Stockholm Roganing

Igår var det äntligen dags för MTB-orienteringstävlingen “Stockholm Roganing“, jag har aldrig kört en riktig orienteringstävling och definitivt aldrig MTB-orientering. Lyckligtvis var det en lagtävling så vi var 4 stycken som körde tillsammans i mixed-klassen.

Ena lagkamrat har orienterande barn så vi lyckades låna ihop 4 kartställ till cyklarna så vi åtminstone kunde se lite proffsiga ut fast vi inte hade en aning om vad vi gjorde. 1455925_10152916908380439_4391861931162599206_nOLYMPUS DIGITAL CAMERA

Sen när vi väl fick kartorna och skulle försöka lägga upp en plan så blev det ganska snabbt ganska förvirrat. Av någon anledning fick vi tre stora kartor och det var dessutom två olika skalor och ett utrymme som saknades mitt i (som inte fanns på någon av kartorna alltså) så det var inte helt lätt att matcha ihop något bra utifrån detta. Många andra satt med tejp, sax, linjal, markeringspennor m.m. och verkade sjukt seriösa (hade jag fattat att man skulle få flera kartor som inte ens matchade hade jag nog också tagit med saxen). Men nu hade vi inte med oss någonting oerfarna som vi är.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERADet var bara försöka vika fyrkanter och försöka matcha ihop det så bra det gick, inte så mycket annat att göra. Kartställe visade sig i alla fall ganska snabbt vara väldigt behändigt, kan inte alls förstå hur vi hade klarat oss utan det.

Eftersom vi kom på alldeles för sent att det vinnande konceptet verkade vara en termos med havregrynsgröt så fick vi i panik åka iväg åt motsatt håll från starten för att trycka i oss lite mat innan loppet. Ingen av oss hade ju ätit något annat än frukost och tävlingen skulle hålla på till 16.00!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
10687170_10152916917735439_1148390528480675460_n

När vi sen letade oss ner till starten så stod där cirka 300 förväntansfulla cyklister och löpare (tävling för båda grenarna, 4h för cykel och 6h för löparna). Vi hittade även ett till Fredrikshofs-team som körde i herrklassen (gäller att synas väl när man är ensam i skogen, man vill ju inte råka krocka med en älg).
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Väl på plats vid start så kom vi på att ett toabesök kanske vore något. Dessvärre var jag för långsam så när jag satt i buskarna i lugn och ro så går starten och alla springer/cyklar iväg åt olika håll och kvar står mina tre lagkamrater tålmodigt och väntar. Nästa år ska vi vara ute i GOD TID med andra ord, i år gjorde det inte så mycket att vi startade någon minut senare, vi hade ändå bara tänkt komma sist.

Redan vid andra kontrollen var det fyra förvirrade människor som var mycket förvånade över att vi faktiskt lyckats hitta två kontroller så snabbt OCH hade andra lag runt omkring oss. Helt otroligt, speciellt när vi startat några minuter senare.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Sen rullade bara allt på av farten, vi höll oss undan från de snårigaste områdena och plockade kontroll på kontroll. Vi insåg våra begränsningar när de gällde att orientera på småstigar och höll oss istället på lite större stråk och vägar. Det kändes som ett vinnande koncept med tanke på våra kunskaper.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA
10383658_10152916917630439_337995801967219350_n

Hur vi sen lyckades hamna mitt under en Vasalopps-portal är fortfarande en gåta, jag tror varken vi var i Sälen eller Mora (eller någonstans där mitt i). OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Dessvärre gjorde vi ett förödande misstag när ungefär 1.5h återstod av tiden. När vi hade plockat en kontroll så behövde man cykla samma väg tillbaka, ungefär 10 minuter, för att sen ta sig vidare åt samma riktning som man precis cyklat tillbaka (fast på bättre vägar/stigar). Dessvärre tyckte mina lagkamrater att vi skulle ta oss ut i skogen (det fanns inga direkta vägar på kartan så jag frånsa mig allt ansvar ungefär här) och ta en “genväg”. Det visade sig bli världens sämsta beslut och efter en timme kom vi ut ungefär där vi hade kommit ut om vi bara cyklat de 10 minuterna tillbaka på den större vägen som vi kom dit på. Herregud var min reaktion, “den bästa biten av banan, helt klart” tyckte dom andra lite ironiskt. Fast det var lite synd för vi slösade en hel timme och tog inte en enda kontroll till under dagen.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vi hittade även något slags banjospelande kvarter mitt i skogen, mycket obehagligt. Hade jag varit ensam så hade jag blivit livrädd, nu blev vi bara lite rädda.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Däremot fick vi panik för att hinna tillbaka till målet innan 16.00! Varje minut försenad betydde 20 poängs avdrag. Vi cyklade med kniven mot strupen nu, tyvärr var en lagkamrat rätt slut i benen och fick puttas en hel del. Jag råkade köra över någonting jättestort och trodde att hela cykeln skulle gå i tu och drog samtidigt en genomslagspunka, detta när vi hade ungefär 15 minuter kvar av tiden. Det tog väl 3-5 minuter att byta slang och komma iväg igen men det kändes ju hemskt onödigt ändå.

