Ride of Hope 2015: Uppvärmning i Umeå

Sådär, nu har jag lyckats transportera mig och cykel via flyg till Umeå. Eftersom det var så fint väder så var jag tvungen att ta en provtur på några mil trots att 7 cykeldagar i rad och över 100 mil väntar kommande veckan. Men är det sol så är det.
För er som inte har korpsyn så står det “Välkommen till Umeå” på flaggorna..

Efter lite virrande i utkanten av stan så hittade jag till slut en fantastisk landsväg med hjälp av Garmin (tack). Vägrenen var ju rena autostradan för cyklister och utsikten pendlade mellan skog, älv och hav, norrlandskusten när den är som bäst med andra ord.

Vägen gick ut mot havet i en loop från Umeå så det blev en perfekt rundtur på nästan 40 km. Solen sken, inte allt för mycket vind att tala om och cykeln rullade lätt. Kan det vara så att det är i Norrland sommaren varit hela juli månad?

Ja, jag vet, #selfiesareforloosers, men vem ska annars ta foton på mig i min snygga blå/vita Ride of Hope dräkt?


Imorgon väntar Etapp 1: Umeå – Örnsköldsvik och även mera finväder (tack och lov). Det är start runt 09.40-10.00 för min grupp, jag planerar att åka med snabbgruppen som ska cykla mellan 30-34 km/h. Oklart om jag kommer orka 34 km/h, men formen och kroppen är på uppåtgående så man ska aldrig säga aldrig. Jag hoppas på något närmare 30-32 km/h dock så det blir lite behagligt också.

128 km är etappen, två depåer (mycket fika alltså = mycket bra) och även 12 km på självaste E4an. Där cyklar vi karavan med alla grupper samlade och följebil framför och bakom (E4an är alltså enfilig (eller möjligt 2-1-väg) just där och alternativ väg saknas).

Men så har dom gjort tidigare år också och det har funkat väldigt bra tydligen, man stannar även på alla tillgängliga fickor och släpper förbi fordonskön som bildats bakom. Så det ska nog bli bra, vad kan gå fel?

Vi går även att följa via www.trakk.se med Inloggning: sverige och Lösenord: 2015

Let´s!!!
DSC_1827-1

Ride of Hope 2015: Umeå – Stockholm

Imorgon är det dags för start av årets Ride of Hope Umeå – Stockholm och jag står på startlinjen för att cykla 7 etapper och de nästan exakt 100 milen genom Sverige. DSC_1912-1
Anmälningsavgiften till Ride of Hope går till Barncancerfonden och även fast man inte cyklar så går det att lämna ett bidrag HÄR till just Barncancerfonden. Annars är det bara ansluta sig på någon deletapp längst vägen, man behöver inte cykla hela veckan. Bor man på andra sidan av Sverige så går Lund – Stockholm samtidigt om det passar bättre. Även här går anmälningsavgiften direkt till Barncancerfonden.

Det får bli lite mer skrivit om saken senare, för nu är det dags att hoppa på planet till Umeå och förbereda sig inför morgondagens etapp mellan just Umeå och Örnsköldsvik. Förvånansvärt nog så ser väderprognosen riktigt lovande ut, d.v.s SOL SOL SOL!!
DSC_1774-1

Långrunda i Roslagen

Igår var jag och 14 andra cykelkompisar ute på en riktig social långrunda upp i Roslagen. Det började som en Vänern Runt-återträff, sen bjöds det in lite vänner här och lite vänner där och till slut blev vi 15. Vi träffades vid Hofvets klubbstuga uppe i Täby för vidare färd mot Roslagen. Ledarkollega Jenny hade ritat ut en fantastisk fin rutt som gick norröver på mestadels små och väldigt vackra småvägar med väldigt lite bilar och fin natur. Väderprognosen såg ju lovande ut med sol, lite moln och typ inget regn.
1OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det blev en väldigt fin dag med 20 mil i sadeln, jag valde att lufta Wilieran för en gångs skull för att hon mest står i garderoben och gråter om dagarna. Jag hade till och med utvecklat en spontan punktering sen jag sist använde henne för nästan exakt ett år sedan på förra årets ledaravslutning med just Fredrikshof. Men med lite fix och lite kärlek så gick hon att göra cykelredo ganska enkelt. Exan är nedpackad för alpäventyr och har jag två cyklar så borde jag ju använda den andra ibland också.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vi stannade ute på Marholmen för lunch och det var fantastiskt fint där ute och väldigt god mat. Tyvärr fick vi dagens enda riktiga regnskur precis innan lunch så det var skönt att få sitta en stund i solen och torka upp lite.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Precis när vi rullade iväg sedan för hemfärd så var himlen kolsvart åt ena hållet…
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Medans den var sommarpittoresk åt andra hållet…
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Inte så mycket att orda om egentligen, en fantastiskt fin runda på 20 mil (inräknat till och från Täby hemifrån också). Sedan avslutade vi på Bockholmen med nästan två timmars häng i solen vid vattnet med en drink i handen. Nu borde jag ha nog med energi för att orka cykla runt i alperna i en vecka.
ab-1

