Söndag och dags för prova-på-tur med SSSK! Eftersom det har snöat, töat, regnat och frusit om vart annat senaste tiden så fanns det inga åkbara isar i Stockholmsområdet utöver plogade banor. Så den SSSK-tur vi skulle åka med idag blev på just en plogad bana, nämligen Drevvikens 20kms banan. Det kanske hade varit roligare med en fin obehandlad is men man ska väl inte klaga egentligen. Fördelen med en plogad bana är ju att risken för att plumsa i är väl betydligt mindre än om man åker fritt på oplogad bana. 20km kändes dessutom lagom då vi aldrig åkt längre än typ 11km innan (det var i fredags dessutom, innan det var årsrekordet ensiffrigt).

Jag lyckades hitta en cykelvän bland ledarna så vi valde hans grupp. Gruppen var annonserad som en snabbare variant men vi blev lovade att den skulle vara samma fart som övriga grupper så vi vågade åka med trots att vi inte är några skridkorävar. Även om man tror att man är tränad så är det skillnad på sport och sport, mina ben är inte alls vana att stå på skridskor i timmar till exempel.

Det blev tydligt i slutet av rundan när benen blev sladdrigare och sladdrigare, muskler som normalt inte används fick komma till användning och då känns det.
Vi lyckades med några papphammar-shownummer, jag drog en vurpa när jag skulle stanna. Jag bromsade för tvärt och skridskon skar fast i en skåra så jag vurpade och gled iväg på isen istället, tyvärr var det rätt blött så byxorna blev rätt blöta. Men det torkade snabbt och jag slog mig inte så ingen fara där.

Sambon lyckades piruettvurpa på isen, sen benplurrade han när vi skulle fika. Alla hade klivit i land och då brast isen. Eller jag stod precis på kanten när den började brista och hann precis hoppa i trygghet innan det var försent, tyvärr lämnade jag kvar sambon som fick bada underbenen. Ingen fara på taket dock. Sen vurpade han på en stor sten när vi skulle iväg från fikat. Då tänkte jag på en kille som var med på en introduktionsrunda på cykel med Fredrikshof som jag höll i för någon säsong sedan, han drog en SPD-vurpa varje gång vi stannade. Efter typ fem gånger så vågade jag knappt stanna gruppen med rädsla för att han skulle vurpa igen.

Men man lär sig, förhoppningsvis blir det färre vurpor nästa gång!

Nu får vi dessutom bli fullvärdiga SSSK-medlemmar om vi vågar, bara en sån sak!