Mitt i paniken så drog vi ut på 226an mellan Huddinge och Flemingsberg, “men det finns stor vägren” säger någon när vi märker var vi är på väg. Det fanns INGEN vägren kan jag meddela, det kändes extremt oklokt att cykla där men vi hade ju panik. Lyckligtvis kom det en cykelbanan parallellet med vägen som vi tog oss ner på, dessvärre övergick den till byggstaket och orange vägvisningspilar som pekade åt helt fel håll så då drog vi ut på vägen ännu en gång.

MEN vi överlevde! Lyckligtvis!
Tyvärr missade vi mål med 4 minuter och fick därmed 80 poängs avdrag vilket kändes hemskt onödigt. Jättetråkigt att vi slösade en timme på ingenting och på att vi inte tog en enda kontroll sista 1.5h av dagen.

Det var ingen som hade förväntat sig något stordåd men vi kom på plats 9 av 13 i alla fall så det var ju inte riktigt så värdelöst. Men det finns förbättringspotential så det skriker om det. Nästa år blir havretermos och Anders ska gå ner 30 kg också sa han så då kommer vi vinna, typ.

Här är vår färdväg, jag har så gott som ingen aning om var jag har varit och kände inte igen mig någonstans under dagen. Men det bjöds på väldigt fina stigar och vägar, Stockholm har onekligen gott om natur mitt i stan!
banan

Trainer season is here

Nu ska jag visa vad jag ägnar mig åt om kvällarna (eller inte varje kväll, så kul ska vi inte ha det, men ibland i alla fall). När jag inte är ute och cyklar med clowner så kör jag mycket på min trainer vintertid. Även om jag uppskattar väldigt mycket att även cykla ute på vintern (snöcykling i skogen, finns det något bättre?) så gör sig intervaller och pass med mer detaljerat upplägg när det kommer till hastighet/puls/innehåll m.m. bättre inomhus på trainer.

Vad kan man hitta på, på trainern då?
För att inte dra fram tidernas klyscha och säga att “the sky is the limit” så kan vi åtminstone nöja oss med att säga att det går att göra i princip vad som helst. Nu är det inte jag som bestämmer över min egen träning längre (mer om det i ett annat inlägg) så jag behöver inte fundera över innehållet själv.

Häromdagen körde jag 10 min tröskel och sen 3 spurter. Ganska “lätt” intervallpass.
DSC_0804

Vill man prova på hur det känns att cykla döende så passar ett återhämtningspasset. Målet för återhämtningspasset är egentligen att bara hålla pulsen så låg som möjligt och försöka hålla upp kadensen runt +90. Egentligen borde man kanske köra det här passet utomhus men det känns vintertid inte lönt att spendera 15 minuter att klä på sig för 45 minuters cykling. Inte alls effektiv tidsanvändning där inte.
DSC_0842

Idag, på temat döende, så var det en 20-minuters “all out”-intervall på schemat. Det borde vara ganska lätt att förstå att “all out” inte syftar på att man ska spara sig. Jag är tyvärr inte alls i form så 20 minuter “all out” är faktiskt mer än jag orkar. Det är klart att jag orkar cykla 20 minuter på en relativt hög nivå men jag orkar inte pressa mig hårt så länge. Jag försökte stundtals pressa upp lite mer under intervallen men märkte på en gång att det inte gick att hålla. Går det inte att hålla är det ingen idé att pressa. Ynka ~260 watt kanske det blev, inte så mycket att skryta om men det är ju ändå bara november och jag har inte tränat riktigt på typ 1.5-2 månader. Vem bryr sig liksom?
DSC_0843

MEN, det absolut bästa med att köra trainer hemma! Man kan välja musiken HELT själv. Det finns ingen bättre Dj än jag själv (jag höll på att ge mig själv artistnamnet Missy K här men det kändes mest löjligt).

