Nu vet jag vart all snö finns!

Om det är någon som undrat vart all snö tagit vägen i år så kan jag meddela att den verkar ha landat i Sälenfjällen. Det var länge sedan jag var till fjälls och upplevde så mycket snö. Man skulle ju kunna tycka att det är enbart positivt men att åka utför när det vräker ner snö + har vräkt ner konstant senaste dagarna är en liten utmaning.
OLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag brukar ha ganska bra kontroll när jag åker Snowboard. Jag brukar till och med ha väldigt bra kontroll. Normalt så susar jag fram och åker säkert ifrån dom flest för fart är ju det bästa som finns, men när det ligger driv-vis med snö i pisten så blir det lite knepigare. Jag tror aldrig jag flugit och rullat runt i snön så mycket som idag. Det var bara total puckelpist i hela fjällområdet.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Man ska inte klaga! Så länge som jag har längtat efter snö så får man vara glad för att fjället inte är kalt och stängt. För mycket snö är väl bättre än ingen snö när det är vintersport som står på schemat?
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Dagens praktvurpa kom när jag försökte ta en transportknapplift bort till andra sidan Tandådalen. Spåret hade snöat igen totalt och jag råkade ta ett steg för mycket bakåt ut i “det fria” och då försvann marken under foten. Det krävdes en rejäl kraftansträngning för att kravla sig upp ur hålet och sen när jag väl lyckades komma på liften så ramlade jag hundra meter senare när brädan skar fast i snön. Dagens pinsammaste sekvens, by far! Undra varför man aldrig slutar tycka det är pinsamt att praktvurpa? Eller är det bara jag?

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Dagens sötaste, times like these man önskar att man hade en liten knatte med sig som man kunde släpa omkring på i en liten mini-Volvo!

Det var en väldigt fin dag i pisten trots all snö! Det hade varit mycket roligare med ett mer välpistat fjäll och lite mindre nederbörd men man kan väl inte få jackpot varje gång. Rejäl träningsvärk i benen gav dagen i alla fall!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Snöparadis

Den där snön som saknas i Stockholm verkar onekligen ha landat i Sälen för här råder det ingen snöbrist. Jag vet inte om jag hörde rätt igår på Vasaloppsmässan, men jag hörde någonting om snörekord. Gubben som lämnade ut min nummerlapp tyckte för övrigt att det var väldigt roligt med en siffra i startnummer, “ska du inte ha några fler siffror?”. Han tyckte också att en andraplats på söndag inte var helt orealistisk, jag känner mig mer skeptisk. Men det är väl bara göra sitt bästa, så kanske jag kommer på plats 5000-6000 någonting. En bit ifrån med andra ord!OLYMPUS DIGITAL CAMERA
För att höj trivselnivån ytterligare så valde vi att bo en liten mysig stuga i år istället för på hotell som tidigare år. Fjällvärlden lider väl av storhetsvansinne men 7000 kr för ett basic hotellrum i 3 nätter känns inte heller riktigt prisvärt. En stuga för mindre än halva priset känns desto bättre!OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Dessutom får man en alldeles egen öppen brasa, bara en sån sak!

Men nu är det ut i skidbacken och mosa lössnö, off-pist åkningen måste ju vara magisk med tanke på att det har snöat konstant sedan vi kom hit igår eftermiddag.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Nu byter vi fokus för ett slag

Lagom till att snön föll över Stockholm så tar jag mitt pick och pack och drar mot Dalarna, närmare bestämt Sälen. För på söndag är det är äntligen dags för Vasaloppet, eller rättare sagt Öppet Spår. Testa för övrigt att säga till en inbiten skidåkare att du ska åka Vasaloppet när du ska åka Öppet Spår så ska du få se på tillrättavisning. Jag fattar inte riktigt varför ett lopp, arrangerat av samma organisation, samma längd, samma sträcka och så vidare inte är ok att benämnas som Vasaloppet. Intressant. Men ok då, jag ska åka Öppet Spår. Jag är väl lite sämre då.

