Den sista planerade riktiga turen ägde rum i lördags, vi hade planerat att cykla hela Ma10 från Port de Pollenca och sen ta oss ut på platten och rulla hemåt igen. Turen var på pappret i runda slängar 21 mil och vi tänkte att vi skulle starta tidigt, runt 07.00, för att kanske få en glimt av soluppgången också. Tyvärr var det molnigt så det gick bara från mörkt till ljust utan att någon sol syntes till, men det var väl inte hela världen.
Det var väldigt skönt att rulla upp för Col de Feminina hela ensamma, inga bilar och inga andra cyklister. Bara vi och några getter och får. Rundan skulle bli lite av ett genrep inför Mallorca312 som har samma sträckning inledningsvis.
Inte varje dag man får äran att öppna apelsinkiosken, lagom tills vi kom upp dit så dök ägaren upp och vi lyckades både få använda toaletten och köpa oss något litet att äta/dricka. Jag passade på att punda i mig en Cola, på cykeln finns det inget bättre raketbränsle. Det kanske inte är så bra i längden eller något jag dricker till vardags men när jag cyklar så har jag ingenting emot att nära mig på Cola för det fungerar för mig!
Vi rullade vidare längst Ma10, i Soller kändes det som om det skulle bli regn men det kanske kom 2 droppar och sen sprack det snarare upp och började bli både soligt och blå himmel. Vi hade planerat lunch i Banyalbufar, vilket var strax över 90 km från start, så det blev ändå ett rejält pass innan vi äntligen fick sitta oss ner och äta.
Efter lunch fortsatte vi och jag tycker Ma10 är som vackrast i den här änden!
Någonstans i höjd med Andratx blev det jättevarmt, över 30 grader i solen och jag passade på att dra i mig en 8-litersdunk… eller inte..
Vi vände sen inåt bergen igen, fast på “insidan” och tog oss upp till Galilea där en öns bästa pizza enligt utsago skulle finnas. Måste erkänna att jag blev rätt spak av både värme och inte så mycket energi, tror lunch efter 90 km blev lite för sent för mig. Jag tog det därför väldigt lugnt uppför till Galilea för att inte riskera att ta slut. En pizza senare så var allt som vanligt igen. Eftersom vi stannat lite väl ofta (totalt 4(!) timmar rast på 21 mil) så började det skymma på vägen tillbaka igen. Jag valde att ta det lugnt för att rulla ur benen rejält efter 9 dagar på cykel och det var väldigt skönt att mysrulla hemåt, även om det hann bli mörkt innan vi nådde Port de Pollenca igen!
Ett bra dagsverk, en bra avslutning på resan och jag tror aldrig jag cyklat såhär mycket förut under en Mallorca-resa. Dessutom blev jag inte sjuk, bara en sån sak! Underbart!
