I går gick jag och la mig strax efter 21 och sov gott hela vägen fram till strax efter 06.30! Tänkte att många timmar sömn kanske skulle kunna få ordning på förkylningen som jag känt av, vaknade utan halsont men fortfarande snuvig så även om det kändes bättre så var det inte bra. Rullade till start och tänkte att det får gå som det går, det är bara köra.

Från start så rullade vi ner från Risoul och begav oss direkt mot Col d’Izoard som vi nådde efter 44 km från start. Jag tror aldrig jag kallsvettats och snorat så mycket som jag gjorde på den sträckan. Det är så tråkigt att vara här och må dåligt. Förutom snuvan har magen bråkat lite senaste dagarna och vill man ha energi i kroppen hjälper varken dålig mage eller förkylning. På vägen upp mot Izoard så tänkte jag många gånger på att kliva av, ringa sambon, lägga mig i diket och dö och så vidare. Men på något magiskt sätt så tar man sig ju vidare, även fast man mår skit, men det förtar ju så mycket av glädjen. 
Efter Izoard rullade vi ner i Briancon och sen vidare mot Lautaret och sen sista toppen Galibier. De 25 km mot Lautaret hade ett snitt på 3% så det passade mig perfekt, den typ av lutning är inga problem och med en trött kropp så är ju mindre lutning desto bättre.

Innan vi tog de sista 6.8 km av Galibier så fanns det en depå och jag passade på att tanka i mig lite energi. Tyvärr är jag illamående av allt ätande och det blir i princip bara Cola och gel i depåerna, jag klarar tyvärr inte av att tugga massa saker utan flytande näring blir det.
Vägen upp mot Galibier är ju magisk och jag kan knappt tro att jag orkade pressa mig dit upp. Tyvärr så känner jag ju att energinivåerna inte är där dom ska vara och jag har legat nedbäddad i någon slags halv feberfrossa sen jag gick i mål. Några timmar senare börjar det äntligen kännas bättre, men det är ju inte bra för fortsättning, inte alls. Glad nere vid målgången i Valloire i alla fall, hur jag nu lyckades ta mig dit.. 

Håller mig till yoghurt just nu och magen har ännu inte spottat ut sig det jag ätit sista timmarna så det är positivt i alla fall. Riders meal som jag åt direkt efter målgång åkte ut relativt omgående, vilket inte direkt är sättet att bygga upp energinivåerna i kroppen.

Ingen aning om hur detta kommer sluta. kanske får jag vila någon etapp, kanske sker något mirakel. Kanske borde insett att min kropp inte skulle orka med den här ansträngningen, jag vet inte. Imorgon är det i alla fall bergstempo, 17 km uppför Galibier och jag tänkte köra eftersom det är så kort och eget tempo. Blir det värre efter det så kan jag nog inte göra något annat än att stå över någon etapp, så illa är det. Jag vill gärna cykla till Venedig och om jag nu missar någon etapp i mitten får det väl vara så.