Innan dess väntar en dag med utförsåkning, Snowboarden luftas ju bara en gång per år nu för tiden så det gäller ju att utnyttja tiden väl när man ändå är där det finns massa snö.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

På lördag blir det kanske lite längdskidor, kanske en skotertur, eller varför inte lite ice-kart? Alternativen är många, Sälen bjuder onekligen på mängder av saker att göra under vintern. Jag måste definitivt bättre på min tejp och mitt klister på skidorna, just nu ser det ut att bli en varm tillställning igen så det kanske blir riktigt segt på söndag. Jag hoppas inte det, förra året var det hårda och snabba spår och jag hoppas på något liknande i år.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Förra året var jag snabb och anmäla mig och lyckades skaffa mig inte mindre än startnummer 13, i år gick det ännu bättre att anmäla sig snabbt och årets startnummer är inget mindre än TVÅ! Om jag tyckte att 13 gav mycket hejarop och snack i fjol så tror jag att nummer 2 kommer ge ännu mer. Bara ingen tror att siffran är seedning från tidigare år, riktigt så snabb är jag inte.
oppetSpar_startbevis2014

Tyvärr blir det ingen cykling alls först i nästa vecka, men det är väl bra att längta lite ibland också? Egentligen hade jag tänkt klämma in mina fyror idag, MEN, hör på den här, jag känner mig lite sliten och väljer att vila en extra dag istället. Vilket moget beslut liksom, det märks verkligen att jag fyller 30 nästa år. Förståndet är ju nästan hundraprocentigt numer!

Marit Björgen bara för en dag

Fördelen med att förlägga sin arbetsdag hemmavid är att det går att utnyttja tiden till lite annat, bland annat ta en långlunch för att hinna åka lite skidor när de fortfarande är ljust ute. Nackdelen är ju att man får jobba senare på eftermiddagen/kvällen för att kompensera, men det kanske det är värt för att få vara ute i lite dagsljus.

Ryktet har ju gått att det finns en liten 500 meters slinga med konstsnö ute på Ekerö som är åkbar, närmare bestämt vid Ekebyhovsbacken. Döm om min förvåning när jag insåg det i tisdags. Att kunna åka skidor i Stockholm just nu är ju en dröm.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Att Ekebyhov dessutom kan ha 3 backar för utförsåkning öppna är ännu märkligare. Jag förstår inte hur dom kan ha snö när det överallt annars har regnat bort. Jag antar att dom grundat rejält med konstsnö så underlaget lyckats stå emot allt regn som öst ner senaste veckorna.

Rundslingan var ganska tråkig faktiskt, jag åker inte skidor för att åka runt runt på 500 meter, jag är ledsen men nej, det var inte underhållande. Det är BÄTTRE än att inte kunna åka alls såklart, men det blir inte några mastodontpass för mig där men skönt att få leka av sig lite åtminstone. Ok spår och lite kuperat faktiskt så jag lyckades även vurpa i en av utförslöporna. Spåren försvann och jag var inte beredd och körde rakt fram när banan svängde, till slut var jag tvungen att sätta mig ner på rumpan för att inte åka rakt ut på leråkern som var bredvid spåren. Tror ingen såg eländet i alla fall, det är det absolut viktigaste när man vurpar!

För att höja nivån lite på utmaningen så beslöt jag mig för att testa på lite Marit Björgen-takter a lá Tour de ski (nu kanske jag inte ska säga så eftersom hon bröt i år, men vi får projicera att det utspelade sig 2012 när hon plockade hem titeln) och klättra upp för skidbacken istället.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Första biten gick det ju bra att skida på som vanligt, sen blev det tyngre!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Ingen optimal dag att ha bakhalt på, borde lagt på nytt klister efter Engelbrektsloppet men det glömde jag ju såklart!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Jag vågade inte gå längre upp med rädsla för att inte överleva utförsåkningen!

Det är brantare än det ser ut, men inte alls i närheten av backen i Val de Fiemme som ju avslutar Tour de Ski. Det är bara konstatera att jag har en bit kvar till Marit Björgen-form, men kanske om jag får några år med rejäl blod-dopning och lite anabola så kanske det är fysiskt möjligt (nej, inte ens då tror jag att jag skulle vara i närheten).

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Utför gick det så fort så jag knappt fastnade på bild. Men helt ärligt så är det lite smått obehagligt att köra utför skidbackar med längdskidor, det är ju inte mycket mariginal man har att spela på. Men kanske bra övning inför Vasaloppet? Allt för att åtminstone veta hur man bromsar om man skulle hamna i den här situationen i höjd med Risberg!

