EngelbrektsTuren 2015 = Lerkaos!

Igår körde jag EngelbrektsTuren i ett regnslaget Norberg! Såklart var det ju dags för en av sommarens regnigaste dagar lagom till loppet. Till skillnad från fjolårets 30 grader och snustorra underlag så kunde vi räkna med den exakta motsatsen den här gången.

Loppet har ju traditionellt gått väldigt mycket på grusväg och varit ganska lättåkt, ungefär som CykelVasan. Jag visste ju att loppet var totalt omdraget i år, men jag hade kanske inte förstått exakt på vilket sätt och att lättåkt i mångt och mycket är ett minne blott. Min plan var i alla fall att slå fjolårets 3h47min med råge, det gick väl sådär, tyvärr.

Bara 5 minuter innan start så öppnade himlen sig återigen, så det var bara gömma sig under paraplyet så länge det gick och sen smyga iväg mot startfållan. DSC_1470-1 DSC_1475-1 DSC_1478-1 DSC_1482-1 DSC_1485-1 DSC_1489-1 DSC_1501-1
Redan direkt efter start så blev det ju klart att det här skulle bli en väldigt lerig tillställning. Jag tappade kontrollen över cykeln på dagens första utförslöpa (som bara var en lerränna) och körde rakt ut i spenaten. Men det gick bra, jag lyckades få stopp utan att vare sig ramla eller köra in i något (annat än lite blommor och buskage).

Redan tidigt blev det lermask i ansiktet så det var bara gilla läget och acceptera underlaget och försöka göra det bästa av situationen. Lera och gegga suger ju verkligen musten ur benen, det blir ju inte direkt lättåkt. Speciellt inte när det passerat ett par hundra cyklister redan och kört upp terrängen så den är ännu värre.
DSC_1522-1 DSC_1526-1 DSC_1528-1 DSC_1534-1 DSC_1558-1 DSC_1561-1 DSC_1565-1 DSC_1568-1
Jag lyckades hålla min målfart (mot Sub3h30min) i ungefär 45-50 km och sen brast det. Jag orkade helt enkelt inte, det sög för mycket i underlaget och benen plus jag tog helt enkelt slut. Jag försökte sänka lite, jag försökte släppa av lite mer uppför men det var kört, jag hade redan bränt det krut jag hade så det var bara glömma att ta sig i mål på en bra tid. Istället blev siktet på att åtminstone försöka slå fjolårets tid, även om den tiden gick på en annan bana med betydligt mer grusväg och betydligt torrare underlag.

På slutet var jag rätt trött på stig och förvånad över att det varit så mycket stig i år när det var så lite i fjol (jag gillar ju tekniska stigar också, men är man inställd på mer grusväg och dessutom rätt trött så blir man ju lite grinig). Hela tiden trodde jag att “men nu har vi väl cyklat dagens sista stigpassage” men rätt var det var så pekade vägvisningspilarna rätt in i spenaten. Inte var det lättåkta stigar heller, lervälling, rötter och stenar i stora lass. Precis vad man behöver när man är kanontrött och stekt.
DSC_1586-1DSC_1589-1 DSC_1616-1
I mål gled jag på 3h45min och det blev väl kanske inte enligt plan men vad gör det? Det blev PB med 2min i alla fall, fast det var en mer svår åkt bana och sämre underlag så varför klaga? Jag klättrade 300 placeringar i resultatlistan jämfört med i fjol i alla fall så det var ju alltid något. Gäller att se positivt på det hela.DSC_1633-1
DSC_0367DSC_0373
Efter loppet var det kanonlång kö till cykeltvätten så jag följde efter några andra och slängde både mig själv och cykeln i den lilla ån som rinner igenom Norberg. Kanske inte optimalt att bada med cykeln men det kändes skönt att skölja av både den och mig innan cykeln skulle i bilen och jag i duschen.
Tyvärr ger mig resultatet startled 20 på CykelVasan mot fjolårets startled 12. Jag hoppas att mitt resultat från fjolårets CykelVasa kan ändra på det, så jag hamnar lite längre fram. Annars kommer det bli jobbigt med 3h30min om man ska behöva cykla om stora högar med cyklister. Men men, bara vänta och se när dom väl satt leden var man hamnar. Håll tummarna för något långt fram!

