På vift i Roslagen

I helgen tog jag bilen upp till Roslagen för en lite längre runda på CX. Med vintermått mätt så är en längre runda väl allting som går över 6-7 mil någonstans. Precis när jag svänger in på parkeringen med bilen så får jag släpp för det är blankis, lyckligtvis ingen fara eftersom det bara var jag där. Men det kändes sen när jag cyklade iväg att det låg en tunn ishinna på vägbanan, temperaturen var runt nollan men solen hade väl inte börjat värma på ännu så det kanske var därför. Hur som helst så var det lite ostadigt, trots dubbdäck, till en början men det släppte ganska snabbt.

Helt otroligt att det var fullt med snö och vinter för en vecka sedan och nu kändes det som tidig vår fast vi bara är i slutet på januari. Det är lite tråkigt ändå när vädret går så mycket fram och tillbaka för vårkänslorna kommer fram alldeles för tidigt. Lika bra att förtränga och kväva dom i 2 månader till så man inte tillåter sig att bli lurad hela tiden.

Hur som helst, en väldigt fin runda med både älgspaning och tråkig motvind. Fast det bara blåste runt 4 sek/m så kändes det när vinden kom rätt i ansiktet. Jag var rätt mosig mot slutet och var glad över att rundan inte var längre än 78 km, då hade jag avlidit. Undra vad det blir för väder kommande helg? Snöstorm? 10 grader och sol? 0 grader och regn? Det antar jag visar sig, men vädret bjuder på sannerligen på variation!

Vintercykling i ett snöigt Stockholm

Äntligen har det blivit vinter i Stockholm och för en gångs skull så lös solen idag. Jag vet inte om jag lyckats få någon cykeltur under 2018 där det varit blå himmel och sol. Idag fick jag mycket av både och vilket kändes jättehärligt.

Årets längsta tur blev det också, 75 km kanske inte låter så mycket men när det är vinter och man harvar omkring på MTB:n med dubbdäck så tycker jag det är mer än tillräckligt. Jag brukar normalt hålla mig runt 35-50 km så 75 var ett snäpp upp!

Turen gick via Hammarbybacken och genom Nackareservatet ner till Älta och därefter vidare mot Tyresö och Vissvass. Därefter bar det hemåt via Åvavägen och Tyresta.  Sjukt vackert var det bitvis, jag var lite rädd innan för hur underlaget skulle vara men det var över förväntan. Alla cykelbanor var skottade och fina och bilvägarna jag hamnade på hade lite snö och få bilar så det var inga problem. Enda smolket var när jag skulle gena från Åvavägen upp till Tyresta friluftsområde, det var icke skottad skogsväg i några km. Det gick inte så fort men det gick ändock att ta sig fram!

Kanske blir en liten sväng imorgon igen, vädret ser ut att ska bli bra igen. Det blir nog ingen långtur som idag men någon timme kanske jag kan få till förhoppningsvis!

Morgonrunda med livlig fantasi

Hur bäst startar du upp en mörk och tråkig fredag? Såklart med en morgonrunda! Det händer inte så ofta, men ibland brukar jag flexa på morgonen för att hinna cykla en bit innan jobbet. Det innebär ofta uppstigning innan 6 men det kan det vara värt ibland, speciellt nu när det är så mörkt på kvällarna (inte för att det var bättre i morse). Jag tycker det är härligare att starta i mörker och sluta i ljus istället för att som det blir när jag cyklar efter jobbet, start i mörker och sen mörker mörker mörker och avslutning i mörker. Nu ska jag dessutom hem till Timrå över helgen och då var det skönt att få in lite cykling idag!

Jag hade dessutom spanat ut en mycket fin runda i Nackareservatet och hela vägen ner till Ältasjön och runt Flaten så det kändes mycket härligt att få ge sig iväg i morse. 
Eftersom jag aldrig har cyklat i Nackareservatet förut när det varit mörkt så kändes det till en början lite obehagligt när jag lämnade de upplysta stråken och gav mig ut i mörkret. Normalt när jag cyklar i mörkret så är det så långt ifrån stan så det är noll chans att det ska kunna finnas något som lurar i skogen redo att attackera. När jag var så nära stan så kändes det däremot som om hela Stockholms bus samlats i skogen på morgonen redo för att överfalla mig och sno min cykel (eller vad ett kriminellt gäng nu gör med en cyklist mitt i mörka skogen, cykelstöld kändes mest rimligt i min fantasi). Jag inser ju att risken är obefintlig och att jag mest har för bra fantasi men det var tråkigt att cykla omkring och känna obehag. Nu vet jag ju att det med största sannolikhet inte finns något värre i mörkret än typ ett rådjur så nästa gång borde det gå bättre, hoppas jag. Annars får jag väl cykla ifrån buset, eller ta med en cyklande livvakt!

Det var jackpot att jag äntligen fick cykla över trägången vid Ältasjön, den har jag sett på bild såååå många gånger men jag har aldrig lyckats ta mig dit själv. Tummen upp!

Nu tar jag Norrlandshelg med gott samvete och ser fram emot snörekord och lite riktig vinter och förhoppningsvis åtminstone en tur på med längdskidorna (eller kanske två!).

En väldigt kort förkylning senare

När jag blir sjuk så hänger det i i flera veckor och jag blir alltid döförkyld. Men jag kan ha upplevt tidernas märkligaste och kortaste förkylning precis. Det började i söndagskväll, började bli snuvig och känna mig väldigt seg. I måndags vaknade jag jättesnuvig och jätteförkyld, gick till jobbet ändå och snörvlade mig igenom dagen. Hem och dog i soffan och mycket sömn. Igår började det istället vända och bli bättre igen och idag skulle jag nästan definiera mig som helt frisk. Helt sjukt, aldrig varit med om kortare förkylning. Hoppas bara att den verkligen gått över helt och inte kommer tillbaka direkt igen. Tränar inte idag bara för att men egentligen skulle jag nog kunnat, tar en dag extra off ändå!

Här är lite bilder från lite turer i förra veckan! Jag fick stor brist på fantasi och drog några repor på Lovön nu igen, nog för att det är fint där ute och så men jag är ändå lite trött på att harva exakt samma vägar så nästa gång får det bli Hellas eller något istället!