Äntligen tillbaka i verkligheten, efter hemkomst i fredags så har det tagit ett tag att landa. Packa upp, tvätta typ 10 maskiner (jag är lite nojig och tvättar gärna all min packning när jag rest länge, även sånt som är rent) och samtidigt hinna återhämta sig.

Jag har inte ont någonstans och känner egentligen inte av Haute Route på mer sätt än att jag är hemskt trött, väldigt trött, sover middag titt som tätt och sover länge på nätterna men är ändå trött. Antar att det tar ett tag att återhämta sig. Drog tyvärr på mig en ögoninflammation på väg hem till Sverige så jag har ännu inte lyckats ta mig till jobbet.

Däremot har jag hunnit cykla en MTB-runda igår (och en till idag), bortsett från att ögat rinner som ett vattenfall och att jag är lite småseg så var det väldigt skönt att komma ut. Vi körde ett varv på Fornstigen ute på Lovön och jag slås ju direkt av hur dålig på MTB jag blir av att inte köra MTB. Jag blir så feg, direkt, minsta sten/rot så kliver jag av. Varför? Ikväll när jag körde med Fredrikshof ute på Järva så var det mycket bättre så det är åtminstone skönt att det går snabbt att komma in i det igen! MTB är SÅÅÅ roligt!
Trots att det är 21 september så är det förhållandevis varmt ute, det går ju att cykla i kort-kort fortfarande så det är bara passa på. När jag cyklar så känner jag att kroppen ännu är lite sliten så det gäller nog att skynda långsamt tror jag. Jag har ingenting att pressa till ändå så det är verkligen bara cykla på den nivån som kroppen känner för. Förhoppningsvis blir det bättre dag för dag och snart är allt nog som normalt! Oavsett så är det så himla skönt att vara hemma igen och tillbaka i vardagen.

Många har frågat mig om jag inte kommer tycka det är jobbigt när allt är över och att komma tillbaka men verkligen inte, det är precis tvärtom. Det är så himla skönt att vara tillbaka i mitt vanliga liv och ha minnet färskt av Haute Route TC. Jag skulle göra om det (trots att jag sa många gånger mitt i “aldrig någonsin igen, aldrig“) igen om chansen dyker upp men nu så njuter jag bara av att ha gjort det, klarat det och att få leva normalt igen.