Samma mönster som tidigare, låg puls fast jag tycker att jag tar i…
Start 08.00 från ett kylslaget Saint-Moritz men äntligen lite sovmorgon! Igår behövde vi sitta på en buss i 3.5h efter målgång uppe på gotthardpasset så det kändes skönt att få sova lite längre idag. Jag äter frukost på hotellrummet numera (har köpt egna saker), efter så många nätter borta så är det känslan av hemma jag saknar mest. Det vill säga, köpa din egen mat och äta i lugn och ro vid matbordet. Många hotellrestauranger är rätt stökiga på morgonen så jag föredrar helt klart lugnet man får på sitt eget rum efter 3 veckor iväg.
På start fick jag frågan om jag visste vem Emma Pooley är? Men hallå, vem vet inte det? Alla ni som inte är cykelintresserade är förlåtna, ni andra inte. Mediateamet ville göra ett litet reportage med henne och mig, om två olika typer av sätt att tackla Haute Route. Emma var bara på gästspel idag (hon körde dock hela Alpveckan 2015). Så, dagens första 30 km fick jag äran att cykla med Emma Pooley runt omkring. Jättetrevlig tjej och supersympatisk och vänlig, kändes som “vem som helst” och totalt avslappnad. 
Vi rullade iväg i 0-gradigt väder och efter en bit i skuggan så visade Garmin -1 grad och jag fick vibbar från i fjol när det var samma typ av kyla fast då även med regn. Nu visste vi att det skulle bli varmt och så fort vi kom upp en bit och in i solen så började det värma direkt vilket var väldigt skönt. Jag är glad att jag tog långa fingrar för jag hann bli rejält kall om fingrarna ändå innan vi fick upp värmen. Kände mig så lycklig över att det inte skulle regna, minnen från i fjol finns kvar och att inte behöva uppleva det igen var så skönt. 
Om vi ska prata om dagens cykling så var det 5 toppar på över 2000 meters höjd som stod på schemat. Men egentligen var det bara Stelvio som räknades idag, så dagen kan sammanfattas kort med före och under klättringen upp mot Stelvio.
De 4 första topparna var samma som vi tog i fjol, sedan blev det ju inget Stelvio på grund av vädret. Måste säga att sträckningen är underbart vacker och rolig att cykla. Vi började med Berninapasset, vidare in i Italien och Forcola di Livingo, sedan Passo d’Eira och avslutningsvis Passo Foscagno. Upp och ner om vartannat och bortsett från Bernina som är 15 km (fast bara ett snitt på 3.5%) så var dom andra mellan 2-5 km långa och 5-6%.
Efter Foscagno stannade klockan och utförsåkning ned mot Bormio väntade och därefter monstret för dagen, Mr Stelvio!! Äntligen! 19.5 km och 7.4% i fantastiskt fint väder.
Sen började det, Stelvio!!
Jag hade som plan att ta det lugnt, för jag hade 4 timmar till cut-off:en nere i botten av klättringen och så lång tid tar inte ens jag på mig att cykla 19 km. För övrigt så har jag verkligen inga kommentarer om cut off:er och regelverk längre. Igår var jag bara 15 min på rätt sida och körde på rätt bra hela dagen. Idag tog jag det lugnt och hade 1h45min tillgodo. Hur kan det vara så inkonsekvent i år? Jag fattar inte. Och igår fick flera som missade cut off:en ändå ett resultat, så vissa dagar är cut off:en stenhård och andra dagar är den bara på låtsas och ingen bryr sig. Herregud, hur kan man inte följa sina egna regler? Baah!!
Oavsett så var det i alla fall skönt att ta sig an berget helt utan tidspress! 
Efter 7-8 km så tornade en vägg av serpentiner upp sig och jag trodde att “det är det här som är Stelvio“. Serpentinerna började när det var 10 km och 700 höjdmeter kvar och jag fick inse halvvägs uppför dom att det inte var så långt som jag hoppats på. Klättrar på och allt känns bra, km tickar ner och det går bra. Men tyvärr så spelar jag nog mig själv ett mentalt spratt när jag tror att serpentinväggen är det mesta av Stelvio för jag tar ut segern i förskott och börjar räkna hem klättringen när det återstår 6-7 km. 
Klättrar på, klarar serpentinväggen och viker runt hörnet och möts av dalen nedan. Herregud, hur lång är den där vägen? Var tar den slut? Hur kan det vara 7 km kvar?? 
Dalen visar sig vara rätt så lång, det går segt och börjar bli mosigt, flaskorna börjar ta slut. Jag når äntligen 5 km skylten och är förundrad över hur det fortfarande kan vara så långt kvar, jag var ju nästan uppe redan i mitt huvud. När 4 km återstår tömmer jag flaskorna och det blir mer och mer misär, jag har inte lust med mer klättring. Försöker fylla flaskorna men hittar inget vattendrag och ingen att be om hjälp heller. Tänker att jag nog inte kommer törsta ihjäl sista biten och ger upp tanken på mer vätska.
Stannar flera gånger sista km och det är segt, jag inbillar mig att jag har lite svårare att andas när jag når över 2400-2500 höjdmeter, tycker mig ha känt samma sak tidigare veckor. Det var samma med Galibier, det känns som om andningen blir lite störd av höjden. Hur som helst så tar jag ju mig upp, men det var inte snyggt sist 3-4 km. Jag brukar normalt kunna glänsa med min uthållighet men inte idag. 
Sen blev det lite fotografering och lite mer fotografering och därefter bara rulla ner samma väg igen till Bormio där vi nu bor två nätter. FÖR IMORGON SKA VI UPP FÖR STELVIO IGEN!! Var det någon som inte hörde?? Jo, imorgon VÄNTAR STELVIO IGEN!! 