Bara några timmar till avfärd, ÄNTLIGEN!

Vätternrundan: Kort rapport

Det kanske är dags att skriva några korta ord om Vätternrundan. Senast jag körde för 2 år sedan så var det start 4.44, nu var det start 5.50 vilket kändes mycket mer humant. Senast jag körde var det galet med mycket folk och omkörningar, så jag hade inte så mycket förhoppningar om att det skulle vara så mycket bättre den här gången heller.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Starten går och efter bara någon mil så blir det tydligt att det inte alls är samma sak som sist jag cyklade Vätternrundan. Det är mycket mycket färre cyklister än sist och det märks, rejält. Det är färre omkörningar och framför allt enklare omkörningar. Sist jag körde Vätternrundan så låg vi väl i fel körbana ungefär 50% av tiden, nu tror jag nästan aldrig vi behövde gå över mittlinjen vid en omkörning.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Min förkylning känns inte av alls förutom att jag är snuvig och har nästan ingen röst, det är bara glömma att försöka ropa några kommandon idag, rösten håller inte för det. Men pulsen är helt normal och det känns inte extra ansträngt så jag gör snabbt bedömningen att kroppen håller för att genomföra loppet, det är lugnt.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Vädret är perfekt, lite mot/sidvind ner till Jönköping men det gör inget, det blåser inte så mycket och farten är lagom så vinden spelar ingen roll. Det är strålande sol och det var inga problem att cykla iväg i kort-kort och inte behöva frysa. Tror termometern står på 25 grader klockan 10 när vi stannar i Jönköping för dagens första stopp.

I Jönköping blir det pulvermos och färdiga köttbullar, trots att jag aldrig i mitt liv skulle köpa varken färdiga köttbullar eller pulvermos (finns det något bättre än riktigt potatismos?) så smakar det ganska gott med lite mat efter 100 km på cykeln. En tredjedel avverkad och allt känns bara superbra. Vilket var väldigt skönt efter hur det var för 2 år sedan när jag klev av precis innan Jönköpingsdepån och satt i diket (och grät för att jag var så sjukt besviken) och väntade på brytbilarna och misären var total.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Efter Jönköping blir man varse om varför dom som säger att Vätternrundan är platt borde vara tyst. Till och börja med Kaxholmsbacken innan Jönköping är inte platt, Bankerydsbacken efter Jönköping är verkligen inte platt och fram till Fagerhult är det ganska mycket uppåt. Vi låg lite efter tidsschemat efter Jönköping, orden “vi måste öka lite” spred sig i gruppen och plötsligt så blev “lite” lika med mycket och farten steg betänkligt. Tre flög av, däribland Lasse som valde att inviga sin nya cykel på just Vätternrundan (det här med att “testa inga nya saker på lopp” gäller väl inte cyklar?).

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Han kanske tog den för att ha något att skylla på?

Här blev min förkylning extra påtaglig när jag för gruppens ledare, Jenny, försökte kraxa fram att vi tappat Lasse. Rösten var helt obefintlig, det kom knappt ut någonting. Men eftersom det var depån någon km bort så valde vi att vänta in dom där.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Vi kom överens om att fartökningen var lite väl men vi behövde plocka in lite tid nu. Men efter Fagerhult är det bättre vägar, mindre kuperat och vi hade även vinden med oss så den här sträckan nästan hela vägen upp till Hammarsunder lämpar sig bättre för att plocka in tid.