Favoriterna är en låt med Green day och en med Laleh! Eller egentligen finns det åtminstone 5-10 låtar som kvalar in på favoritlistan. Darin går hem och den här och den här och den här och så vidare. Ja, men ni ser. Fast om vi ska vara helt ärlig så är det Green day-låten som tar hem titeln som bästa pepp-låt. Den tyvärr lite annorlunda refrängen med “Ha ha you´re dead” (jo, jag vet, det är lite negativt och så) höjer pulsen med säkert 5-10 slag under vilken intervall som helst. Det spelar ingen roll om jag redan är döende, med rätt musik så finns det tydligen ett steg över döende.

Nej, men det här blev ju inte så roligt. Trainer och musik är en bra kombination hur som helst. Det är väl slutsatsen.

Mallorca – Good bye for now

Sista dagen på Mallorca för den här gången, måndag för lite mer än en vecka sedan! Vi åkte hem så sent som vid 18-tiden så det fanns gott om tid att cykla innan transfern anlände 15.00! Tyvärr var vi ett stukat gäng, Christer hoppade av, Lasse hoppade av och sen vaknade jag hemskt seg och hade ingen lust med dagens strapatser så jag hoppade också av. Vilken skymf egentligen, när man hade chansen liksom.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Planen var egentligen (min plan var det också, suck) att åka uppför Puig Major (13 km uppför) och sen ner igen åt samma håll och sen ta en långlunch på torget i Soller! Jag hade så gärna kört upp bara för att få köra ner men jag hade ingen lust så då blev det inget. Utförskörningen från Puig Major åt Soller-hållet är faktiskt den bästa ön har att erbjuda, helt fantastisk. Jag var bara 4 sekunder från QOM där (trots att typ 1000 kvinnor kört där) förra hösten och skulle gärna gjort ett försök även i år men men, det får vi spara till nästa gång helt enkelt! Jag kommer ju komma tillbaka!

Däremot mötte vi tre slapphögar upp dom andra tre för att ta den där långlunchen i Soller! Alltid något. Det blev ju trots allt 10 km cyklat den sista dagen och det var ju alltid något, kunde blivit noll också. Torget i Soller var ett perfekt ställe att avsluta den här resan på! Väldigt pittoreskt och rätt var det är så kommer det gamla tåget tuffande rätt igenom torget, väldigt charmigt.
10351410_10152861552795439_8420072828972696955_n
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Om någon tycker att det är kallt om kvällarna och känner att “Karolina på Mallorca”, det vill jag se MYCKET mer av (vem vill inte det?) så finns ett Mallorca-album samlat HÄR!

Annars tackar vi Mallorca för den här gången och tar och kliver in i nutid och släpper det förgångna. Det har inte blivit så mycket cykling innan Mallorca, av förklarliga skäl, men tanken är att livet ska återgå till det normala nu. Vilket borde betyda ett inlägg eller två ibland! Lite mer kontinuitet på sakerna helt enkelt!

Mallorca – Part III

Dag 3 på Mallorca då? Närmare bestämt söndag förra vecka (herregud vad tiden går fort, känns som om vi var där igår).

Efter den mastiga bergsturen dagen innan så var vi alla rörande överens om att en lite plattare och lugnare tur vore skönt. Därför styrde vi siktet mot Coll de Soller och sen direkt ned på platten. Därefter var siktet inställt på Sineu för att dra några varv i Velodromen och sedan Petra för att ta en traditionsenlig fika på torget. Därefter snabbaste och plattaste vägen hem och sen över Coll de Soller igen för att nå Port Soller! Låter väl inte så farligt egentligen?
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Redan uppför Coll de Soller blev alla varse om att dom var lite slitna, dessutom började solen titta fram och det visade sig återigen bli en väldigt varm dag. När vi slog oss ned halvt utmattade på fiket i Sineu så visade termometern återigen +30 grader och alla kände sig mer eller mindre lätt mossig i huvudet. Vi mäktade ändå med att rulla runt några varv i Velodromen, kanske mest för syns skull. Eller det är rätt kul kan jag erkänna men man vill ju orka maxa också när man väl är där. Det får bli nästa gång!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Därefter blev det rull i några mil till Petra och en välförtjänt lunch i solen på torget (eller jag kan erkänna att vi gömde oss i skuggan för att överleva). Lasse brände alla sina krafter i spurten in i Petra (som *host* jag vann ändå LASSEEEEE!! *host*) så han hoppade in i Christers hyrbil och åkte bil resten av vägen. Snacka om onödig kraftansträngning men gubben är gammal så det kanske var lika bra att han tog nödlösningen därifrån. Vi andra fick glatt harva vidare mot Coll de Soller.
1890980_328366480666459_8471565502682391447_n
10404090_10153328550108636_4423975812886140415_n

