Herregud, det var alldeles för länge sedan jag skrev något här. Tiden går för fort och andra saker stjäl uppmärksamheten och vips har det gått 3 månader sedan jag hörde av mig. Hur som helst så har jag varit rätt inaktiv på cykelfronten senaste tiden och då brukar det ju också bli rätt så tyst här, av förklarliga skäl. Jag drog ju på mig en ögoninfektion på väg hem från Haute Route, någonstans längst autobahn i Tyskland för när vi landssteg i Malmö hamn så bröt den precis ut. Sen gick det utför ganska hastigt med det mesta.

Ögoninfektionen utvecklade sig till en ‘Lateral halscysta’ (google it) och eftersom jag fick rådet av vårdcentralen när jag ringde första gången att inte göra något så hann den bli stor som en tennisboll innan jag fick diagnos och ordentlig hjälp. Efter lite sjukhusbesök, flera punktioner på Radiumhemmet på KS så visade det sig hur som helst att det förmodligen var en ofarliga cysta men som ändå behövdes opereras bort på grund av cancerrisk.

Sen fick jag tyvärr vänta 4-5 veckor på operation, den skedde i slutet på November!

Nästan 4 timmar tog det att operera bort fanskapet, tydligen var den större än befarat..

Provsvaren efteråt visade att det var precis den form av cysta som dom trott och ingenting farligt. Man gjorde även en sökning i näsa, hals, lungor m.m. efter fler eventuella cystor men ingenting hittades vilket kändes skönt. Jag är glad att jag var sövd, för efter att ha fått en kamera nerkörd i näsan 3(!) gånger under alla mina läkarbesök innan operationen så vet jag hur otrevligt det är. Nu vaknade jag dessutom med rejäl näsblod i näsan så jag antar att dom rotade runt rätt hårt för att komma åt överallt.

En vecka efter operationen när det vägrade sluta rinna brun vätska från operationssåret och det dessutom svullnat upp, jag hade feber m.m. så åkte jag tillbaka till KS och en infektion konstaterades. Då fick jag äran att gå omkring med kompressen nedan i nästan en vecka, kändes helt naturligt att gå på julbord på Gran Hotell i finkläder och det här.
Nu är allt som återstår efter senaste månadernas gissel ett fint 10 cm långt ärr på halsen..

Förhoppningsvis är denna historia slut nu och jag kan gå vidare. Jag tolkar dock allt det här som att kroppen ger igen för 3 veckor med Haute Route och att jag får skylla mig själv egentligen! Men vad gör väl det? Det var det värt faktiskt!

Efter att ha käkat dubbla kurer penicillin och genomgått en operation på mindre än 2 månader är jag mer än redo att gå vidare mot ett friskare liv och slippa springa på sjukhuset var och varannan dag. Vi håller tummarna för att 2017 börjar i bättre anda än 2016 slutade för nu är jag mer än redo att lämna sjuksängen för denna gång!

Den här bloggen tappar ju helt när jag inte cyklar! Och varför cyklar jag inte nu igen då? Såklart för att jag har varit förkyld, IGEN, jag tror det är femte eller sjätte gången på 3 månader. Helt ärligt så har jag tappat räkningen över mina förkylningar senaste månaderna. Det här kan vara den sämsta träningsmässiga avslutningen på ett år som jag någonsin haft, men vad gör väl det? Egentligen? Bättre nu än mitt i säsongen.

Jag vet inte riktigt vad jag gjort fel heller, eventuellt jobbat för mycket och stressat för mycket. Men det borde man inte bli förkyld av, nu sista gången var det dessutom halsen/luftrören och hosta. Det är oavsett inte så mycket att göra åt än att försöka bli frisk och försöka undvika ett åka dit igen. Nu ska jag försöka gå till Friskis och träna imorgon och hoppas på det bästa. Senaste gången jag var där så blev jag sjuk redan dagen efter så jag hoppas på bättre lycka den här gången.

Jag kanske till och med kan våga mig på en cykeltur nu när jag är ledig också?
Nu är det ju till och med snö ute… äntligen!!

Och till dig som hittade till min blogg via den konstiga sökningen nedan:

Nej, man får faktiskt ALDRIG ta någon annans cykel… .. . . .

Naturligtvis så är det så att när jag väl blir sjuk, då blir jag sjuk! Idag firar min förkylning två veckor och den börjar väl äntligen lida mot sitt slut. Dessvärre vaknade jag med ont i halsen i morse så med lite otur kommer det en släng till, men jag hoppas att det inte är någonting. Förhoppningsvis kan jag få cykla lite i helgen, vädret ser ju perfekt ut.

Annars är det bara regn och misär och en väntan på att jag ska bli frisk. Just eftersom det mest regnar ute så är det ju inte hela världen att vara förkyld, men det är tråkigt att inte ha tränat på 3(!) veckor. Jag tog ju en vilovecka efter Haute Route och sen var förkylningen där. Lite oklart vad det gett för effekter med formen att inte röra på sig under så lång tid, men jag misstänker att det kommer ta några cykelpass innan jag är tillbaka.

Med lite tur får jag rasta Exan imorgon eller på söndag, håll tummarna!!