Mysrunda längst havsremsan

Efter monsterrundan till Formentor igår så var vi värda lite slappcykling idag, vädret visade sig återigen från sin bästa sida så det fick bli en liten svängom på strax under 5 mil. Först åkte vi mot Llucmajor och sedan tog vi av ner mot havet och kustremsan tillbaka mot Palma. Ingen gigantisk tur direkt men väldigt skönt.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Därefter blev det en snabb lunch i solen nere på strandpromenaden och sen var det dags för lite guidesnurr för att hitta lite bra utfartsvägar ut ur Palma. Det blev nästan 5 mil det med (eller jag drog mig ur efter 3 mil när dom skulle åka mot Llucmajor för det har jag gjort tre gånger på fyra dagar så dit hittar jag mer än väl).

Imorgon blir det mer guidesnurr och kanske lite plattåkning innan det är dags för att äntligen få cykla med lite mer människor framåt tisdag när alla Stockholmare anländer.

Plötsligt händer det..

När man minst anar det, så står man där igen, på Palma Mallorca Airport och undrar hur man hamnade här igen och vad som hände? Tiden gick onekligen alldeles för fort nu igen och här är jag, igen, äntligen!

Ensam i 1.5 dag så idag blev det 50 km på egen hand, både skönt och tråkigt att vara ensam. Rätt skönt på ett sätt, men väldigt ensamt när man t.ex. fikar och undrar vem man ska prata med? Skönt i alla fall att ingen behöver klaga när man stannar för femtiofjärde gången för att fotografera ännu en asfaltsremsa eller ännu en egobild på sig själv. I dessa situationer är det hur grymt som helst att vara ensam.
DSC_5630-1 DSC_5636-1 DSC_5680-1 DSC_5690-1 DSC_5704-1 DSC_5711-1 DSC_5742-1 DSC_5750-1 DSC_5753-1 DSC_5764-1 DSC_5780-1

Oavsett, utan att göra en utläggning av det här! ÄNTLIGEN är jag här! Äntligen äntligen äntligen! Månader av på tok för mycket att göra och nu tänker jag stänga av allt som har med Sverige och göra och bara tänka på mig själv och cykling! Som det ska vara med andra ord. Är det någon som vill något närmsta 15 dagarna, så glöm det, jag finns inte längre, telefonerna är avstängd, mejlen är det ingen som tittar i….

Stockholm Hill Climb 1000k GT

Sedan ett tag tillbaka har det funnits en tanke om att på cykel få ihop 1000 höjdmeter innanför Stockholms tullar. En arbetsgrupp sattes ihop och efter en initial provcykling i förra veckan av banchefen så var det dags för en mer seriös provcykling idag för delar av gruppen.
10344771_10152908029575439_2655538723054310522_n
Om någon undrar varför banchefen ser ut som en clown så är det för att han är klädansvarig för Fredrikshof och han håller på att prova ut nya kollektioner (där funktion och inte utseende är det viktiga i den här fasen) med kläder.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Själv hade jag åtminstone rakat benen eller skippat tubsockorna innan jag gett mig ut sådär men det är ju en annan historia.

Men, till saken hör att arbetsgruppen även råkat ge bort loppet som 50-årspresent till en annan cykelkompis, så, då kanske det är bra om vi har en fin bana att bjuda på när presenten ska kvitteras ut?

