Mont Ventoux går att nå från tre håll, det tvistas om vägen upp från Bedoin eller Malaucene är tuffast. Jag följde ett GPS-spår för Gran Fondo Mont Ventoux och det visade sig att den gick upp via Malaucene. Redan när man är flera mil från berget så sticker dess storlek och topografi som är rätt utmärkande i jämförelse med andra berg runt omkring ut rejält (toppen är det där vita i bakgrunden av det gröna berget).

Jag cyklade från en liten by vid namn Beames d´Venise och mot Malaucene och början på stigningen. Startpunkt för GF Mont Ventoux alltså!

Tyvärr hade jag inte gjort min läxa riktigt innan för GPS-spåret tog en liten omväg via några små byar och vips hade jag nästan 1000 höjdmeter på GPS:en redan innan jag nått Malaucene. Därefter började den 21 km långa stigningen upp mot Mont Ventoux! Denna legendarisk klättring som jag egentligen tänkte ta mig an förra året, men då var jag förkyld när jag var på semester i området.

21 km, 1558 höjdmeter och 7.5% i snittlutning… det låter väl egentligen inte så illa? Spontant tycker jag inte det, efteråt är jag mer skeptisk.
Jag märkte ganska snabbt att det här inte var en bra dag, mina baksidor som ändå fungerat bra i berg strulade. Andningen låg i halsen och inte hade jag med mig min astmamedicin eftersom jag inte behövt den på ett bra tag (då glömmer man lätt bort den). Början av stigningen är förhållandevis snäll och 5-6% var inga problem att fixa. Sen började det jobbiga, långa bitar med 10% eller värre, km efter km.

Att det strular ibland när man anstränger sig rejält fysiskt är det ju inte så mycket att göra åt, det är ingen som har en toppdag varje dag. Däremot att ha en mer strulig dag när man ska cykla 21 km förhållandevis rakt uppför är ju ingen höjdare och inte direkt var man vill kämpa emot som spär på det jobbiga. Klättringen i sig är jobbig, man behöver inte fler saker som är jobbiga. Efter 12-13 km började det bli rejält tungt. Jag var tvungen att stanna med jämna mellanrum och andas. Släppa ner andningen, stretcha benen, sitta i diket och vila och så vidare. Efter cirka 16 km så kommer man upp på en alpstation där det tillfälligt flackar ut lite, sen är det 5 km kvar som är rätt branta och jobbiga. Här blev det riktigt tungt och många vilopauser. En av det bästa stunderna i mörkret är ändå när det är 3 km kvar och man kör runt hörnet och toppen torna upp sig förhållandevis nära (ändå 320 höjdmeter kvar här ungefär). Det är en underbar vy och riktigt häftigt att ha upplevt.

Att nå toppen efter så mycket möda är ju magiskt, helt fantastisk. När det var 7 km kvar var jag helt klar med att jag skulle kliva av. Det lät ungefär såhär i huvudet “det går inte, det är för långt kvar, jag orkar inte, benen fungerar inte, jag kan inte andas, jag lägger gps:en i bilen, jag tar taxi hem, jag rullar ner för stupet för ingen kommer ändå märka att jag är borta, jag låtsas som att jag aldrig försökt ta mig upp så får ingen något veta” och så vidare, sen tänkte jag ganska snabbt att när kommer jag vara här igen? Antagligen inte de närmaste åren, hur länge skulle jag inte ångra mig om jag klev av? Även fast jag bitvis behövde stanna och andas var och varannan km så var det värt det, alla dagar i veckan! Titta på utsikten och landskapen liksom! Det är väl värt lite ångest för att få den?

Men helt ärligt människor, klättringen är inte så illa egentligen! Jag hade ju andra problem som spädde på, för en frisk och normalstark människa så är det jobbigt men inte övermäktigt. Det är ingenting, egentligen, vem som helst som klarar av att anstränga pannbenet kan ta sig upp! Men det gör ont, ganska ofta, men det får man tillbaka på toppen i form av fantastisk utsikt och sen får man njuta av en underbar utförskörning. Jag körde ner igen via den tredje vägen som går ner till Sault och där är stora bitar bara 4-5% (den snälla sidan om ni vill försöka er på klättringen men ha det lite snällare första 16 km, sista 6 km är samma som från Bedoinhållet).

Någon som är sugen? Just do it! Packa ner cykel och tant och dra iväg, ett minne för livet, lätt!

Tips: En bra sida som beskriver alla tre klättringarna upp till Mont Ventoux!