Det är inte varje vardag man har äran att få cykla en tur i dagsljus. Har man ett arbete med förhållandevis normala arbetstider så befinner i alla fall jag mig på kontoret ungefär den perioden av dagen då det faktiskt är ljust ute. Ibland får man dock applicera förskjutning av arbetstider och arbeta hemma-konceptet. (Helt ärligt så skulle jag gärna arbeta hemma flera dagar i veckan, man får så mycket mer gjort, man blir inte störd, inga möten som tar tid och man hinner producera saker istället).
Hur som helst så hann jag ut på en förmiddagstur igår eftersom jag arbetade just hemma och valde att förskjuta dagen lite så jag kunde cykla innan lunch och arbeta senare på kvällen. Att få en längre asfaltstur i dagsljus i februari har ju typ aldrig hänt i mitt liv i alla fall, inte till vardags alltså och definitivt inte snöfritt. Är det vinter eller? 
Jag var som en blöt disktrasa knappt innan jag hunnit ut, ändå försökte jag vänta tills regnet avtog lite men jag visste ju att prognosen var regn mest hela förmiddagen.
Planen var hur som helst att rulla asfalt och lite grusväg på först Lovön och sedan Färingsö. Jag hade måttat ut en runda på 102 km ungefär och jag passade samtidigt på att testa navigeringsfunktionaliteten i min nya Garmin 1000. 
Jag ska ju vara guide på TripOnSports Mallorcaresa i påsk som Fredrikshof åker med så det gäller ju att man har koll på prylarna så man hittar. Jag använde min Garmin 800 i fjol och det fungerade hur bra som helst, superlätt att hitta med den och en ovärderlig hjälp. Det kändes som om jag fått till inställningarna på den nya 1000 lika bra för det gick fin fint att hitta dom få vägar där ute som jag inte cyklat innan.
Helt otroligt egentligen att jag cyklat på Lovön och Färingsö säkert sjuhundratusen gånger men det finns fortfarande vägar jag inte kört på. Kungsberga-loopen och Stenhamra-loopen var helt nya bekantskaper så där kunde jag testa navigeringen lite mer skarpt och det fungerade utan problem, känns tryggt inför Mallorca.
Själva rundan då? Ja, det regnade, regnade, regnade och regnade. Jag hade tänkt köra distans med backspurtar, men jag kom på efter 20 km att jag glömt både näring och att inta en större frukost så det blev långsamt och jämt istället för att överleva i 102 km.
Att cykla ut till Björkvik som ligger ungefär längst ut på Färingsö brukar vi Mälaröcyklister förknippa med sen vår och ljusa kvällar. Att ta sig hela vägen ut dit i februari har nog jag inte gjort förut. Det var blött och mörkt och på vägen tillbaka från udden så började dessutom hagla så det kändes lite som vädrets makter gav tillbaka för att jag klagade så mycket på regnet. Men det var inte värre än en standardvätternrunda rent vädermässigt, typ precis som vilken svensk sommardag som helst. 
På vägen hem så sprack det åtminstone upp lite och solen tittade fram vilket kändes väldigt skönt. Eftersom jag gick helt utan energi så tog jag slut med 2-3 mil kvar hem och sista biten gick det inte fort. Men huvudsaken att det gick framåt och hastigheten spelar ingen roll såhär års, det kommer mycket senare i vår. Nu är jag glad bara att jag överlevde typ 5h i sadeln utan någon energi och i mestadels regn. Härdande tur!
Förhoppningsvis blir det mer sol och mindre nederbörd i helgen, snöa får det gärna göra men jag hoppas att det kan låta bli att regna åtminstone!
