Helt otroligt att det redan 8e mars är rena vägar, strålande solsken, 10 grader och inte en snöflinga så långt ögat kan nå. Mitt mission idag var att cykla 11 mil rakt nordvästerut och sedan få skjuts hem igen. Det innebar tyvärr 11 mil med motvind, idel motvind och ingenting annat än motvind så långt ögat kunde nå.
Lite motvind har väl ingen dött av när vädret visar sig från sin bästa sida?
Planen var att försöka få ett lite högre snitt för att boosta självförtroendet och känna att jag är med i matchen. Jag hade CX:en men med väldigt lätt mönstrade däck så en bra bit över 25 km/h borde man ju nå. Det var en bra plan i alla fall, men det gick ju inte att tänka på snitt när man ska cykla 11 mil i ren motvind. Tyvärr! Det blev fokus på att njuta av solen och de fina vägarna istället.
Zebran redo för våren/sommaren i sommarsulor och med nya heltäckande skärmar!
Hur gick det i motvinden då? Jorå, det var härligt och uppfriskande. Tålamodet började väl rinna av efter runt 60-65 km. Då tänkte jag förkorta rundan genom att ringa min skjuts och be om att bli hämtad längst vägen istället för att behöva cykla hela vägen. Tyvärr hade min mobil laddat ur (den gör det ibland tyvärr.. morr) så det gick ju inte. Någon slags semi-bonk närmade sig (jag kör ju helt utan näring för att späka kroppen lite) och det började väl kännas av efter 4 timmar. Räddningen kom dock efter 95 km när min skjuts dök upp längst vägen! Oron spred sig när jag inte dök upp inom avtalad tid och hade en avstängd telefon! Dagens räddning! Jag var rejält suddig i både blick och sinne här och när det blåste på som värst orkade jag knappt hålla över 15 km/h på platten. Såhär några timmar senare är det mest komiskt hela grejen.
Slingriga vägar och vårlandskap i Uppland!
Det är ju lite pinsamt att 95 km nästan tog 5 timmar men what to do, what to do? Det blåste ju. Det var en bra runda ändå och många timmar i sadeln är alltid många timmar i sadeln. Ibland går det inte lika fort som man tänkt sig och då får man fokusera på annat.
Inför morgondagens MTB-tur så har jag däremot laddat batterierna rejält med massa mat och ska även ta med någon slags näring som kan intas när den suddiga blicken kommer fram. Lära kroppen att använda fett som bränsle i all ära, men när man får den där suddiga blicken är man bara farlig och tjänar nog betydligt mycket mer på att äta något litet.