Efter att ha cyklat samma runda senaste tiden så kändes det som om det var dags att hitta lite nya vägar. Jag har cyklat upp till Östervåla tidigare år men där vänt och sen cyklat samma väg hem igen, det blir ganska exakt 100 km. Jag tycker dessvärre att det är både tråkigt att vända och att 100 km är lite i längst laget när jag cyklar ensam. Därför så testade jag istället igår och idag att skarva vidare längst 272an mot landet. 272an är en lite större väg så jag har tidigare år dragit mig från att cykla på den. Det är dock så himla lite trafik så den är faktiskt helt cykelbar hela vägen mellan Uppsala och Östervåla. Visst kommer det bilar ibland men det är ingen högtrafik och det finns vägren på stora bitar.

Exakt 79 km och helt ok som ensamtur, runt 2h45min ungefär.. 

Med risk för att bli tjatig så måste jag ändå påpeka igen hur himla vackert och skönt det är att vara ute på små landsvägar och njuta av naturen och stillheten. Vägen som går mellan Huddunge och Östervåla är en liten pärla, i princip noll trafik och perfekt asfalt. Det verkar dessutom alltid vara medvind där så det rullar på i snabb takt med liten ansträngning.
Jag får se vad det blir för ny tur imorgon, någonting kortare för jag har lite annat på semesteragendan men på fredag blir det nog en längre sväng igen. Jag har några vägar norröver som jag tänkte scouta så det får bli lite upptäcktsfärd igen. Än så länge har jag inte cyklat in i en grusväg när jag varit ute på upptäcktsfärd så jag hoppas det håller i sig så. Det kan bli så himla långt att ta sig ut från en eventuell grusvägsåtervändsgränd så det gäller att ha alternativ när man tittar på kartan. Det är inte så roligt om rundan blir 2-3-4-5 mil längre än tänkt bara på grund av lite grus och någon jätteomväg som man tvingas ta.