Fosterställning i badkaret

Herregud, vad har jag gjort? Var är formen? Var är mina ben? Var är orken?

Det är bara inse att det är något fel när 45 km på grus/lerstigar leder till totalkoma vid hemkomst och fosterställning i badkaret samtidigt som jag försöker sondmata mig själv för att försöka återfå medvetandet. Ska det vara så? SKA de det? Jag brukar ofta säga att jag förstår varför otränade människor slutar träna om det är såhär det känns jämt. Når du aldrig någon känsla av att du är lite tränad och träningen känns lättare så skulle jag också sluta träna efter några gånger. Nu vet jag ju hur fort det släpper så det är bara härda ut några pass som leder till fosterställning i badkaret och sen är allt som vanligt!

Det var hur som helst otroligt vackert ute i Nackareservatet idag, krispigt och 1-2 minusgrader och stilla i luften. Solen sken inte så mycket tyvärr men det går ju inte att få allt. Jag är väldigt glad att jag rullade iväg för jag var lite skeptisk i morse.

Hoppas på en lite bättre känsla nästa helg så det finns lite mer krut i benen och ork i kroppen. Måste ändå medge att det är lite tråkigt att halvdö redan efter en timme och sen bara genomlida passet för att du borde. Det är mycket roligare med lite flyt!

Nej, det kan bara bli bättre nu! Skärpning 2.0 inledd!

En anledning att skärpa sig

Äntligen har jag fått en anledning att skärpa till mig och börja cykla lite mer. Jag vågar knappt kolla min Strava men jag tror inte jag når upp till ens 400 mil i år. I fjol var jag farligt nära 1000 mil men det var ju mest Haute Route TC´s fel. Jag cyklar förvisso till jobbet utan att registrera eftersom det är så kort, men det blir ju knappt en mil om dagen så det gör inte så stor skillnad för statistiken skulle jag tippa. Utöver det har det blivit alldeles för lite cykling, tror knappt 5 gånger senaste kvartalet.

Nej, nu har jag fått en anledning att skärpa mig och det tänker jag tala om vad det är i ett senare inlägg (ja, jag gör som alla andra och försöker skapa dramatik över något som är totalt odramatiskt). Hur som helst, eftersom jag somnade i soffan strax efter 22 igår så var det ganska lätt att komma ut tidigt i morse. Skönt att rulla på tomma vägar.

Eftersom fantasin är obefintlig så blev det en favorit i repris, Lovön! Däremot tog jag en annorlunda väg dit så det blev i alla fall lite nya vägar. Det var runt nollan så det var lite småkallt men inte så farligt så fort jag kommit igång lite. Frös om fötterna och insåg att det börjar bli dags att plocka fram Wölvhammersarna!   Jag har fortfarande världens snyggaste CX alla kategorier, älskar den!!

Känns skönt att kolla Strava efteråt och se den hårda verkligheten av vad jag själv definierade som en lugn runda i sakta mak. Tydligen tyckte mitt hjärta något annat. Nog för att jag tränat mycket annat senaste månaderna men att cykla är helt klart något annat. Det är svårt att säga emot det när det ser ut såhär fast jag tycker det var lugnt.
Förhoppningsvis kan det bara bli bättre nu…

Morgonrunda på Lovön

Jag skulle ljuga om jag sa att det blivit många cykelmil i år, jag tror majoriteten av mina drygt 300 mil för året kommer från mina 2 veckor på Mallorca i påskas.

Efter Haute Route Triple Crown i fjol och över 10.000 mil så kändes det som om det var välbehövligt med en paus och kanske dags att inte lägga så mycket tid, energi och pengar på cykling. Kanske blev det lite väl lite cykling istället, men vad gör det å andra sidan? Jag ska ju inte vinna OS-guld som några av mina vänner som cyklar typ 15.000 mil om året verkar träna för så jag är ganska nöjd med att bara cykla. Mil hit och dit, vem räknar? Strava förvisso men det behöver man ju inte bry sig om och jag loggar inte ens pendling för den bara är några km. MEN, nog om det!

Eftersom jag verkar ha blivit morgonmänniska (fråga mig inte varför, för jag älskar att sova länge och väl och hatar att kliva upp tidigt) så klev jag upp innan 6 i morse för att cykla drygt 2h innan jobbet. Sagt och gjort så blev det faktiskt en jättefin morgon ute på Lovön på CX:en, lite asfalt och lite grusvägar och typ 5 klungor med Rådjur längst vägen! Eftersom jag har flex på jobbet och bor så nära kontoret så hann jag hem, duscha och äta frukost och promenera till jobbet för att vara där strax efter 9. Perfekt!

Största nackdelen med att det är mörkt och skymning är att det blir svårare att ta fotografier med fokus när man sitter på cykeln. Tycker jag ändå lyckades hyfsat.

Och jag vet att jag har sagt det förut, men jag ÄLSKAR verkligen min CX (Haibike Noon), den är såååå snygg och jag blir så glad av alla färger! SÅ BRA!!

En tur i Roslagen, äntligen sommarvärme!

Plötsligt händer det, sommarvärme på hemmaplan!

Dessvärre är min racer lite på servicetagen och den andra har fel bromsklossar så det fick bli en CX-runda på asfalt uppe i Roslagen idag. Jag hade faktiskt egentligen mycket hellre åkt racer men man får väl ta vad man haver en dag som denna!

SOL! SOL SOL! SOL SOL SOL SOL!
Fantastiskt att äntligen få vädra lite sommarvärme på hemmaplan! Jag tog bilen upp till Vikskolan i Upplands Väsby tidigare idag och sen blev det 55 km på slingra vägar i Roslagen. Oerhört vackert väder och skönt att rulla lite. Förhoppningsvis blir det på racer nästa gång, ska bara rikta bakhjulet och köpa nya klingor först och sen så! Alternativt byta bromsklossar på Wilieran så jag kan använda den tills Crescenten är färdig. 

Kort CX-runda på Landet!

Idag gjorde vi en snabbvisit till landet (mellan Uppsala och Sala) och jag passade på att ta med mig CX:en för en liten grusrunda. Landsväg i all ära, men när det blåser typ tvåhundra sekundmeter och man befinner sig med Uppsalaslätten runt hörnet så lockar grusväg och skyddande skog mer än öppna landsvägar. Det blåste rätt så friskt även i skogen, men inbillar mig att det var lite mer skyddat än om jag valt en landsvägsrunda.

Lite sommarvärme var det också även om det kylde på rätt bra när jag hamnade i mer skuggiga partier. Det finns dock hopp om att det blir sommar i år också och det var skönt att komma ut på lite lugna vägar med noll trafik, jag såg inte en enda bil på de grusvägar jag körde på vilket var väldigt frifullt och skönt. Det enda tecken på liv var 3 rådjur som hoppade ut på vägen en bit framför mig, glad att det var rådjur och inte björnar eller något annat monster. Det har faktiskt siktas Björn på landet så sent som i fjol så dom finns häromkring, inte för att jag tror att dom skulle äta upp mig när jag kommer cyklande, men skönt att slippa undersöka saken närmare.