Årskrönika 2014 Q4 – Bristande lust och äntligen vinter!

Tre veckor med i princip noll cykling inledde årets sista kvartal, men sedan var det dags för årets sista solcykelresa, nämligen säsongsavslutning på Mallorca. Jag funderade länge över om jag verkligen skulle åka men bestämde mig till slut för att ändå följa med, allt var ju betalt och bokat så varför inte. Det blev fyra härliga dagar med värmerekord där nere (30 grader nästan varje dag, inte illa för slutet på oktober).
93 94 95 96 97 98 99

Bara några dagar efter hemkomst nås jag av beskedet att Per, en klubbkamrat, avlidit nere i Spanien tidigare under dagen. Nyheten kommer som en chock och är svår att ta in, en vecka senare minnescyklar ett stort gäng klubbkamrater i hans ära.
100 101 102

Jag hinner även klämma in pappas begravning mitt i allt och månaden är rätt så tung. Att årets första snöfall nådde Jämtland precis samtidigt som begravningen kändes väldigt fint, det kan jag gärna ta på min begravning också.
103

För att stilla min ångest över att sitta stilla (eller är det bara så att jag gillar sol, cykel och lite kämpande extra mycket?) så passade jag även på att anmäla mig till både La Marmotte och Haute Route (fast Dolomiterna den här gången) 2015!
104 105

Eftersom försäsongen inleddes så åkte även trainern fram igen och intervallerna började ta form och spyan i halsen blev ett faktum allt för ofta under december månad.
106

Jag fick även äran att vara med på ett väldigt fint möte med Magnus Bäckstedt, cykelhjälte från “förr”, som arrangerades av och för Swedbankgänget. Jag bestämde mig sedan kort därefter för att jag inte kommer cykla så mycket med Swedbank nästa år. Men 2015 blir det mer fokus Karolina även om det kommer bli en del aktiviteter med Swedbankgänget ändå.
107

Cykelmässan gick av stapeln i Kista och jag var där och dreglade över nya läckra prylar! Tyvärr gick jag hem helt tomhänt även den här gången, surt sa räven!
108 109

Eftersom jag gillar äventyr och annorlunda saker som har med cykel att göra så begick jag tillsammans med några vänner cykelorienteringsdebut. Det gick sådär när vi villade bort oss i skogen men väldigt väldigt roligt var det och revansch väntas 2015!!
110 111

RAAM kom på tapeten för 2016 och jag blev genast intresserade och var med på ett första möte om loppet. Återstår att se vad som händer med detta framöver.
112

Eftersom mörkret nådde oss så kom även pannlampan fram för första gången nu i december. MTB och mörkercykling blev mer regel än undantag och Vildmarksspåret fick sig ett besök och äntligen hittade vi hela vägen runt.
113

Som en tidig julklapp tillkännagavs banan för Haute Route Dolomites och höjdmetrarna var betydligt fler än vad vi hade räknat med. Ville vi ha en utmaning större än årets så var det verkligen vad vi fick, herregud hur ska det här gå?
114

Sedan var det dags för ännu en begravning och det blev en väldigt vacker och värdig sådan. Aldrig har jag sett så många människor på en begravning, det vittnar kraftigt om vilken fantastisk människa Per var. Så himla orättvist och alla tankar till hans närmaste.
115

Den största överraskningen på en cykeltur kom en söndagförmiddag ute på Lovön när jag och Zebran stillsamt cyklade omkring och plötsligt stöter på Kungen och Drottningen. Helt galet och så himla oväntat, men ett roligt minne från året.
116

Sen ger jag mig själv en tidig julklapp när jag anmäler mig till GFNY!! New York HERE I COME!! Det krävs inte mycket för att övertala mig och det kommer bli sjukt häftigt att köra loppet, jag längtar verkligen.
117

Cykelåret avslutas sedan med lite rundor ute på Järvafältet, bara 2 dagar innan julafton är det helt bart men några dagar senare får jag cykla in i solnedgången på ett snöigt Järvafält. Kunde väl inte slutat bättre?
118 119 120
Ofattbart allt som hänt, blir verkligen tydligt hur mycket som hunnits med det här året när det sammanfattas i fyra inlägg. Katalysatorn för det mesta som hänt heter Team Crescent och jag är innerligt glad för att jag blev utvald och fick den där nödvändiga knuffen som behövdes för att våga anmäla mig till Haute Route. Haute Route som sedan blev bland det bästa jag någonsin gjort i mitt liv.

