Imorgon är det äntligen dags för Engelbrektsloppet, 50 km längdskidor står på schemat. Egentligen ska loppet vara 60 km men det råder snöbrist även i lilla Norberg så 50 km på en 3-varvs bana är vad man lyckats få ihop och det får man väl vara tacksam över.

När jag åkte loppet för 2 år sedan var det också snöbrist och då drog man ut loppet på en stor sjö i närområdet där vi fick åka 2 varv i snålblåst. Det krävs ju inte mer än en hjärncell för att inse att en sjö inte är kuperad, inte någonstans, inte ens lite lite, utan det är TOTALT platt. I snålblåsten som då var så var det faktisk riktigt tradigt. Jag hade nog stannat hemma om man dragit ut spåret där i år igen. Nu är det för varmt och dom skulle antagligen sänkt ett hundratal man i vattnet om man försökt dra ut oss på vatten i år så jag är tacksam för att det blir 3 varv i skogen!

Jag åkte upp tidigare i förmiddags för att hinna åka lite i spåren innan morgondagen. Äntligen snö säger jag bara. Stockholm är för kalt för mig, jag borde bo längre norrut verkligen.

Tyvärr håller spåren sådär kvalité, det kommer med andra ord bli intressant imorgon. Jag åkte 15 km idag, ungefär 1 varv + en extrasväng och det finns ett parti på 3-4 km där det är riktigt illa. Det är genomslag, grus, grunda spår, stora stenar, sönderkört och smält och väderprognosen säger 1-3 plusgrader och snöblandat regn hela morgonen. Att vakna upp imorgon till ett inställt lopp skulle med andra ord inte förvåna mig. Men jag hoppas på det bästa! Jag hoppas dom lappar ihop där det behövs så vi kan få skida lite imorgon. Annars åker jag f´n 50 km ändå, på egen hand. Jag vill ju inte ha åkt hit i onödan!

Härligt att bli påmind om hur kort man har kvar!

“Helvetessjön” som aldrig tar slut som vi fick åka runt på i flera mil för 2 år sedan!

Underlaget gör tyvärr att det lär ta ganska lång tid att ta sig i mål. Allt mellan 5 och 6 timmar skulle jag gissa på rent spontant. Ju närmare 5 desto bättre!

Det går ju inte att bara att cykla i Knalleborg, det går ju även kanon att åka längdskidor!! Annat vore ju konstigt förvisso eftersom det ju är skidor som spåren just är menat för vintertid. Men den dåliga snötillgången i år har ju gjort att det gått att cykla där hela vintern. Fredagens snöfall gjorde dock att dom (ÄNTLIGEN) lyckats spåra ihop i alla fall 5 km och det räcker ju gott och väl!

Jag har ju bara fått platt träning på skidor i år eftersom det knappt finns någon snö i Stockholm. Det är ju tyvärr bara ett säkert sätt att hamna i blåbärsriset på Engelbrektsloppet och Vasaloppet. Vasaloppet är ju INTE platt, inte någonstans, det är ganska kuperat och ganska många svåra och långa utförslöpar. Det behövs mycket träning på kuperad mark med andra ord!

Spåren höll tyvärr sådär kvalité, det går ju inte att begära så mycket med tanke på snöläget. Jag är bara glad och tacksam för att det ens går att åka skidor i skogsspår just nu. Dessutom är egentligen dåliga och sladdriga spår också ganska bra Vasaloppsträning. Det är ju inte perfekta spår 90 km mellan Sälen och Mora, snarare bitvis helt tvärtom.

Jag stod på näsan en gång i en utförslöpa idag, spåren försvann och jag fick bakåtvikt och sen var det ner i snön. Fördelen med att ramla när man åker skidor är ju att snö är mjukt, det gör inte så mycket att stå på öronen alltså. Så länge man undviker träd vill säga. Det var skönt och roligt att få åka i ett kuperat spår i alla fall, tröttsamt med total platt mark, i alla fall i längden. Det behövs lite fart och fläkt också ju!