Äntligen: Rapport från Engelbrektsloppet

En “kort” rapport från Engelbrektsloppet kanske vore på sin plats, jag har ju svårt för det här med kortfattat så det blir nog antagligen jättelångt istället.

Provåkningen av banan dagen innan visade ju tyvärr på hur katastrofalt dåligt underlaget var och att vakna upp på morgonen till regn gjorde ju inte humöret bättre. Jag kan inte påstå att jag sov vidare bra heller på hotellet i Avesta. Hotell och “dubbelrum” är verkligen för mig en gåta, 2 stycken 90-sängar bredvid varandra är inte en dubbelsäng!! Försöker man sova bredvid varandra hamnar man i någon slags springa som lätt blir större och större tills man ligger på golvet. Nu var sängarna dessutom klädda med hala lakan så det kändes som om man gled omkring när man försökte sova. Gnäll gnäll gnäll gnäll (jag vet), men det störde min nattsömn faktiskt.

Regn och dålig sömn till trots så lättade humöret när regnet i Avesta övergick till snö i Norberg som faktiskt bara ligger ynka 15 km bort!
OLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERA
Jag ställde mig relativt långt fram i starten och ganska snabbt var vi iväg.

Banan bestod av transport till “varven”, 3-varv (med en liten loop och en stor loop på varje varv), en extrasväng på 3 km och sen transport tillbaka mot mål.

Transporten gick lugnt och sakta, tyvärr var underlaget dåligt redan nu och det var lätt att inse att det inte skulle bli bättre allt eftersom. Ganska tidigt i stora loopen på första varvet fick jag syn på en av veteranerna (20 körda lopp) med knallgul nummerlapp. Gubben var säkert över 70 och stapplade fram och det såg inte ut att gå speciellt fort alls. “Honom ska jag väl kunna köra om“, döm om min förvåning när gubben inte alls kom närmare. Jag hade sikte på honom i säkert en 15 minuter men avståndet snarare ökade än minskade. Det var bara inse att “det är väl ungefär sådär jag ser ut också då“. När den längsta klättringen på 1,5 km kom så lyckades jag ganska snabbt gå om honom äntligen! YES!! Jag insåg ju dock direkt att “det kanske inte är så mycket att hurra för att du lyckats hänga av en pensionär i den mest fysiskt ansträngande biten av banan. Han får ju en hjärtattack om han tar i här“.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Första varvet avklarat på stapplande ben….

På andra varvet var underlagt än sämre, spåren var obefintliga bitvis. Här började det även brännas för att eliten skulle komma förbi för varvning. Engelbrektsloppet har ju en elitklass med ett tiotal startande som samsade längst banan med oss andra. Precis när det är dags för den stora loopen på andra varvet så börjar funkisarna skrika “in till höööööööger, nu kommer dom” och jag lyckades bli varvad på banans trängsta passage. 2 spår + 2 mötande spår och när alla motionärer skulle in till högerspåret så blev det omedelbar korvstoppning för oss. Det var ändå roligt att bli omkörd av ett gäng som onekligen vet hur man åker skidor! Andra varvet försvann snabbt annars, jag var nog mest på mitt “happy-place” och funderade på annat.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Ut på tredje och sista varvet, såhär såg spåren ut när dom var “bra”!

Cirka 18 km kvar av loppet när sista varvet påbörjades! Nu var underlaget katastrof, det saknades spår på stora bitar och det var mängder av stenar och grus i spåret. Som tur var så var det lite åkare ute nu, många hade redan avverkat sina 3 varv och gått mot mål. Jag körde en hel del i mittspåret för högerspåret var icke-existerande. Det var ganska segt här, jag började bli irriterad på underlaget. Fram till 1,5km´s klättringen så körde ganska många om mig, när jag kom fram till klättringen så verkade alla ha hamnat i trans dock för det gick ett långsamt långsamt “zoombietåg” till höger och jag valde att inte följa strömmen utan gick i mitten och tog mig förbi säkert 20-30 personer på vägen upp, energinivåerna var det inget fel på liksom.