Nu återstår det att se vad 2015 har att erbjuda, men jag hoppas på att det blir minst lika mycket solskenscykling och betydligt mindre dödsfall än året! Tre begravningar på ett år är åtminstone tre för mycket!

Årskrönika 2014 Q3 – 20000 höjdmeter någon? Anyone? Snälla?

Sverige är ännu en gång lämnat och bergsklättrandet tar fart igen. Eftersom jag inte alltid vet vad lagom är så startar alpresan med värstingen, Mont Ventoux!!
49

Eftersom jag hade problem med andningen dagen till ära och ingen astmamedicin så blev det en kamp att ta sig upp (och då är klättringen ärligt talat inte så illa). Jag fick stanna och släppa ner andningen ett tiotal gånger innan jag lyckades ta mig till toppen..
50

Desto härligare sedan att väl nå toppen och få njuta av den fantastiska utsikten!
51

Veckan fortsatte sedan med vilopass i dalgången, bergsklättring uppför Glandon och Alpe d´Huez och slutligen den stora prövningen, La Marmotte!
52 53 54 55 56 57 58

Marmotte överlevde jag knappt och fick med bara 20 minuters mariginal klättra uppför Alpe d´Huez (20 minuter efter jag gav mig iväg drogs nämligen repet). När många gav upp och lämnade in chipet utan att ens försöka så seglade jag glatt iväg och tog mig upp, med en stor del möda skall dock tilläggas.
59

När jag äntligen nådde svensk mark igen började jag oroa mig för viktiga ting så som att ha en korrekt cykelbränna på benen..
60

I slutet av juli började jag även inse att Haute Route inte längre var så långt bort och att det kanske är dags att skärpa till sig och fokusera lite (ha ångest alltså).
61

Fergus presenterades av HR organisationen och jag förstod att vi skulle bli vänner…
62

Eftersom fokusen inte riktigt var hundraprocentig så cyklade jag mest MTB och tänkte att det blir man ju också stark av. Tydligen så stark så man drar av kedjan mitt ute på Lidingö och får åka bil hem till fastlandet..
63

Därefter laddade jag om för Långloppscupen och en fjärdeplats på Engelbreksturen!
64

MTB:andet fortsatte och nästa stopp blev CykelVasan i mitten på augusti, där förlorade jag tyvärr huskampen mot starkare motstånd men gjorde rätt så bra ifrån mig ändå!
65 66

Sen fanns det tyvärr inte så mycket mer att gömma sig bakom, sanningens minut och Haute Route närmade sig med stormsteg och det var bara inse faktum, NU ÄR DET FASIKEN DAGS!
67

Jag värmde upp inför HR genom att sista veckan innan loppet “spräcka” båda knäskålarna. Riktigt riktigt bra jobbat, årets prestation kanske.
68 69

Lyckligtvis gav såren ingenting annat än ett stukat självförtroende men mitt deltagande i HR påverkades det inte alls (förutom att alla frågade mig konstant i en vecka om jag vurpat). Och helt plötsligt var vi bara där i Barcelona och redo för start i tidernas lopp.
70

Etapp 1 blev en oväntad prövning i enorm hetta och en överraskning över hur hårt det var redan från dag 1. Herregud, 6 dagar till av det här var reaktionen..
71

Dag 2 (jag älskar den här bilden) var jag både brunbränd som en papparkaka och sjukt trött i ett. Det låg en förkylning i systemet och jag började ta Alvedon dagligen (och det hjälpte faktiskt). Etappen blev tung, riktigt tung, och jag satt länge (så länge att läkarbilen svängde förbi och frågade intensivt om jag behövde hjälp med något, “are you sure”, “are you really sure”, “are you REALLY REALLY REALLY sure”) några meter efter målet och återhämtade mig innan jag orkade cykla ner till mat/massage/hotell.
72
75

Dag 3 så slutade man bli förvånad, det var bara att förvänta sig hetta och kamp!
73 74

På dag 4 kom den riktiga härdsmältan, fantastiska vyer och ett gott humör men tröttheten gjorde sig påmind och några (typ 8) timmar senare stod jag 2 km från toppen av Tourmalet och grät för att jag var så trött och hade så långt upp. Men skam den som ger sig och upp och i mål kom jag även här dagen, men nu började tröttheten sätta in.
76 77