Gunnar valde att nödpunktera snabbt efter Petra, vi misstänkte starkt att han var trött!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
1780853_10152858895010439_2338885485952468326_n
10380907_10152858900335439_8786046678278621613_nOLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vi insåg ju alla 4 efter några mil att det skulle bli ganska dåliga marginaler att hinna över Coll de Soller innan solen gick ned idag också. När det var ungefär 40 minuter till solnedgång så anlände vi till foten av klättringen och kunde andas ut och slappna av. Det är bara 5 km upp och ingen lutning att tala om så det var gott om tid att hinna upp, ned och bort till hotellet. När vi rullade in på hotellet så hade det precis börjat skymma rejält och 10 minuter senare så var det helt mörkt ute. Den lugna dagen blev ändå nästan 15 mil och två klättringar över Coll de Soller så det kan man ju vara mer än nöjd med!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Nu återstår bara en dag och sen är Mallis-avrapporteringen färdig för den här gången! Femte gången på ön och fler gånger lär det bli, det är svårt att tröttna på Mallorca, extremt svårt!

På Mallorca kan ingen höra dig gråta – Part II

Äntligen har min väska kommit från Mallorca (den hann precis anlända hem till dörren i onsdags innan jag skulle ge mig iväg norröver). Lyckligtvis landade väskan med så pass god mariginal att jag hann lägga innehållet i tvätten, för det luktade INTE gott. Verkligen inte. Surgubbe hade varit en komplimang för stanken. Halvblöta cykelkläder + badkläder gör sig inte bra i en resväska i flera dagar.

Anländ väska betyder äntligen är mina bilder från resan återfunna! Det här kanske var sista gången jag checkade in min dator (den sjunger ändå på sista versen sen några år så jag brukar checka in den för att slippa hålla på med den i handbagaget). Men förlorar man sin väska så är det ju dumt att lägga sina värdesaker i den, känns som om det är mindre risk att bli av med handbagaget. Men nog om det.

Dag 2 på Mallorca då?
Vi hade planerat för en riktig bergstur, med utgångspunkt från Port Soller, direkt uppför Puig Major, sen Sa Calobra, därefter hela bergskedjan till Pollenca och sen “platten” hemåt och avslutningsvis runda av dagen med Coll de Soller.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Uppför Puig Major så hamnade jag rätt snabbt ensam, så brukar det oftast vara när jag kör i berg. Kanske inte för att jag alltid är sist, utan kanske mest för att alla verkligen tycks klättra i helt olika tempon. Och det var faktiskt så himla skönt att sega sig uppför berget helt solo. Jag är verkligen så himla nöjd med 2014 så jag har ingenting mer att bevisa när det gäller att cykla i berg. Det kanske låter drygt och inte så ödmjukt, men så är det, jag är nöjd, så nöjd! 2015 ska jag såklart spränga nya gränser, men det behöver man ju inte tänka på nu, man måste få njuta lite också!

Sällan när man cyklar i berg så ägnar man sig åt att njuta, men det gjorde jag verkligen på den här resan. Jag stannade och fotograferade när det bjöd på fantastiska vyer, jag stannade och drack vatten bara för att det fanns ingen mening att dricka andfådd (ni inser ju hur slö jag är just nu). Välförtjänt höst-slapphet helt enkelt!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA
En vacker dag kommer jag ramla ned för ett berg bara för att jag alltid ska stå på kanten