En del började bli trött när vi fortsatte uppför västsidan, medans andra verkade outtröttliga. Jag var pigg och kände att det är konstigt, men 300 km är inte så farligt längre, efter senaste årens cyklande så känns 300 km ganska lätt avklarat. För 4 år sedan när jag cyklade Vätternrundan för första gången så var jag livrädd i veckor innan och tänkte att 300 km är ju hur långt som helst, häftigt hur man flyttar fram sina gränser.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Vi malde på, plockade in tid, stannade för toapaus och i depån i Karlsborg. Tjusningen med en GT-grupp är ju att stoppen inte räknas, så man kan stanna lite när man vill utan att behöva stressa. 300 km stress är en annan sak än 300 km utan stress. Men vil man ha en snabb totaltid så är ju GT-upplägget ganska fatalt.

Uppe på Hammarsundet, när det återstår 40 km, så tog vi dagens sista stopp. Jag passade på att äta lite ur min Salt&Blandat, herregud vad gott vanligt godis är när man cyklar. Energiprodukter, gelé m.m., i all ära men vanligt hederligt godis slår det mesta.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Sista biten mot Motala går som en dans, 40 km är ingenting när man cyklat 260 km redan. Jag känner mig pigg precis hela dagen, vilket är jätteskönt. På slutet börjar jag pipandas lite och inser att 300 km med en förkylning, som förvisso nästan var över, kanske inte är så bra. Jag accepterar att jag kanske kommer bli förkyld igen, men tänker att det var det värt. Det känns mycket bra att rulla in i Motala och mot mål.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Sänder ett stort tack till Täby SUB10GT för att jag fick hoppa  in med kort varsel och gästspela. Det var mycket roligt att få åka med en grupp, det var roligt att få stanna i depåer och ta det lugnt och det var ett skönt gäng att cykla med. Så, stort tack!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Och för att fortsätta på den sentimentala och mesiga banan, håll i er, för här kommer det. Så var det så himla skönt att få rulla runt Vättern igen. 2013 var det verkligen ett så enormt nederlag att kliva av. Det var verkligen en gigantisk urladdning och luften gick verkligen ur, det blev inte bättre förra året av att åka servicebil runt banan så att i år få cykla runt var så himla skönt. För mig var inte hastigheten det handlade om, vi snittade knappt över 31 km/h utan det var att cykla runt som var grejen.

Att få känna sig stark, att få klara av något, att ta sig i mål, att inte bli avhäng, att bli fylld med positivt energi, att känna att man klarar av någonting.

För att vara kaxig och tuff, “ja, men jag har cyklat Haute Route och herregud vad tuff jag är” (det tycker jag inte egentligen, jag tycker nog mest att jag är ganska bra när jag är bra men att jag skulle vilja orka rehabilitera mig hel och bra i benen för att få ut det där bra), så är jag lite småmesig egentligen. Det har som sagt inte varit så roligt att cykla i grupp sista åren så det här känns verkligen som en positiv förändring. Jag hoppas det kan ge energi nog för att orka ta tag i min rehabilitering igen så det kan bli bra. Jag har redan klarat av en vecka (sista tog det väl 7-8 veckor) så det är en bit kvar men det borde gå…

Kommer ett nytt inlägg om Vätternrundan sen också, herregud vilken ny uppfattning jag har fått om loppet. Det märks att man har arbetat med säkerheten, på riktigt, det är inte alls så illa som för bara 2-3 år sedan, det är så mycket bättre. Det är VÄRT att åka helt plötsligt! Ser nästan redan nu fram emot nästa års Vätternrundan, helt galet.

Vätternrundan 2015 i förkylningens tecken

Gör “en klassiker” och bjuder på ett bildkalas och återkommer med några ord om själva loppet lite senare. Kan i alla fall meddela att jag bestämde mig för att cykla trots förkylningen, provade lite fredagkväll och det kändes lugnt. Startade med approachen att om pulsen är hög, skenar, eller i övrigt onormal så kliver jag av direkt. Men pulsen var helt normal och mitt största problem var att rösten var typ obefintlig och att jag snuvade rätt rejält men ingenting annat.

Rullade i en lugnare grupp, hoppade in i Täbys SUB10GT-grupp och det var precis lagom (hade inte kört en snabbgrupp med förkylning i kroppen).

Vi rullade in med en cykeltid på 9h41min så jag är mer än nöjd med det, precis lagom!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERA  OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA   OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA