Tillbaka i bergen igen

Idag blev det en tur upp i bergen i min ensamhet (oroa er inte, jag har vänner (tror jag)), faktiskt ändå lite skönt att cykla omkring solo och filosofera. Jag drog en runda på 105 km och cirka 1550 höjdmeter. Det blev den berömda “Militärbacken” ut från Palma och sen vidare mot Caliva, Puigpunyent, Valldemossa och sen ned på plan mark och via Sa Cabaneta hem. Eftersom väderprognosen såg så himla bra ut så kände jag för att reka en lite längre runda som jag planerat att köra med min grupp senare i veckan. Jag behöver komma in i cyklandet också efter influensan, det känns fortfarande segt i kroppen och jag snuvar rätt bra när jag anstränger mig. Men inbillar mig att det ändå blir bättre och bättre.

Det blev verkligen en fantastiskt fin dag, även om det var lite kallt bitvis, jag fick till och med sätta på mig västen i en uppförsbacke när det blev för mycket skugga.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Känns bra att tröjan är så tight så man får utseendet av ett kvinnligt könsorgan i armhålan. Men armarna ser väldigt smala ut om inte annat…

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA
I Valldemossa blev det ett stopp för lite nödfika, jag hade planerat att cykla hela rundan utan att stanna och jag tyckte mig ha ätit en rejäl frukost. Men efter ungefär 3h så tog vattnet slut och sen tog energin i mig slut (och jag hade inget med mig) så det var bara stanna. Köpte lite vatten, cola och en glass och det stod jag mig på sen hela vägen hem. Hade jag varit i normalt slag så borde jag ha orkat/klarat hela turen utan fikastopp, men nu gick det inte. Inte så mycket att göra åt eller bry sig om förvisso.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Nöjd med dagen efter nästan 5h i sadeln, synd att vädret ser ut att bli sämre men det är bara njuta så mycket man kan och göra det bästa av situationen. Det känns ändå fantastiskt att vara här och butterheten jag burit på innan jag åkte hit är som bortblåst. Hoppas att energinivåerna kommer stiga mer och mer till normala nivåer också och att jag om några dagar inte längre känner av tidigare sjukdomsperiod.

Imorgon får jag äntligen sällskap och slipper cykla ensam, ska bli roligt med lite klubbkamrater på plats som man kan cykla omkring med resterande delen av resan.

Leave a Reply