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Mina stackars vänner som var och en försökte spränga sina gränser uppför berget kanske inte tyckte det var lika roligt med mitt sengångar-tempo när dom fick väntar där uppe i evigheters evigheter. Men vad gör det? Jag tror säkert dom stod ut!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Efter Puig Major så blev det en kort bit utför och sen fika i apelsinkiosken innan avfärd mot dagens andra riktiga klättring, Sa Calobra! Jag hade bestämt mig redan långt innan att jag inte skulle köra Sa Calobra den här dagen, vad fanns det för mening liksom? Jag har kört den tre gånger redan, det skulle inte blivit några rekord idag och när det fanns ett fik i solen vad var meningen? Jag vill gärna slå PB på Calobra någon gång nästa år, så jag är absolut inte färdig med den klättringen, men just den här dagen var det inget som lockade. Dom andra gav sig av i raskt tempo och jag valde att hänga en stund på fiket och sen åtminstone klättra de 2.5 km som det var upp till toppen av utförskörningen ner till botten av Sa Calobra.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERA

Efter 2.5 km når man Coll dels Reis från “fel håll”, det är därifrån nedförskörningen till botten av Sa Calobra börja. Jag kan ju meddela att första gången jag körde här så fattade jag ingenting, jag fattade aldrig när klättringen började och jag fattade aldrig att man skulle upp för den väg man precis kört ned för. Det var väl ungefär när jag stod där nere i botten och började cykla samma väg som jag precis kört ner som polletten trillade ner. Inte helt lätt det där. Det bjuds i alla fall på fantastiska vyer där uppe, åt båda håll!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det var så roligt när jag gled omkring där utan mål och mening, så kommer en tysk man fram och frågar om han ska fotografera mig. Absolut, det är ju superroligt att bli fotograferad när man är ensam (även om jag tröttnat lite på stå-vid-cykeln-och-le-bilder, men ändå). När jag innan fotograferandet drar upp dragkedjan på tröjan för att se lite dräglig ut, så utropar han snabbt “nein, nein” och visar glatt att jag borde dragit ner den till naveln istället. Han skrattar ljudligt och samtidigt riktigt ser man hur hans stackars fru bara skäms ihjäl och lite diskret försöker ta avstånd från honom, hysteriskt roligt. Totalt harmlöst såklart, mest roligt och bilden blev ju helt ok även om den där vyn “has been done” lite för många gånger. Men ändå!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Dom andra var hur som helst väldigt nöjda när dom stapplade upp för berget, jag är glad att jag inte åkte ned för jag tyckte den knappa km jag åkte ned för att fotografera var nog jobbig att ta sig uppför. Det är en väldigt fin klättring och väl värd ett besök om man befinner sig på Mallorca.

Efter Calobran blev det såklart snabbfika på apelsinkiosken igen och sen vidare mot Pollenca och den berömda citronpajen (som börjar bli lite överskattad kanske men det är skönt att låta myten leva vidare).
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Citronpajen i Pollenca var lika god som alltid, här började vi bli rejält trötta och mossiga efter en ganska krävande tur i bergen. Det var dessutom +30 grader i stort sett hela tiden och nästan helt vindstilla så en lång sen lunch (klockan var väl runt 16 när vi kom dit) var vi välförtjänta av. Här började vi, eller inte jag, men några av dom andra bli oroliga för om vi skulle hinna hem innan mörkret lagt sig. Jag tänkte att det var gott om tid, vi hade ungefär 4-5 mil plattkörning och sen över Coll de Soller (5 km, 5%) innan vi var hemma och det tänkte jag att det går väl fort.
DSC_0568 OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Fort gick det ju, men fort gick solen ned också tydligen den här dagen. När vi äntligen efter mycket möda nådde fram till botten av Coll de Soller så var klockan 19.05, solen gick ned 19.08 den dagen. Ganska snabbt så insåg vi att det var livsfarligt att ge sig upp i bergen i beckmörker utan lampor så vi hamnade helt enkelt i en taxi. Man kan ju tycka att det kanske inte är helt lätt för 4 personer att knöka in sig i en taxi (den femte hade vi redan knökat in i Christers hyrbil som han hade dagen till ära för att han inte cyklade just idag). Men vi hittade utan problem en taxi som glatt tog emot 4 personer och 4 cyklar, inte speciellt dyrt var det heller. Lätt tråkigt att avsluta rundan i en bil, men alla var nog ganska nöjda med dagens bedrifter ändå.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Med lite tur kanske del III och IV kommer närmsta dagarna så kan vi runda av Mallorca för den här gången, det var ju trots allt över en vecka sedan jag var där!