Dag 5 var den “berömda” vilodagen och bara 18.5 km uppför Tourmalet (IGEN, för andra gången inom 24h). Riktigt lugnt och behagligt och skönt att återhämta sig.
8078 79

Ännu en lång och tung dag väntade den sjätte dagen och det var även här jag träffade “Mr Haute Route” för första gången och kanske gjorde ett liiiitet avtryck hos honom. Mitt i en stekande klättring stannade han med bilen och kollade läget precis när jag höll på att smälla av, av både värmen och utmattning. Men ännu en gång tog jag mig i mål!
81 82

Den sista dagen var bara glädje och en känslomässig defilering från start till mål, en otrolig känsla att ha överlevt Haute Route Pyrenees och tillryggalagt nästan 20.000 höjdmeter på EN vecka! Otroligt egentligen.
83 84 85 86

Sen hem till verkligheten där jag inte alls kände för att vare sig prestera eller ta i på cykeln. Vad mer fanns att bevisa liksom? Hängde istället runt som Funkis på Fredrikshofs årliga klubbmästerskap och viftade lite med en flagga.
87 88

Följde sedan med på klubbens årliga säsongsavslutning och fincyklade lite, passade även på att hålla ett föredrag om Team Crescent och Haute Route-äventyret, riktigt uppskattat. Detta kom även att bli sista gången jag fick äran att umgås med klubbkamrat Per som förolyckades några veckor senare nere i Spanien. Fantastisk glad för att han var med den här helgen och att vi hann umgås en hel del en allra sista gång!
89 90 91 92

Månaden avslutades sedan på värsta tänkbara sätt när sjukhuset där min cancersjuka far befann sig ringde och meddelade att den stundande natten förmodligen skulle bli hans sista. Mycket riktigt så somnade han in tidig morgon den 29/9 och jag är väldigt tacksam för att jag hade möjlighet att vara där hela vägen fram till sista andetaget. Hade känts väldigt ovärt att vara iväg på en cykelresa i detta ögonblick, oförlåtligt till och med tror jag.

Årets sista kvartal blev inledningsvis ganska cykelfattigt men tog sig allt eftersom, mer om det senare.

Årskrönika 2014 Q2 – Hörde jag solskenscykling eller?

Årskrönikan fortsätter med Q2 och inleds med regncykling ut till Adelsö färjeläge med Swedbank Sub8. Ungefär här krossades mina drömmar om att cykla VR 2014. 17 Men lite räkmacka piggar upp även den blötaste och tröttaste cyklisten? 18 Jag hann dock inte njuta allt för mycket av varken regn eller kyla för ganska tidigt i april var det dags för Mallorca och årets första utlandsresa med cykeln!! Mallorca gör sällan någon besviken och det är en väldigt fin tradition att åka dit varje påsk (när man ändå bara är ledig och annars skulle gått hemma och påtat i buskaget, typ). 19 20 21 22 23 Sen hann jag knappt mer än komma hem och cykla en gång innan det var dags att hoppa på ett nytt plan för att åka ner till Manilva, Spanien, och årets andra utlandscykelresa. Men först lite Introduktionscykling för nya cyklister med Fredrikshof! 24 Därefter bar det av till Manilva med Swedbank Sub8-gänget för en vecka i solen med mestadels cykling men även lite annat. Jag passade även på att inse faktum och meddelade mitt avhopp från Vättern pga problemen med mina baksidor som aldrig tycks ta slut. Dock blev det en njutbar vecka ändå, ganska skönt att slippa någon press att prestera någonting vettigt. Bara cykla är ju inte så dumt det? 25 26 27 28 29 Maj inleddes med lite halvkaos, eftersom jag planerar inte alls ibland så var det direkt till Hofvet-tempo morgonen efter hemkomst (då med typ 5-6 timmars sömn bara och en flygresa + träningsvecka i benen). Inte tittade jag någon väderprognos heller och fick ju snabbt betala för det. En silvermedalj plockade jag hem ändå. 30 31 32 Jag passade även på att publicera mitt mest välbesökta inlägg någonsin, 909(!) besökare på bara några dagar. Att SATS kunde locka så mycket människor? 33 Introduktionscyklingarna från Brostugan med Fredrikshof fortsatte och vi fick även finbesök av TV4´s nya produktion “Club Cykel”. Besöket var mycket uppskattat och programmet när vi medverkade blev väldigt talande och bra, även fast regnet öste ner. 34 Maj avslutades med rejält med cykling och ett deltagande i Vänern Runt. Eftersom jag gett upp mina drömmar om att cykla Vättern under 8h så valde jag att cykla Vänern Runt på ett litet annorlunda sätt, nämligen med “Mysgruppen aka grupp 9”. Världens bästa Hofvetgrupp (en Sub11 GT-grupp) så det var verkligen precis lagom allting hela tiden, lugnt och stillsamt och mycket fika. 35 36 37 38 39 40 .. jag har fortfarande inte lärt mig, behöver nog satsa mer på dom här färdigheterna framöver under 2015. Tror jag kan ha stor nytta av det…. Juni inleddes sedan med Vätternrundan för mina lagkamrater, jag fick en annorlunda dag i en bil runt sjön (gör jag ALDRIG ALDRIG ALDRIG om igen, totalt livsfarligt, för alla inblandade, herregud att vägarna ens är öppna för bilar när loppet går, livsfarligt). Swedbank runt Vättern då? Det gick ju tyvärr inte så bra, en stolpe ut med mycket otur. 9000 omkörningar, dubbla vurpor (den ena allvarlig och ambulans) och brutal motvind bitvis borgad inte för några rekord just den här dagen. 41 42 43Jag var dock väldigt glad över att få vara med gänget även om jag inte körde VR 2014. Juni rullade vidare med att jag förlustade mig över hur fantastisk snygg både jag och cykel var (mest cykel då, ok) och jag passade på att bygga upp egot med lite fotografering av både mig och cykel ute på Lovön. 44 45 Juni avslutades sedan med ännu en resa utomlands, den här gången med målet franska alperna och Bourg d´Oisans och mastodontloppet La Marmotte. 46 Men innan det var dags för loppet så stod en vecka i Bourg d´Oisans och intensiva bergsklättrande förberedelser på schemat. 47 48 Q3 och juli inleds med en riktig prövning, Mont Ventoux… men det kommer senare…

