Swedbank Sub8 runt Vättern!

En kort delrapport från dagen med Swedbank Sub8 runt Vättern! Det blev en jobbig dag för många, yttre förutsättningar med mycket cyklister att köra om (9000 stycken nästan), mycket bilar och två vurpor (som i slutändan verkar ha blivit väldigt lindriga för alla inblandade).

Men det kanske är enklast att ta det från början och så långt som jag hinner nu (det får bli en delrapport och fortsättning när tid finns). Start 06.08 på morgonen, medvind ner mot Jönköping och sen skulle det bli jobbigare på västsidan. Alla var taggade vid start och väldigt sugna på att äntligen ge sig iväg ut på resans sista etapp, det stora slutmålet!
DSC_0442-1 DSC_0471-1 DSC_0483-1 DSC_0486-1 DSC_0488-1

42 man till start och vid Ödeshög när jag mötte upp dom första gången så var alla med utom en (stark cyklist, måste ha släppt av andra anledningar än jobbighetsfaktorn). Där hade gruppen efter ungefär 5 mil ett snitt på 41.5 km/h nästan och det såg såklart piggt och fräscht ut. Gäller att utnyttja medvinden när man har den!
DSC_0545-1 DSC_0551-1 DSC_0553-1

Nästa passering var vid Gränna efter ungefär 80 km och där hade även gruppen sin först pinkpaus! Det avklarades snabbt och gruppen gav sig iväg i så gott som samlad trupp, tror tre personer hade tappat här av olika anledningar. En klev av med punka strax efter Ödeshög, oturligt.
DSC_0658-1
Fortsättning följer….

Världens (kanske) snyggaste cykel?

Jag bara måste säga att jag är så himla nöjd med min cykel, den är inte bara grym utan fantastiskt snygg också. Exan levererar verkligen på alla fronter! DSC_0360-1
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
En bild säger mer än femton elefanter (tusen ord blir så klyschigt här)!

Jag skulle kunna lämna inlägget här och inte skriva något mer, men det kanske blir lite väl smörigt så några rader kan jag väl klämma in. Nu menar jag inte att skryta heller med det här inlägget! Det bara slog mig när jag var ute och cyklade/fotograferade i tisdags vad himla fin Exan är! Dessutom när människor jag aldrig mött innan stannar och snabbt häver ur sig “Shiiit, vilken cool cykel, vad snygg den är” så vet man ju att det inte bara är ens eget naiva förhållningssätt till just sin cykel som gör att man tycker att den är snyggast i världen. Utan det kanske faktiskt är så att just JAG har världens snyggaste cykel. Kan det vara så? Någon måste det ju vara, jag kan ta på mig uppgiften, det är helt ok!

Orange really is the new black!
DSC_0372-1
Jag kan bara säga tusen tack till Cycleurope (Crescent) för att just jag fick chansen att uppfylla en stor dröm (Haute Route (nu är det bara 3(!) månader kvar!!)). Det var ju bara en tillfällighet att jag i vintras, när jag låg i badet och läste senaste numret av Cykla, såg en annons på baksidan om Team Crescent och sen gick in på hemsidan och kollade vad det var för något. Hade jag inte sett annonsen så hade jag ju inte haft världens snyggaste cykel (alla kategorier) idag (jag hade antagligen haft EN snygg cykel, men inte världens snyggaste).

Jag kanske går för långt om jag börjar beskriva mig själv som världens snyggaste cyklist också så vi lämnar det bara med att cykeln är snygg och jag gör den inte fulare i alla fall..

Vänern Runt – Etapp 3

Den sista och avslutande etappen av Vänern Runt sträckte sig från Mariestad och tillbaka till startpunkten, Örebro! Lite drygt 13 mil och efter 23milx2 de två föregående dagarna så kändes 13 mil som absolut ingenting i sammanhanget, inte ofta man säger det. Idag fick vi dessutom starta i torrt väder och med löften om en solig dag i medvind.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Den första biten till depå 1 bestod i princip av 4 mil långa raka vägar och öppna fält, väldigt Vätternlikt bitvis. Vi hade återigen medvind (hur kan man cykla runt en sjö i tre dagar och ha medvind alla dagar? Fascinerande!) och det kan man väl vara glad över för att plöja raka långa vägar med sid eller motvind är inte riktigt så roligt. Solen lös tyvärr med sin frånvaro och termometern visade bara 12-14 grader och jag är glad att jag till slut valde att ta på mig min vindväst för det blev faktiskt lite småkyligt bitvis, men inget regn i alla fall och det får man väl vara glad över.

I första depån bjöds det på risifrutti och kanelgifflar, en väldigt bra kombination.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Sen var det bara hoppa upp på cykeln igen och cykla de 4 milen till nästa depå, måste säga att det kändes väldigt soft att cykla 4 mil, fika, cykla 4 mil, fika och sen cykla 5 mil så är man färdig. Som upplagt för en mysdag! Även fast vädret var i kyligaste laget.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERA
Mysgruppen, där även blommiga trädgårdshandskar är välkomna!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det hände faktiskt inte så mycket mer spännande under sista etappen, vi cyklade på, det gick lagom fort återigen och för att vara en 28-grupp så tror jag alla var väldigt nöjda med att vi kom i mål med nästan 31-snitt sista dagen. Jag tror att vi som var där för att ta det lugnt visade oss från en bra sida och inte skapade oreda i gruppen genom att cykla för fort. Utan vi höll nog en lagom nivå även om del tyckte att det märktes när “vissa” var framme och drog, men det var nog inte så farligt. Vore ju synd att cykla med en lugnare grupp än man själv egentligen borde cykla med och sen skämma ut sig genom att rycka sönder gruppen och vara allmänt störig (det finns människor som går igång på det också). Men nej, trots en stor ojämnhet i gruppen så fungerade det hur bra som helst. Jag är hur nöjd som helst och ger gruppen och Vänern Runt en stor “fem Karro av fem möjliga“, det fanns inget som kunde vart bättre, exemplariskt.

Bitvis kände jag att det ändå finns lite krut i benen, så jag tror jag ska “själv-kränka” mig själv här i veckan genom att träna med Swedbankgänget och se om det fungerar eller ej. I värsta fall så fungerar det återigen inte men då hittar jag ju hem igen på egen hand så det är ju ingen fara. Vore kul att få trycka på lite, 60 mil i lagom tempo har gett lite längtan efter några mil i riktigt hög fart. “Cykla jättefort“-suget finns där med andra ord!

Supergruppen i mål i Örebro efter nästan 60 mil i fantastiska landskap, så gott som bara(!) fint väder, idel medvind och en jättehärlig välfungerande grupp. Tummen upp!
OLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERA

Efter målgång försökte jag öva på mitt “se-cool-ut-och-häng-lite-avslappnat-på-cykeln-och-se-ut-som-om-du-vet-vad-du-håller-på-med“-utseende. Det såg nog mest ut som om jag slagit ena knät ur led… tillbaka till ritbordet…
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vänern Runt – Etapp 1

Vilken underbar dag jag har haft med Team Mysgruppen idag (i brist på annat att fundera på idag så fick en stund ägnas åt att hitta på något fint namn till gruppen). Och det är inte mysgrupp som i “vi-myser-bara-omkring-och-ingen-tar-i” utan det är bara mysgrupp för att alla är så mysiga och trevliga.

Starten gick 08.00 i morse från Adolfsbergsskolan i Örebro, 15 man till start i vår lilla grupp. Kändes skumt att starta ett motionslopp med noll trängsel, vilken fröjd. Jag har verkligen helt tröttnat på x-antal-tusen-deltagare-lopp. Startfållan = tältet.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Sen rullade dagen bara på, jag vet inte vad som hände men tiden gick hur fort som helst. Vi hade fin medvind och över 20 grader redan från start så gruppens tänkta 28km/h-tempo försvann ju all världens väg. Vi rulla på och stannade i depåerna, vid lunchdepån så hade snittet landat på 32 km/h i 12 mil. Här började dock en del bli lite trötta så order blev att sänka till 30 km/h så alla skulle orka med. På Vänern får man inte köra ifrån varandra, man får inte hänga av någon alltså, möjligen lämna folk i depån (där dom får byta grupp) men att lämna någon ensam utefter banan är förbjudet.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Vi hade en väldans tur med vädret, innan vi närmade oss sista depån (18.5 mil) så var himlen bitvis lite mörk. När vi gick in i depån så var det däremot strålande sol och inga andra grupper var där så det var bara njuta av lugnet och fylla på med allt möjligt som serverades.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Pigg och fräsch som en nyponros hela dagen!

Efter sista depån, 4.5 mil kvar av dagen, så började en del tröttna rejält och vi var några andra som däremot var hur pigga som helst så det blev lite luckor och lite ryckigt en bit. Till slut så stannade vi och valde att bädda in de två tröttaste personerna i gruppen med oss andra som skydd. Jag tänkte att jag kommer ändå bara bidra till ryckighet så jag kan lika gärna göra en insats så jag låg och skyddade mot sidvinden längst bak sista 2.5 milen och puttade lite i ryggen vid behov. Imponerande ändå hur mycket en del som är rejält trötta orkar pressa sig när dom vet hur nära målet är. Kul att hjälpa någon när man själv är pigg!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA
I mål i samlad trupp efter 23 mil i så gott som fantastiska väderförhållanden!

