Om bara 2 veckor och 2 dagar så hoppar jag på planet ner till Barcelona för att 3 dagar senare ställa mig på startlinjen i Haute Route Pyrenéerna. I dagarna fick jag mitt startnummer som jag kommer ha under alla 7 etapper.
1170 är numret att hålla utkik efter, jag kan nästa svära på att jag tävlat med just det numret förut. Det kommer förhoppningsvis, vad jag har förstått i alla fall, att gå att följa mig dagligen live under etapperna. Haute Route är ju även världen mest välorganiserade och serviceinriktade arrangemang (vad det känns som nu i alla fall) så förhoppningsvis kommer det poppa upp bilder på min facebook dagligen som loppets officiella fotografer tagit. Helt gratis dessutom, bara en sån sak. Det finns ju massa extratjänster man kan köpa till här och var (Haute Route verkar även vilja tjäna pengar), men det är jag inte intresserad av, det får duga med “det lilla”.
Jag tror även att det kommer finnas internettillgång på hotellen under resans gång så jag kan uppdatera själv hur det går!
Hur ser formen ut då?
Jo, men den är “ok”. Jag tror aldrig jag kommer kunna säga att formen känns redo för Haute Route. Blir man redo för Haute Route? Jag har ändå en känsla av att det kommer gå vägen, jag kommer klara det. Men det kommer bli jättejobbigt och jättetungt och så vidare, men det är väl lite av utmaningen? Annars kan man ju bara stanna hemma i sängen med en chokladask och badring om man vill ha det mysigt och trevligt. Det får bli efteråt.
Hur laddar jag sista 2.5 veckorna?
Jag laddar med att ställa upp i CykelVasan på lördag, sen ska jag försöka att bara hålla igång med mycket MTB och jogging. Jag känner att mitt hjärta behöver få jobba lite med högpulsaktiviter och då är det bäst för mig. Uthållighet är det ingen idé att träna nu, det är försent, det finns där redan.
För att det mentala ska komma lite bättre på plats efter förra veckans superdåliga nyheter så ska jag försöka ägna mig åt lite “gladträning” också för att ladda med positiv energi. Ni vet, typ Step på Friskis&Svettis (har jag berättat att jag är en riktig Step-räv?), man kan ju tro att det bara är gamla tanter som step-ar, men inte då, det är hur kul som helst. Eller varför inte lite dans? Det är ungefär bara på Friskis&Svettis jag vågar ägna mig åt det, vilken syn. Men någonting i den stilen, gärna med bra och hög musik, då blir jag automatiskt glad. Det är tyvärr svårt att cykla med musik.
Imorgon får jag i alla fall äntligen tillbaka min MTB från Cykelhuset där den varit på service under veckan och så på kvällen blir det ett sista pass innan CykelVasan för att känna att allt sitter som det ska på både cykel och Karro! Så då kanske det blir lite roligare inlägg än det här!
