroppen. Cykeln klarade sig utan en skråma, den låg ju på mig. Eller jag spräckte mitt Garminfäste, men utöver det så gick det bra. Värsta smällen fick vänsterknät som är lite svullet och blått men det reder sig nog ändå. Självförtroendet kanske fick sig en törn också.
Nej, herregud vad onödigt. Vilken start på kvällsträningen också, herregud så dumt.
Lyckligtvis blev det kvällens enda vurpa och jag fick ett bra träningspass därefter, men man blir alltid lite avvaktande efter en vurpa så det var lite tråkigt att cykla vidare.
Fotograf (3 bilderna ovan): Pawel J