Tiden är knapp

Nu är det inte lång tid till Vätternrundan, och tyvärr är jag förkyld. Det blev bättre i onsdags, då jag slutade ha halsont. Det höll i sig igår, men nu känns halsen igen.

2012 körde jag Vättern med halsfluss, då överlevde jag ju? Men samtidigt lovade jag min fantastiske cykelvän Per (som i höstas lämnade oss alldeles för tidigt) att aldrig cykla med sjukdom i kroppen igen. Så, vad ska man göra?
1000112_10152132624588636_537621391_n
Nu höll jag på skriva att jag är en man av mina ord, men jag menar nog kvinna (senast jag tittade efter i alla fall) så det blir väl så illa att det inte blir någon Vättern i år. Eller?

Velandet är totalt, suck.
Egentligen borde jag bara stanna hemma så är det inget snack om saken, men nu är ju allt bokat och klart eftersom jag kände mig bättre både igår och i onsdags så det är väl bara att åka ner och hoppas på det bästa? Det är ju trots allt 24h till start, under har skett tidigare och kan bli så även i år, vem vet?

Jag har ett ganska dåligt record på Vättern:
– 2011: 9:35
– 2012: 9.02 med halsfluss
– 2013: DNF (tog mig till Jkpg sen sa mina ben ifrån, problem som jag drog på mig under våren pga för mycket träning och stress och för lite vila).
– 2014: DNS (orkade aldrig få ordning på mina problem och ville inte cykla dåligt igen)
– 2015: Nu skulle jag äntligen släppa allt vad tider heter och bara rulla runt i en mysig SUB10GT-grupp och ha det bra. Men vad f´n liksom?

Jag kanske borde hitta ett annat lopp än Vättern?
Tydligt är ju att någon inte vill att jag ska lyckas!
Eller så är det bara jag som är väldigt dålig, det låter jag vara osagt?

Håll tummarna nu för underverk under dagen!!
DSC00717
Bildkvalitéen var helt klart inte vad den borde 2011 en kylslagen junimorgon i Motala….

Halvvättern, vad hände egentligen?

Ok då, jag ska väl skriva några ord om själva loppet också och inte bara försöka komma undan genom att lägga upp några bilder.

Gruppen jag hamnade i hade målsnitt 27-30 km/h, jag velade en kort sekund men insåg att 30-33km/h-gruppen eller +34km/h-gruppen inte var mycket bättre då jag helst av allt ville köra lugnt och någonstans mellan 30-32km/h. Efter 32 km/h är det inte längre lugnt för mig och därav gick 30-33 km/h-gruppen bort. Hellre för långsamt än att bli avkörd eller behöva ta i (herregud hur skulle det se ut om man skulle behöva anstränga sig också? Nej, det går ju verkligen bort).
gruppbild innan start
Vi startade i svidande kantvind, ännu en anledning till att jag inte ville ta en snabbare grupp. Det skulle blåsa 7-9m/s hela dagen och så gott som alltid åt fel håll, det var mest kantvind planerat för dagen så det gällde att verkligen hålla i styret.

Första milen tyckte jag personligen att gruppen körde ganska dåligt, alldeles för fort för att vara en 27-30 km/h-grupp (jag är förvånad att vi bara tappade en person här). Men eftersom det inte var min grupp så åkte jag bara med i samma tempo som alla andra. Över Omberg (efter 40 km ungefär tror jag) hade vi fri fart i kanske 6-7 km då det är en ganska lång uppförsbacke följt av en böljande utförskörning på smala vägar som lämpar sig bäst för soloåkning. Långsam grupp med fri fart-sträckor kanske är det bästa av två världar, man får både fika och köra fort ibland. Jag drog ifrån gruppen och körde eget tempo och njöt, det var betydligt mer uppför än sist jag körde här. Sträckan gick även inne i skogen så vi var äntligen skyddade från vinden vilket kändes superskönt.