Efter klättringen så gick det nedför i 2,5 km och där plockade jag antagligen lika många människor för folk är verkligen urkassa på att åka längdskidor utför. Jag tänker att “här tjänar man ju tid gratis” och står gärna på och hoppar mellan spåren för att undvika att köra ner folk. Dom flesta ställer bara ut skidorna i mitten av spåret och plogar sig sakta nedåt.

Vid sista vätskekontrollen avslutade jag med att hälla ut en mugg blåbärssoppa över ansiktet. Jag blev väl lite för exalterad och försökte dricka snabbare än munnen hann med. “Det göööööör inget” utbrast en funktionär som stod och tittade på mig, “nej, jag ser väl redan ut som skit så det är säkert bara passande” tänkte jag men sa något trevligare tillbaka.

Ungefär nu hade 5 timmar passerat och här gick proppen! Energin i kroppen tog lite slut och 2 muggar blåbärssoppa x 5 hade tagit slut. Jag vet precis hur jag blir när det här tillståndet infinner sig. Jag blir ganska sur, eller sur kanske är ett starkt ord, mer less och tyst kanske. Ledordet till mina cykelkompisar brukar vara “när jag slutar prata så är något fel” och det fungerar lika väl på skidor.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Ni kanske tror att det där är ett leende, det är snarare ett psykotiskt “snääääääälla ge mig lite riktiga spår FFS“..

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Uppvisning hur man rent tekniskt INTE ska åka skidor.

Nu var det dags att åka extrasvängen och sen mot mål och jag peppade mig med att “här har ju alla bara åkt en gång så här är det säkert bättre spår“. Men tjena, det var snarare tvärtom. Spåren var som bortblåsta, sönderkörda, grusiga, grunda och kanter saknades helt. Benen for all världens väg varje gång man försökte trycka ifrån, det gick verkligen inte att hålla ihop benen (ett extraknäck på Malmis hade passat sig väl vid den tidpunkten). Det var verkligen jätteenerverande och 7 km till på det här underlaget kändes inte kul. Här stod jag även på näsan på helt platt mark (de flesta av mina skidvurpor förekommer på platt mark, mycket märkligt).

Efter cirka 3 km kom jag dock på att om man stakar och inte diagonalar så håller sig skidorna kvar i “spåren” lättare trots att kanter saknas. Problemet var bara att det inte fanns energi att staka i 4 km. Efter cirka 1,5 km´s stakande så ropar en tjej bakom mig “tror du vi orkar staka hela vägen till mål“, “jag hoppas det” svarade jag men tänkte “men tjena, inte en chans“. Det sved i bålen och när 1,5 km återstod av loppet och det dessutom gick lätt uppför så gick det inte att staka mer. Det blev katastrofal diagonalåkning sista biten och upp på målrakan var jag väldigt glad över att loppet snart var över och jag slapp sladdra omkring.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Lätt stirrig direkt efter målgång… lite “hög” kanske!

Jag tycker ärligt att Engelbrektsloppet borde skämmas lite som släpper iväg folk i de här förhållandena, det var katastrof. Mina skidor ser för hemska ut och behöver antagligen slipas om för att återhämta sig från det här “stenrallyt”. Argumentet “det var så bra som det kunde bli med tanke på förutsättningarna” tycker jag inte håller. Jag kommer mer än gärna tillbaka och kör i normala förhållanden för loppet är bra och den vanliga bansträckningen är väldigt rolig och utmanande men aldrig mer i sånt här före. Det var förvisso lite roligt ändå men skidglädjen förtas när det är så himla uselt.

Det blev i alla fall ett bra LSD-pass och väldigt bra bålträning! Förhoppningsvis blir Vasaloppet lite lindrigare efter det här! Tyvärr kommer det inte gå att träna något mer innan dess för Stockholm är ju helt bart, riktigt tråkigt och 95 km skidor är tyvärr allt jag lyckats skrapa ihop i år. Men, bättre än ingenting men kanske inte riktigt vad jag hoppats på. Jag gillar ju att åka skidor liksom! Det är därför jag håller på, jag gör ingen klassiker eller så. Men nu kan jag väl fokusera mer på att cykla närmsta två veckorna då, inte fy skam det heller.

Det ryktas dessutom att en ny cykel dimper ner i brevlådan(!) vilken dag som helst…..