Tittar man på pulsen verkar ju kroppen lagt av helt…

Sista veckan, start 07.00 i Geneve och 176(!) km senare skulle vi nå Crans-Montana som var målet för dagen. Jag har länge tänkt att vi är på väg till Cortina, men det vet jag ju att det ligger i Italien och det är ett antal dagar tills vi når dit. Regnvarning så det blev lite klädångest innan avfärd. Varmt, men risk för regn stora delar av dagen (eller så kunde vi ha tur och slippa det mesta), valde i alla fall sealskin-strumpor och velotoze-skoskydd och det höll mina fötter torra hela dagen. Typ 140 km regn och torra fötter, magiskt bra!

Var inte alls peppad i går och kände mig nedstämd när jag vaknade, men så fort man rullar iväg på cykeln så känns det ju bra igen. Vet inte varför det går så mycket upp och ner, jag vet ju att allt är bra så fort jag sitter på cykeln och att jag tar mig i mål varje dag oavsett.

Lyckligtvis hade magen inte gjort motstånd något mer sedan igår mitt på dagen så det kändes hoppfullt att medicinen äntligen bitit och gjort sitt! Nu har jag bunkrat på apoteket också och har med mig både på cykeln och i race-ryggsäcken + stora väskan.

Torrt på start men 4 minuter senare så började det och slutade väl knappt under dagen..

Jag inser att dom här blogginläggen antagligen blir tråkigare och tråkigare, men ju tröttare jag blir desto svårare blir det att sammanfatta allt grundligt. 

Det var i alla fall regn stora delar av dagen, tyvärr en hel del krascher och såg minst 2 medcyklister åka iväg i ambulans. Jag har dåliga bromsar när det regnar så utförsåkningarna i början var ingen höjdare, höll avstånd och tog det lite försiktigt för att inte riskera något. Till skillnad från etapp 1 förra veckan så kändes benen helt ok redan från start, jätteskön känsla att känna sig uppvärmd redan direkt. Kanske blir det inte värre än såhär i benen? Det vore ju fantastiskt i så fall.

Jag hade en bra dag idag, vi körde exakt samma etapp i fjol (ungefär i alla fall) och då var jag typ 20 minuter snabbare. Men nu hade jag lite strul med bakhubben på hjulet och väntade en stund på Mavic samt körde mesigt utför eftersom jag hade dåliga bromsar. Och så det där lilla med att jag för ett år sedan hade utvilade ben och nu har jag två Haute Route-veckor i benen! Kändes bra så gott som hela dagen, regnet störde mig inte så mycket och även om det var en lång dag så hade jag gott om energi hela dagen.

Hoppas det håller i sig imorgon också! Vi verkar ska slippa regn i alla fall, alltid något!

Bara 6 etapper kvar nu, nu börjar jag vädra segerdans i Venedig… snart.. snart… snart!!