Ungefär en och en halv timme efter jag gått i mål så gick jag ut för att försöka leta reda på Batman och Johan. Då var det plaskblött ute, tydligen hade himlen öppnat sig en stund tidigare så många av grupperna fick cykla sista milen i regn….. skönt att vi slapp det i alla fall!

Jag är mycket nöjd med mitt beslut att köra Vänern Runt ändå även fast jag inte kan köra Vättern med Swedbankgänget. Att cykla långsammare än max är faktiskt ganska skönt, man behöver inte pressa max ur sig VARJE gång. Tyvärr måste man ju det om man har höga mål att uppnå, men nu har jag ju inte det så jag är glad att jag ändå kör fast i lugn takt. Det är hur mysigt som helst och man behöver inte oroa sig för att dippa utan kan fokusera på att bara njut av cykling och hjälpa andra om så behövs. En annan typ av cykelglädje! Variation förnöjer, på alla plan!

Swedbank Sub8 på Vänern Runt

I helgen är det dags för Vänern Runt, som delar av Swedbankgänget inklusive mig själv ska köra (jag har dock lite smart valt att byta grupp såhär i sista minut). Swedbankgänget är lite splittrade den här helgen och ungefär strax över 20 man kör GFS och 6-7 stycken kör Vänern Runt (tillsammans med en Hofvetgrupp för att inte vara för få).

Trots att mina lagkamrater in i det sista försökte övertyga mig om att det “minsann” inte är några problem att hänga med i 34-35km/h-tempo och “vi tar det lugnt” och “det är bara några mil sen stannar vi i depån och tar det lugnt” och “du kan byta grupp efter vägen om det inte funkar” och så vidare så bestämde jag mig i förrgår för att “nej, jag tänker inte vara gruppens bojsänke“, jag får hitta ett alternativ!

Under mitt år med lite problem med benen så har jag märkt att många snabbcyklister har riktigt svårt att ta det lugnt, jag har många gånger följt med på “lugna turer” och efter några mil så glider man omkring lugnt ensam och resten käkar styrlinda med både lungor och tunga hängandes över styret.

Det blir hur som helst roadtrip med Batman som kör Vänern med sin Vätterngrupp!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Inkvartering hos Mr Örebro, Johan, innan starten på fredagmorgon…
OLYMPUS DIGITAL CAMERASen vinkar jag adjö till Swedbankgänget som förvisso startar 1h30min efter mig (dom kanske vinkar adjö till mig med andra ord)!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Och vad händer sen?
Jo, men jag har raggat upp en annan Hofvetgrupp! Och inte vilken som helst, jag tänker mig att för att inte riskera att jag behöver cykla med belastning med dåliga ben (om benen nu har en dålig helg, det har ju visat sig ske rätt random hittills när det fungerar och när det inte fungerar) så har jag hittat en Sub11GT-grupp!
10271038_675457735866554_348689089_o
Vad kan gå fel med ett gäng elitfikacyklister runt omkring sig i 60 mil?

GT betyder att man fikar lite mer och längre än alla andra, typ hur länge som helst. Ni förstår inte hur mycket korv(!) jag ska käka i helgen. Jag är ju ett riktigt fan av kanelbullar också, tror ni dom har det? Risifrutti har jag sett att dom bjuder på, det kan jag tänka mig en hink eller två. Våfflor vore det shysst, eller pannkakor (det hade dom i Laholm när jag cyklade där förra sommaren). Normalt gillar jag att pressa mig när jag cyklar motionslopp = det finns inte riktigt utrymme för att gå in i depå = jag får aldrig njuta av massa konstigheter längst vägen = nu tar jag chansen, rejält!

Jag tycker det ska bli jättekul, dels att cykla med 11GT-gruppen som jag vet är en väldigt härlig grupp även fast jag inte känner så många av dom, sen bara konceptet med en hel helg med cykelkompisar och cykel! Fantastiskt väder ska vi få också! Och jag kommer inte behöva hänga över styret döendes i 59.9 mil, det är fantastiskt upplagt!

Jag har dock en brasklopp både mot mig själv och Swedbankarna och det är att om det känns bra i benen så ska jag ändå försöka hänga med dom någon sträcka. Man kan ju ta från sista depån och in i mål någon dag om man råkar sammanstrålar där, eller sista dagen som är kortast. Vi får se, vore kul att köra en bit tillsammans med dom också!

För övrigt insåg jag häromdagen att 60(!) mil på 3 dagar blir ganska långa dagspass, jag hade i min blonda bubbla sett framför mig 12-14 mil (MAX) om dagen. Ehrm, 3×14 är inte 60, det saknas ganska mycket. Inse chocken när jag i förrgår insåg att första dagarna är ÖVER 22 mil (TVÅ DAGAR I RAD) …. inse hur mycket fika jag kommer hinna sätta i mig i helgen. Helt galet.