Efter att ha cyklat samma runda senaste tiden så kändes det som om det var dags att hitta lite nya vägar. Jag har cyklat upp till Östervåla tidigare år men där vänt och sen cyklat samma väg hem igen, det blir ganska exakt 100 km. Jag tycker dessvärre att det är både tråkigt att vända och att 100 km är lite i längst laget när jag cyklar ensam. Därför så testade jag istället igår och idag att skarva vidare längst 272an mot landet. 272an är en lite större väg så jag har tidigare år dragit mig från att cykla på den. Det är dock så himla lite trafik så den är faktiskt helt cykelbar hela vägen mellan Uppsala och Östervåla. Visst kommer det bilar ibland men det är ingen högtrafik och det finns vägren på stora bitar.

Exakt 79 km och helt ok som ensamtur, runt 2h45min ungefär.. 

Med risk för att bli tjatig så måste jag ändå påpeka igen hur himla vackert och skönt det är att vara ute på små landsvägar och njuta av naturen och stillheten. Vägen som går mellan Huddunge och Östervåla är en liten pärla, i princip noll trafik och perfekt asfalt. Det verkar dessutom alltid vara medvind där så det rullar på i snabb takt med liten ansträngning.
Jag får se vad det blir för ny tur imorgon, någonting kortare för jag har lite annat på semesteragendan men på fredag blir det nog en längre sväng igen. Jag har några vägar norröver som jag tänkte scouta så det får bli lite upptäcktsfärd igen. Än så länge har jag inte cyklat in i en grusväg när jag varit ute på upptäcktsfärd så jag hoppas det håller i sig så. Det kan bli så himla långt att ta sig ut från en eventuell grusvägsåtervändsgränd så det gäller att ha alternativ när man tittar på kartan. Det är inte så roligt om rundan blir 2-3-4-5 mil längre än tänkt bara på grund av lite grus och någon jätteomväg som man tvingas ta.

Antagligen säger den här kartbilden er andra ingenting, men det kan vara den ultimata rundan jag funnit här uppe i Uppland. Perfekta vägar och bra variation och lite trafik.

Enda smolket är den lilla biten på 72:an mellan Åland och Järlåsa.. 

Men annars så innehåller rundan en perfekt variation av vägar och terräng runt omkring, det är nästan uteslutande mindre landsvägar i olika storlekar. Det är väldigt lite trafik på rundan och det bjuds på fantastiska omgivningar. Dessutom är det i princip stenplatt och det finns väl typ 3 halva backar på hela rundan som ändå är 65 km.



Jag vill aldrig åka hem till Stockholm igen, det här är allt jag behöver!! 

Men efter att ha kört rundan typ 6-7 gånger senaste tiden så känner jag att det börjar bli dags att ge sig ut på andra jaktmarker. Nog för att det är den perfekta rundan, men variation förnöjer ändå så det är dags att bege sig norrut och se vad som finns att bjuda där uppe. Fördelen med att vara här ute är att det finns fina landsvägar åt alla väderstreck!

Semester när den är som bäst inkluderar massor av cykling i lagom takt! Eftersom jag befinner mig uppe i Uppland så håller jag som bäst på att njuta av alla fantastiska landsvägar här uppe, både välkända och även nya små fina vägar.

Fördelen med att vara ute på landet och långt ifrån närmaste stora stad är att det finns jättemånga fina vägar att välja på och det är nästan ingen trafik eller andra störande inslag. Det är verkligen lugnet när det är som bäst och jätteskönt att ge sig iväg var och varannan dag. Medans jag i Stockholm ofta cyklar med musik så behövs det inte här, utan det är bara njuta av tystnaden på riktigt och lugnet som finns här uppe. Semester på topp!

Idag fick jag även med mig sambon på en liten runda, även om 65 km är en liten runda i mina öron så är det kanske inte det i hans men han överlevde. Även fast han inte fick fika och hann påpeka det ungefär femton gånger under turen. Nästa gång har jag dock lovat att det blir minst dubbelfika och inte längre än 5-6 mil heller. Det är skillnad på cyklist och cyklist men jag måste ändå erkänna att kortare turer med mycket fika lockar det med.
Tills jag får med honom igen får jag dock försöka njuta av det här ensam… rätt så lätt! 

Jag antar att ni andra redan gått på semester och är hemma och myser, själv kämpar jag en sista vecka innan det är min tur att kasta in handduken i hela 8(!) veckor. Jag skojar inte, jag ska ha “semester” i 8 veckor, med betoning på just “semester”.

4 veckor är ju slappa och små-cykla lite medans 3 veckor är försöka överleva Haute Route TC så det kommer behövas vila upp sig rejält innan. HERREGUD, snart händer det. Det är ju helt sjukt att det snart är dags, om en månad är det dags!!
SKJUT MIG, VAD HAR JAG GJORT?? Nej, det kommer bli magiskt, magiskt!

Medans jag jobbar så hinner jag med lite turer på landet ändå, i helgen så blev det några fina landsvägsrundor. Jag måste verkligen säga att det är något med att öppna ytterdörren och mötas av det här utanför! Inte 10 km transport eller mängder med andra cyklister och bilister, utan bara små landsvägar och jag, underbart! Lugnet är det bästa!

Eftersom det ändå är relativt nära till landet så åker jag tillbaka redan idag och jobbar på distans i 2 dagar och sen tillbaka på kontoret på fredag för en sista insats. Fördelen med att kunna jobba på distans, livet blir så mycket mer flexibelt. Det gör dessutom att det nästan känns som om jag redan har semester. Jag kan ta långlunch imorgon och ge mig ut och cykla i 2h och jobba vidare efteråt o.s.v!

Det ska dessutom bli jättebra väder närmsta dagarna så det gäller att passa på.

Avslutande låttips: Årets sommarplåga... . .. . . .