Det kanske finns hopp om att överleva Vasaloppet med andra ord utan att ha total misär i 90 km. Det är ok med typ 30-40 km av misär, där går gränsen ungefär!

På väg hem från dagens tur så hittade jag för övrigt lite nya kompisar. Försökte febrilt få med dom hem för att få lite lördagsmyssällskap, men nej.. det var ingen som nappade!

Jag har ju efter lite velande och funderande bestämt mig för att jag ändå ska åka Vasaloppet i år igen. Jag åkte första gången förra året och fick mersmak, kanske inte för just Vasaloppet utan snarare för längdskidor. De senaste två åren har jag verkligen återfunnit längdåkningens värld efter en frånvaro sen många år, sen jag var typ 12-13 år skulle jag gissa spontant.

Anledningen till att inte åka i år igen är först och främst snöbristen. Att åka utan att träna riktigt vill jag inte, jag har gjort sånt alldeles för många gånger redan, det gör bara ont liksom. Det går hur fint som helst att “överleva” men njutningen förbyts mot smärta så det är liksom inte värt. Men nu finns det tillräckligt med snö och årets skidpremiär har avklarats. Nästan 25 km har jag fått ihop hittills……. kanske tur att det ändå är 4.5 veckor kvar till dom där 90 km:erna skall avverkas. Innan dess, om bara 2.5 vecka ska jag dessutom klämma in Engelbrektsloppet på 60 km. Engelbrektsloppet har jag åkt dom senaste två åren och det är ett fint lopp i lilla Norberg.

För att förtydliga det här med träna “riktigt” så räcker det kanske med 15 mil för min del för att Vasaloppet ska bli behagligt. Jag minns inte om rekommendationen är 50 eller 100 mil, men det är ju hysteriskt mycket. Jag har inga ambitioner utöver att möjligen vara i närheten av fjolårets tid (höga 8h-någonting.. 8h48min kanske?) och sen dricka så mycket blåbärssoppa det bara går och kanske att inte vurpa i år heller. Känns som en lagom målsättning!

Idag smet jag supertidigt från jobbet lite spontant för att försöka hinna ut i vintersolen! Det gick NÄSTAN hem…

Jag hann åka lite i ljuset och framför allt så fick jag ju se solnedgången från skidspåret. Normalt sitter man bara på jobbet och ena sekunden är det ljust ute och andra är det tvärmörkt. 6 varv fick jag ihop i 2-km:ers slingan! Alltid något… saknar grymt mycket alla naturspår/eljusspår men det finns ju ingen snö ute i skogen så platt platt platt mark it is så länge!

Dagen till ära hade dom två av snökanonerna igång för att fylla på med snö på ett ställe längst spåret. Det innebar ju att man, 1: fick åka genom snösprutet (lite simulerade snöstormskänsla, halvmysigt ändå), 2: fick åka över vattenslangen en gång kort därefter, 3: fick åka över vattenslangen IGEN en gång till kort därefter…. lite trassligt med andra ord men men, det finns fina spår så man ska väl inte klaga. Dock så sprutade snökanonerna ner mitt hår fullständigt och när jag skulle försöka få av mig pannlampan efteråt så ville inte kabeln följa med loss…

En 10-15 minuter i bilen, en mindre vattenhög i knät och SEN kunde jag äntligen få loss kabeln..

Nu hoppas vi på MER snö (det bär emot att säga för då blir det ju rejält svårcyklat i skogen… men men ) inom kort så det går att få åtminstone något litet träningspass i skogen! Annars blir det nog svårt att hålla balansen när det går rejält nedför både på Engelbrektsloppet och Vasaloppet!

Det var faktiskt inte så kallt som det ser ut! Riktigt behagligt snarare… utöver sprutet i håret då möjligen..