Äntligen en månad till ända och det är dags att summera sina bedrifter! Jag vet inte om jag utfört någonting som kan klassas som bedrift förvisso, men någonting är det väl i alla fall.

Totalt har det blivit inte mindre än:
17,57 km löpna (hihih.. huuuuumor)
38,25 km på crosstrainern!
119,94 km på trainern!
330 minuter styrketräning!
370,89 km cykling i snöyra!
25 km längdskidåkning!
12(!) totalt träningsfria vilodagar!

Totalt alltså 2576 minuter och 568,91 km och ändå 12 vilodagar!

Och kanske bäst av allt -8 kg på vågen! Det kanske är en liten bedrift ändå? Det är ganska tråkigt att gå ner i vikt. Eller att just gå ner i vikt är ju positivt om det är det som är målet, och det är det ju eftersom jag måste transformera min kropp till en bergsgetkropp. Men man blir så himla tråkig av att hålla på med viktnedgång.

“Ska du inte ha lite efterrätt?” – “Nej, men jag sitter gärna här och tittar på dig när du äter efterrätt”
“Ska du med ut?” – “Nej, jag går på diet….”
“Är det säkert att du inte ska ha lite tårta?” – “Nej, jag är för tjock tydligen”
“Då tar jag din semla då om du inte ska ha den” – “Varsågod”
“Ska du inte ha ett glas vin till maten?” – “Nej, då orkar jag inte cykla uppför bergen ju”
“Men en liten bit kan du väl ta?” – “Nej, en liten bit går man inte ner i vikt av heller”
“Ska vi gå ut och käka?” – “Nej, vuxna får inte beställa barnportioner så det är ingen mening”

Det är tråkigt liksom. Allt är bara nej, ingenting är let´s! Man undviker situationer där man behöver säga nej för att man vet att impulsen att säga let´s är så mycket större så det är inte värt risken att trilla dit. Men men, 2 månader till av tråkighet och nej-sägande tror jag räcker. Sen har kroppen plågats tillräckligt mycket, då börjar det dessutom bli april och högsäsong och då orkar man ändå inte vara så mycket på kcal-minus om man ska orka träna riktigt! Jag tror säkert några till kg kommer ramla av mellan april och september, men då är det mer av hård träning och mycket mat än strikt diet!

För strikt diet SUCKS faktiskt! Ge mig lite choklad liksom! Jag är ju bara människa ju!! 31 chokladfria dagar börjar sätta sina spår, jag kommer bli rabiat crazy women snart. Inte ens på den-där-röda-fluffiga-dagen-om-två-veckor vill jag ha någon himla choklad!!!! Så, nu vet alla beundrare vart dom inte ska skicka lyxpraliner också (stort problem i mitt liv annars med chokladbud hit och dit, hur tror ni jag blev så knubbig från första början liksom?). Gud kan ju för övrigt inte ha skapat tjejer för att dom skulle vara chokladfria….

Ett första inlägg..

Det känns lite konstigt, vad ska jag skriva om? Egentligen? Kommer någon läsa det här eller kommer det jag skriver bara försvinna ut i tomma intet? Jag vet inte.. vet inte om det spelar så stor roll egentligen. Jag har länge tänkt att “en blogg, det vore något”, jag har till och med haft en blogg för väldigt många år sedan. Men den var ganska ful och ganska dålig, det var säkert bara jag som visste om att den fanns och ja, det inbjöd inte till att engagera sig direkt.

Största tanken med en blogg just nu, kommer senare.. det får jag nämligen inte avslöja när det här skrivs. Men förhoppningsvis snart..

Andra tanken med en blogg är att jag vill jättegärna ha mina cykeläventyr mer dokumenterade. Varför det kan man undra? Jag vet inte riktigt exakt varför, men det är någonting med att det är kul att gå tillbaka och titta igenom och minnas det man varit med och upplevt och jag tror det blir mycket enklare att göra med en blogg. Dessutom vill jag i allra högsta grad ha mitt äventyr i Pyrenéerna i september på pränt. Det kan man ju bara inte dokumentera nog, tror jag.

Förhoppningen är i alla fall att den här bloggen ska bli mycket snyggare, bättre och betydligt mycket mer uppdaterad än den förra! Jag tror att det kommer bli bra… vad kan gå fel liksom?