Att jaga höjdmeter innanför tullarna vet jag dock inte hur “fint” det blir?
test

Idag hade vi fokus Södermalm och 500 höjdmeter och det lyckades vi faktiskt med, vi fick ihop 520 höjdmeter och ni ser ju att vi utelämnat stora delar av Södermalm! Det finns potential för att det här kan bli något med andra ord. Det kanske inte ser så vackert ut rent geografiskt på kartan men Söder har många fina gator och byggnader som jag trots 10 år i Stockholm aldrig sett innan. 1622732_10152908029705439_521186152051686349_nFoto 2014-11-10 18 56 05-11512339_10152908029800439_4698256221588570150_nOLYMPUS DIGITAL CAMERA

Dagens höjdpunkt förutom fulfikan på Preem Norrmälarstrand var nog kullerstensgatorna bakom Hotell Hilton vid Slussen. Det finns inte så många branta backar i Stockholm men det här var verkligen brant. Jag känner mig tyvärr lite harig sen jag trippelvurpade på MTB:n precis innan Haute Route (och eftersom jag inte cyklat något på den efteråt så är det ju bara vurporna som sitter kvar). Av någon konstig anledning så tror alla mina cykelvänner hela tiden att jag ska vara så himla tuff, “men det där är väl inte farligt för dig och bla bla bla“, jag brukar försöka kontra med att jag är ju trots allt tjej men det är sällan någon som köper det. Jag måste justera bromsarna lite på Zebran bara och sen bli lite mer manlig till nästa gång så blir det säkert tufft nog för sällskapet.

Tyvärr fick vi inte cykla upp för den allra brantaste kullerstensbacken för den var tydligen enkelriktad märkte vi när vi kom ned men det var ändå ett roligt område av Söder. Jag skulle inte riktigt vilja bo där på vintern men i alla fall. Jag är glad att vi överlevde och att ingen vurpade med framhjulssläpp eller gick över styret.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Banchefen verkade nöjd med dagen och vi ser stor potential för att Stockholm Hill Climb 1000 k kan bli en riktig höjdare för vårt 50-års födelsedagsbarn (säger man barn fast det är vuxna? Antagligen inte).

Backup-planen för att hålla offret glad och nöjd är att planera in tillräckligt många fikastopp för att backjagande aldrig ska hinna bli tråkigt. Det kanske är så att Stockholm Hill Climb 1000 k även kommer med en obligatorisk GT-beteckning. Sen om GT står för gin och tonic eller något annat, det får födelsedagsbarnet bestämma helt själv. Vi ser spänt fram emot en fortsättning! 1000 höjdmeter innanför tullarna är helt görbart, inga konstigheter! Sen om det egentligen är så himla roligt i längden är ju en helt annan fråga som man inte alls behöver ta ställning till nu, men en gång är ett måste i alla fall!

Plötsligt händer det!

Jag har cyklat igen!

30 minuter återhämtningscykel i den lägsta av lägsta pulszoner stod på schemat. Det är faktiskt en utmaning att cykla så kort och så långsamt. Det blev en sväng längst vattnet lagom till solnedgången! Lite kyligt kanske, om man är van vid 30-35 grader, men för att vara Sverige och mitten på september så ska man nog inte klaga alls. Riktigt fint höstväder har vi i alla fall. Sommar i all ära, men höst är ganska mysigt det också.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Nu kanske ni undrar vad jag cyklar omkring på?
Det undrar jag också! Min pärla, Exan, har ingen fungerande bakväxel eftersom jag lämnat tillbaka Thomas växel som jag lånade till Haute Route. Min Dura Ace Di2 gick ju sönder precis innan jag skulle packa ner cykeln och hoppa på planet ned till Barcelona. Jag har ingen aning om vad som hände, motorn bara morrade och vägrade göra något mer. CykelCity dömde ut den som passé och nu ska jag försöka få den reklamerad för den är ju inte ens ett år gammal. Lätta och dyra prylar i all ära, men jag föredrar kvalité framför viktoptimering. Jag kan ju lika gärna kapa av mig hästsvansen om jag vill spara några hundra gram liksom.

Därför är reservcykeln tillfälligt framme ur garderoben, kändes mycket ovant att cykla omkring på den men vi ska nog kunna komma överens närmsta veckorna. Jag har en ny bakväxel på ingång så förhoppningsvis kan jag återgå till Pärlan inom kort!
DSC_0360-1