Sen blev det återsamling och en kortare sträcka innan det var dags för dagens första depåstopp. Jag fick tyvärr erfara under dagen att Vätternrundan inte gillar korv med bröd, vad är det för stil egentligen? Varför? Torra bullar och bananer blir ingen glad av.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Efter depåstoppet rullade vi vidare igen, det var ungefär 45 km till nästa depå så det var bara cykla på och inte fundera så mycket. Återigen var det mest kantvind men vissa partier kom vi åtminstone in på mindre vägar skyddade av skog och slapp blåsa bort.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Sträckan fram till andra depån tyckte jag själv gick i ett nafs, vädret var ok även om vi tillfälligt fick en regndusch över oss (men det var ingenting jämfört med Siljan Runt även om jag hann tänka både en och två gånger “nej, inte igen“). Fram till andra depån tappade vi tyvärr vår andra deltagare för dagen, han hade förvisso redan slagit personrekord i distans och verkade redan från början varit inställd på att få släppa så jag tror inte han var allt för nedslagen av det hela. Han fick kramp och då är det svårt att göra så mycket, han kom i alla fall ikapp oss lagom till andra depån då vi fick ett längre stopp med lite mekproblem och ekerfix för en av deltagarna i gruppen.
DSC_9533
DSC_9536
DSC_9584 DSC_9585 DSC_9589
Det passade även på att regna en kort sväng när vi var i andra depån och cyklade därifrån, men det gick snabbt över så det var svårt att lägga någon negativ energi på det. Återigen gick tankarna till Siljan Runt så det var så himla skönt att det bara kom några stänk och inte ihållande hällregn.

Efter andra depån så var det 50 km kvar till mål, och vi fick ÄNTLIGEN njuta av lite medvind. Äntligen äntligen äntligen. Det rullade på väldigt bra och flöt på snabbt.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Nu sken även solen så det var svårt att inte dra på smilbanden lite extra. Göran som var med i gruppen började få det lite jobbigt på slutet, och precis när han tänker släppa så ligger vi längst bak bredvid varandra och jag lyckas puffa i honom lite självförtroende. Jag tycker det verkligen är skittråkigt när lugnare grupp ska köra av folk, det känns så himla onödigt. Jag förstår om man ska cykla kanonfort och slå alla möjliga sorteras rekord man snittar man knappt 30 km/h så ska man verkligen inte behöva köra av folk, det är så himla onödigt. Därför kändes det väldigt skönt att ha haft möjlighet att åtminstone hjälpa en till person att få komma i mål med gruppen, det gör så mycket med självförtroendet och självkänslan att man slipper släppa, enormt  mycket (tro mig, jag har varit på andra sidan så jag vet hur nederlaget känns).

Väl i mål så var alla nöjda och glada och mina ben kändes pigga och fräscha och att klämma både Siljan Runt och Halvvättern på en helg kändes som noll problem! Förvisso slog jag till med personsämsta på båda loppen med typ 1h20min (på båda) så det kanske känns värre i benen/kroppen om man tar i lite också när man cyklar och inte bara ägnar sig åt fikande och fågelskådning, vad vet jag. Roligt var det i alla fall, det måste väl ändå anses som det viktigaste? Det tycker jag!
DSC_9683
Dessvärre verkar jag dragit på mig en mansförkylning som tack för besväret, så vi får se om det blir någon Vätternrundan eller inte på lördag (jag bryr mig inte egentligen om jag skulle missa den, men nu när jag ändå tänkt köra så vore det tråkigt på något sätt ändå). Vi får hålla tummarna för att den stundande förkylningen bara var falskt alarm och att det går över fortare än fortast!

Stockholms Landsvägscup 2015: Markim Linje

I tisdags så var jag ute en sväng med kameran och tittade på en deltävling i Stockholms landsvägscup. Jag hade egentligen inte planerat eller tänkt åka ut (Lindholmen där starten gick ligger ju trots allt 30 minuters biltur från stan) men när arrangörs-Oscar frågade om jag tänkte komma ut och fotografera och jag ändå inte hade något att göra så varför inte? Cykel och fotografera, kan det bli fel?

Dessutom fick jag ju “betalt” (symboliska bensinpengar är lika med “betalt” alltså, menar inte att jag fick “betalt” eller bytte tjänster) för besväret, är det nu man ska kalla sig proffsfotograf på riktigt? Tror ni jag ska lägga ner det här med programmering och sadla om?

Några bilder från aftonen, resten finns HÄR! DSC_8672 DSC_8681 DSC_8691 DSC_8700 DSC_8738 DSC_8774 DSC_8840 DSC_8941 DSC_9076 DSC_9082 DSC_9143 DSC_9245 DSC_9288

Gran Fondo New York – Jag kan se normal ut också!

