En väldigt kort förkylning senare

Posted on 2018/01/10 by Karolina

När jag blir sjuk så hänger det i i flera veckor och jag blir alltid döförkyld. Men jag kan ha upplevt tidernas märkligaste och kortaste förkylning precis. Det började i söndagskväll, började bli snuvig och känna mig väldigt seg. I måndags vaknade jag jättesnuvig och jätteförkyld, gick till jobbet ändå och snörvlade mig igenom dagen. Hem och dog i soffan och mycket sömn. Igår började det istället vända och bli bättre igen och idag skulle jag nästan definiera mig som helt frisk. Helt sjukt, aldrig varit med om kortare förkylning. Hoppas bara att den verkligen gått över helt och inte kommer tillbaka direkt igen. Tränar inte idag bara för att men egentligen skulle jag nog kunnat, tar en dag extra off ändå!

Här är lite bilder från lite turer i förra veckan! Jag fick stor brist på fantasi och drog några repor på Lovön nu igen, nog för att det är fint där ute och så men jag är ändå lite trött på att harva exakt samma vägar så nästa gång får det bli Hellas eller något istället!

2018 visar sig från sin sämsta sida

Posted on 2018/01/01 by Karolina

Invigde 2018 idag med en MTB-runda i och runt omkring Nackareservatet. Jag hade ju sett innan på väderprognosen att det fanns risk för regn men att det skulle typ spöregna majoriteten av rundan kanske jag inte räknat med. Måste erkänna att det är så himla tråkigt med det gråa och urusla vädret vi har nu för tiden. Är det inte regn så är det moln och grått, grått, grått och ännu mer grått. Solen syns väl en gång varannan vecka max och annars är det grått och mer grått som finns att avnjuta.

Förutom att jag var klädd för vintercykling och inte regncykling så var det ändå en fin runda. Jag frös lite väl om händerna på slutet eftersom handskarna var genomblöta, jag borde tagit mina Sealskinz-handskar som är vattentäta men tänkte ju inte så långt.

Förhoppningsvis blir det bättre väder imorgon (antagligen inte, men hoppas kan man ju)

Nu byter jag klubb!

Posted on 2017/12/30 by Karolina

2018 tackar jag Stockholm CK för de åren som varit och tackar för mig. Jag vet inte om jag gjort så mycket väsen av mig förvisso men jag har ändå varit med hela vägen från 2013 när det började med en ihopslagning av Lidingö SUB8:30 och Farsta SUB8:30 på Vätternrundan. Året därefter blev det Swedbank, sedan Team Rejlers och därefter Stockholm CK. En resa har det varit men nu blir det andra saker framöver (inte för att det är något fel på klubben, utan mest för att medlemsavgiften på 3500 kr inte är för mig). Jag cyklar ju knappt med klubben så det känns onödigt att fortsätta vara medlem!

Dessutom, kanske desto bättre nyheter, så har jag anslutit mig till cykelklubben Team Utan Gränser som mitt största (och enda) fan Mr Hübner är fader till.

Om jag ändå ska vara med i en klubb så varför inte vara med i en som kostar rimligt med pengar och faktiskt gör lite nytta samtidigt? Klubben samlar in pengar till Läkare utan gränser vilket känns som ett behjärtansvärt ändamål.

Jag tänkte dessutom att jag skulle härma klubbkamrat Magnus genom att donera 1 kr per cyklade km under 2018! Jag är rätt dement av mig men jag hoppas att jag ska kunna komma ihåg mitt löfte under 2018 så jag inte sitter här och ljuger. Att göra en månadssammanställning som Magnus gjort verkar som en rätt bra sak för att hålla reda på vad jag lovat! Oavsett så ska det bli roligt att vara medlem i en lite avslappnad cykelklubb framöver, kanske kan jag till och med cykla mer än årets 300 mil!

Mallorca312 – REVANSCH!?!

Posted on 2017/12/25 by Karolina

2016 körde jag och Robert Mallorca312 tillsammans med ett gäng från Stockholms CK. Vi höll ihop hela loppet medans de andra körde i eget tempo så att säga. Tyvärr blev loppet för vår del ett mindre debacle. Det var regn och kallt vid start, eftersom det blir så himla halt på Mallorca när det regnar och vi skulle upp i bergen direkt från Pollenca så var det ju redan där dömt att misslyckas. Jag vågade inte stå på utför och var långsam som vanligt uppför. Såg massa krascher och bitvis var det såphalt. På väg ner från Puig Major mot Soller så kommer jag runt hörnet i en serpentin och ser hur en man tittar upp ur diket med blodigt ansikte, han hade väl precis kört ner i diket antar jag.

Sen struntade vi i första matdepån, det skulle vi inte ha gjort, några mil senare var hungersnöden total och vi började hallucinera om pommes och friterad kyckling. Jag behöver väl inte säga att vi bara kom runt 200 km någonting och inte hann ge oss ut på sista rundan för att slutföra det vi hade tänkt oss, nämligen cykla hela sträckan på 312 km! Sedan dess så har vi båda tänkt att någon gång ska vi ha revansch, det här var ju inte något värdigt sätt att genomföra loppet och vi måste komma hela vägen runt!

Så, vad passar väl bättre än att ge sig själv en egen härlig julklapp såhär i juletider?

För några veckor sedan kom jag på att jag skulle ha långhelg över Valborg (vi har klämdag på mitt jobb så jag är ledig i 4 dagar). Min sambo är samtidigt på konferens i Sydafrika (ja, fint ska det vara, själv fick jag åka på konferens till Djurö med mitt jobb) så varför ska jag häcka ensam hemma när jag kan vara på Mallorca? Ställde fråga för någon vecka sedan, ingen ville följa med så jag gav upp och la ner det. MEN, sen nappade helt plötsligt Roberto och nu har vi en långweekend, 5 dagar, på Mallorca att se fram emot sista helgen i April. Vi ska ju redan ner 10 dagar över påsken, början på April, så det blir årets andra Mallorcaresa inom loppet av bara en månad, men vad gör väl det? Mallorca kan man väl aldrig få nog av? Inte jag i alla fall, jag älskar ön!

Här är de 312 km som vi ska ta oss ann, start och mål i Alcudia där vi även kommer bo. Vi har faktiskt boka hotellet precis vid starten/målet så det ska vara extra nära.

Himla roligt ska det bli, ännu en till anledning att hålla igång vinterträningen! Längtar!

Rutinen börjar sätta sig

Posted on 2017/12/23 by Karolina

Äntligen börjar jag komma in i lunken och rutinerna börjar sätta sig när det gäller att komma ut och cykla. Jag vet inte varför, men senaste vintersäsongen så tror jag att jag cyklade en gång. Det har jag redan slagit med råge med årets 7-8 turer. Eftersom jag inte har några planer på att vinna os-guld så blir det ibland så himla lätt att tappa lunken. Medans jag har många vänner som tränar slaviskt 6-7 gånger i veckan och följer träningsscheman och har privata coacher så lallar jag ju själv mest omkring och cyklar bara för ATT. För att det är roligt, rogivande, skönt, bra träning och himla härligt.

Jag vet inte när cykling blev så himla prestationsbaserat, kanske är det människorna jag råkar omge mig med, men att träna 40h/veckan samtidigt som man försöker sköta ett heltidsjobb är inte riktigt min grej. Nej, då får det bli små insatser här och var när tiden finns istället. Jag tycker det fungerar ganska bra det med!

Igår firade jag första dagen på julledigheten med 40 km runt omkring i Nackareservatet och det var väl förvisso skönt och härligt men isch vilket underlag. Isigt och spårigt och bitvis riktigt obehagligt. Tror jag skippar Hellas tills det antingen fallit massa snö eller hunnit smälta undan massa för det är sådär att cykla på blankis även om jag har dubb.
Jag har officiellt slutat med selfies, jag vet inte varför men jag har börjat tycka att det är så himla töntigt. Ändå står jag där själv mitt i skogen och tänker, “men kanske borde jag ha EN bild på mig själv ibland för det är ju ändå min blogg och bla bla bla“. Det blir liksom inte bra, jag försöker le men ser ut som ett miffo och snorspåren bröstkorgen är ju mer framträdande än resten av mig. Trots att jag tog säkert 20 foton så blev det här det bästa, det säger väl allt om den saken! Nej, jag får skaffa mig cykelsällskap som får hjälpa till med personfotograferandet i framtiden så slipper jag fylla internet med fler onödiga selfies för det känns som om vi nått bristningsgränsen redan!