Det var alldeles för länge sedan jag körde MTB så jag tänkte igår att det var dags för en sväng. Eftersom jag aldrig kört i Hellasgården så kändes det givet med en premiär där ute, alltid roligt med nya stigar! Tittade runt lite på olika forum och kartor och kom fram till att Hellas – Blåa på vägen ut och Hellas – Gröna på vägen hem kändes som en bra idé och lagom svårt. Det rekommenderas som ett lagom tekniskt alternativ av många.

Eftersom jag inte litar på banmarkeringar efter att ha försökt köra Fornstigen första gångerna utan GPS-spår så ritade jag ner rundan på RideWithGPS också och det kändes därefter omöjligt att inte hitta runt. Jobbigt att cykla vilse ute i skogen så det är faktiskt alltid skönt att ha ett GPS-spår att förlita sig på. Även om det visade sig inte behövas över huvud taget den här gången!

Banmarkeringarna har Hellasgården verkligen lyckats med!

Det är tyvärr alltid jobbigt att cykla MTB första gången efter ett längre uppehåll, jag blir så himla feg. Jag förstår inte varför, men jag blir olidligt feg. Pinsamt fegt! Det var så illa så jag tänkte kliva av stigen redan efter knappt 1 km, men jag bet mig fast. Det gick bättre och bättre allt eftersom men tyvärr kände jag mig lite seg så jag valde att vända tillbaka på Gröna redan halvvägs. Det blev ändå 11 km teknisk stig så jag är inte missnöjd med det. Gröna tillbaka var faktiskt värre än blåa, herregud! Några dödsstup och steniga branta partier som jag har svårt att se någon jag känner våga cykla över.

Höll på vurpa gåendes när jag försökte ta mig ned för det avslutande stupet, utöver det så överlevde jag faktiskt utan några incidenter. Några sedvanliga blåmärken på benen men det hör ju till, lyckades åtminstone inte spräcka några knän den här gången.   Både blåa och gröna slingan bjuder på varierande och utmanade terräng, nybörjarstig såg jag någon kalla det för på något forum och det vet jag inte om jag håller med om. Men den blåa kändes snällare än den gröna i alla fall, även om båda bjöd på rejäla utmaningar. Nu körde jag ju inte hela men jag misstänker att terrängen är ungefär liknande. Det var hur som helst två väldigt roliga stigar, rekommenderas varmt!

Nästa gång plockar jag på mig knä- och armbågsskydden och kör hela vägen runt och hoppas på att jag är lite mindre feg med åtminstone en MTB-runda i kroppen i närtid!