Årskrönika 2014 Q1 – Eller var tog all snö vägen?

Jag tänkte kanske att det kunde vara roligt att sammanfatta cykelåret 2014? Mitt cykelår alltså, kanske ryms det lite annat också, men det är nog typ 97% cykel.

Det började storslaget redan på min födelsedag den 27/12 (2013) alltså med att jag avslöjade mitt deltagande i Team Crescent.
1

Sen fortsatte det med nytt år och nya äventyr, januari och februari bestod mest av intervaller på trainern i vardagsrummet och riktig vintermörkercykling på MTBn!
2
7

Diverse olika höjdpunkter förgyllde mina vinterturer, bland annat är ju rävungen som festar loss på rådjurskadavret ganska svårslagen. Vad är oddsen för att få bevittna det?
4

Eftersom jag inte hade lärt mig cykla MTB i skogen så såg mina ben ut såhär nästan hela vintersäsongen (jag vet inte om det blivit mycket bättre idag, men ändå).
3
Jag blev varken baddräktsmodell eller MTB-proffs under 2014, något för 2015?

Årets inledning bestod dock inte bara av mörker och vurpor, det fanns en hel del soliga och njutfulla stunder också. Bland annat besök i Endurospåren uppe vid Arlanda (eller kanske världens längsta transportcykling för att cykla lite MTB).
5 6

Det var inte bara cykel på agendan under vintermånaderna, jag gillar ju längdskidor och har som tradition att åka Engelbrektsloppet (60 km) årligen. Trots att det inte var någon snörik vinter så blev det ändå några pass och slutligen ett Engelbrektslopp i usla förhållanden med ännu uslare spår.
8 9

För att få lite extra vinterkänsla så spenderas en långhelg uppe i ett snödränkt Sälen!
11

När det var slut på vinterlekarna så levererade Cycleurope lägligt nog en ny leksak som jag spenderade många timmar på under våren.
10
12

Det första kvartalet avslutades med väldigt lynnigt väder, snökaos och barmark om vart annat men till slut rejäl sommarvittring…
13 14

Sen kom det i vanlig ordning ett nytt snöoväder och det blev till att klä på sig rejält igen.
16

Men en vecka senare var det bart igen och det var äntligen dags för racer-premiär redan i slutet på Mars.
15

To be continued med Q2..