Efter 2 lite längre dagar och framför allt med gårdagens nästan 18 mil så var det dags för en riktig glassrunda. När de andra stack iväg till Formentor (40 km t-o-r) så hängde jag kvar på hotellet och gjorde lite ärenden och passade på att tvätta(!) bland annat.

Sen lagom till lunch rullade vi iväg några km till Cala Sant Vicene för lite lunch och glass i solen nere vid havet. Jag har aldrig varit där innan men har förstått på många andra att det är väl värt ett besök. Det var väldigt fint där nere vid havet och det kändes som en lagom runda dagen till ära. Jag kände mig lite sliten i benen så ville inte cykla långt.

Sen dödade jag Exan(!)..  min älskling, som varit med mig i 2000 mil nästan och 5 år!!

Vet inte vad och varför, rullade bara och plötsligt brakar det till och växelörat går av och bakväxel + kedjan far all världens väg. Lyckades låsa bakhjulet snabbt för jag hörde ju att det höll på att gå åt helvete men tyvärr fick sadelstaget ett rejält slag och sprack. Hjulet klarade sig nog med bara en eker som fick en liten smäll, tur det i alla fall. Bakväxeln är körd och antagligen framväxeln också. Det tråkigaste är såklart ramen, visst att den går att laga men det kommer ju aldrig bli samma cykel igen. Så det får nog bli en uppfixning och möjligen att hon får komma ut på någon fikatur framöver men som “vardagslandsvägscykel” har Exan gjort sitt!

Nu blir det hyrcykel resten av resan..

Herregud vilken runda vi hade idag, det är verkligen skillnad på vind och vind. Egentligen hade vi planerat en 17.5 mil och upp till San Salvador och Cura (2 klättringar) men när vindprognosen sa 12-13m/s och upp till 20-21m/s i byarna så var det ganska enkelt att revidera planen. Vi beslöt oss för att försöka dra oss mot bergen fast fortfarande nere i dalen och försöka söka skydd på lite mindre vägar. Tanken var väl att det skulle finnas lite vindskydd där så det gick att cykla på ett säkert sätt.
Jag måste ändå mena att det blev en relativt bra dag, visst blåste det och ibland kändes det som om vi skulle blåsa av vägen men det var bara ett fåtal gånger. Vi var majoriteten av rundan skyddad av vinden så det var skönt. På hemvägen blev det dessutom lite medvind och storm i ryggen gör ju att det verkligen går undan. Imorgon ser prognosen lugnare ut så då blir det nog den där 17-mils rundan istället!

Igår var det äntligen dags för den första riktiga rundan här på ön. Vi var 13 cyklister som gav oss iväg med vårfriska ben. Kändes lite som en flock med får ute på grönbete för första gången i år. Det är alltid ovant med racern om man kört mycket MTB under vintern men det går ofta snabbt att vänja sig vid smalt styre och smala däck.

Rundan gick hur som helst via vattnet bort mot Alcudia och sen inåt landet med Velodromen i Sineu som dagens första anhalt. Väl där så är det obligatoriskt att snurra några varv och sen är både benen och lungorna mer än döda. Förstår inte hur timrekorden på bana går till men de sätts ju av proffscyklister å andra sidan.

Efter Velodromen åkte vi vidare mot Montuiri och terrassfiket som har så himla fin utsikt. Där hade vi stämt med lite cykelkompisar hemifrån och det var roligt att ses på en fika mitt på Mallis.Det var väldigt varmt uppe på terrassen och det känns som om finvädret äntligen kommit till ön efter att det var rätt ostadigt senaste veckorna.

Hemvägen gick sen via Petra och underbar medvind utför Ravinvägen som går från Petra ner till havet. Lyckades klämma till med PB på den sträckan, vilket var roligt för jag har ändå bombat på där 6-7 gånger tidigare. Tyvärr fick vi sedan lite sidvind som var en aning jobbig men vad gör väl det. Vi passade även på med ett nostalgiskt besök i Can Picafort där flera av oss träffades för första gången 2012. Dessvärre hade stammisbaren stängt så vi rullade hem tomhänta. Kanske var bra det i och för sig.

Väl hemma blev det en drink vid hamnen här i Port de Pollenca, sämre kan man ha det!

Äntligen är vi plats på favoritön! Dagen började med uppstigning redan 04.00 och prick klockan 13.00 hoppade vi upp på cyklarna och drog iväg från hotellet här i Port de Pollenca. Eftersom vi alla var trötta och hungriga efter flygningen så var planen 5 km och sen lunch, det kändes lagom. Vi fikade på torget i Pollenca, som precis som många torg i Mallorca, är himla mysigt och känns verkligen genuint Mallorca!

Efter lunchen så rullade vi uppför Lluc-backen som är en liten klättring på 5-6 km och sen väntade dagens belöning när vi fick rulla nedför Col de Feminia som väl är den bästa utförskörningen på Mallorca. Svepande serpentiner och sen avslutas det med en flera km lång rak utförslöpa som i folkmun går under benämningen “Världsmästarvägen”. Imorgon blir det en riktigt runda, 130 km är planen och ett besök i Velodromen i Sineu och terassfiket med den fantastiska utsikten i Montuiri.