Under avdelning lite mer “normala” bilder på både mig och omgivningen, den första bilden är verkligen fantastisk. Sådär såg det ut på morgonen när jag lämnade mitt boende och började cykla mot starten (fast den här bilden är knäppt från George Washington Bridge mot Manhattan), när jag kom fram till starten hade det blivit ljust.sportograf-59900395-1sportograf-59844833-1
sportograf-59869156-1
sportograf-59838661-1

Sen cyklar jag upp och ned för Björnberget (Bear Mountain), fast egentligen borde dom döpa om det till Knatteberget eller Miniberget, vad vet jag. Det var inget riktigt berg i alla fall även om det såklart var jobbigt att ta sig upp men någon Björnliknande klättring var det minsann inte! 5km med snitt 5-6% om jag inte minns fel, som Coll de Soller på Mallorca ungefär, en mer “trivsam” klättring.
sportograf-59854059-1
sportograf-59911984-1
sportograf-59917583-1 sportograf-59856352-1sportograf-59880127-1 sportograf-59894199-1 sportograf-59907827-1
sportograf-59927735-1
sportograf-59899092-1
sportograf-59908091-1 sportograf-59921624-1
sportograf-59888973-1

Sen bara måste jag bjuda på den officiella målgångsbilden (eller så var det en frivillig kö som bara jag och alla gamla gubbar ställde oss i för att få en bild med brudarna). Jag har i alla fall nog aldrig varit så retuscherad och sammetslen i hela mitt liv, fantastiskt. Även om 6h57min18sek´s cykling gjort sitt med utseendet i övrigt… (eller nej, jag ser nog alltid ut sådär får jag väl erkänna, så oroa er inte, jag ska inte byta karriär)!
sportograf-59869639-1

Gran Fondo New York – Mer bilder!

Jag brukar aldrig köpa “fotografierna” (som om det vore en självklarhet att någon alltid fotograferar när man kör lopp) när jag kör lopp. För det första så är det alltid så himla dyrt (säkert väl värt men ändå) och för det andra så tar jag så många fotografier själv och för det tredje så behöver världen inte se fler fotografier på mig när jag cyklar. It has been done, far to many times!

MEN, på GFNY så kostade fotografierna bara 29.90$ (268 kr) och då var det ändå 45(!) fotografier på mig och 52(!) “scenery pictures”, alltså bilder på omgivning och loppet i sig. Det kändes ändå som om det kunde vara värt den lilla summan!

Bara att man fick med den här gjorde väl köpet värt det? Den sitter redan på väggen i sovrummet och en på toaletten och en i hallen ovanför cyklarna… såklart! Tänkte trycka upp lite sängkläder eventuellt också när jag ändå håller på! Eller kanske vita halvgenomskinliga linnen med denna tryckt på?
sportograf-59869141-1

Ja, men om vi ska sluta titta på brudarna och fokusera på det viktiga. Jag på cykel! Man kan ju tänka sig att på grund av att man blir fotograferad av lite mer proffsfotografer så borde ju resultatet blir därefter, men tydligen behöver man anstränga sig lite själv också för att det ska se bra ut. Det räcker inte bara med att ställa ut cykeln.

Steg 1 är ju att man håller sig vaken på cykeln, har man inte glasögonen nere så borde man se till att åtminstone hålla ögonen öppna (speciellt när man ser en kamera).
sportograf-59830702-1

Sen är det ju inte så fördelaktigt att dricka samtidigt som man blir fotograferad, ett tips är ju att åtminstone inte fylla kinderna så man ser ut som en hamster.
sportograf-59834058-1

Och det går att le och hålla ögonen öppna, jag lovar! Jag vet inte varför jag tyckte att det var en bra idé att blunda så fort jag såg en kamera? Glasögon på kanske vore något, då syns det inte om man sover eller cyklar.
sportograf-59850510-1

Sen vet jag inte om man borde ta i uppför när man ser en fotograf? Egentligen borde man ju bara kliva av cykeln, dra ner dragkedjan och dra några poser och sen cykla vidare. Det här blev ju inte alls så tilltalande, jag har inte ens dragkedjan nere…
sportograf-59900274-1

Och så slutligen, hur tänkte jag här? Jag drar upp den svenska Marmotte-mannen (han har säkert ett bättre namn, men han var svensk och vi pratade om Marmotte så det får bli smeknamnet). I alla fall, jag drar upp honom i en spurt för att jag själv vill komma under 7h (observera klockan i bakgrunden). Sen lagom till målfotograferingen så går han såklart om mig innan mållinjen, han ser dessutom ganska relaxad ut medans jag ser ut som om jag håller på att dö och har cyklat Tour de France gånger två. Nej, usch, det blev ju inte alls bra. Gör om gör rätt till nästa gång säger jag bara!
sportograf-59886711-1sportograf-59909596-1

Alltså, av 45 fotografier blir det ju rätt lätt några bilder som är “sådär” om man ska vara petig. Men det finns bra foton också, tror det eller ej, men det får bli senare….. (inte om 9 dagar, jag lovar).