Haute Route: 3 dagar till start

P A N I K
N E R V Ö S
#kundejagintebaraanmältmigtilltjejvätternistället

Nu är det inte lång tid kvar, imorgon går flyget till Barcelona! Där har vi 3 dagar i relativt lugn och ro innan loppet startar på måndag morgon! Känns oerhört skönt att komma ner i så god tid, känns som om det var årets bästa beslut. Det kommer vara skönt att plocka ihop cykeln i lugn och ro, ta en provtur på lördag, besöka mässområdet och hämta upp sina grejer m.m. Ingen hets och panik utan bara lugnt och skönt.

Loppet då? Jo men det är ju bara…
– 7 etapper
– 790 km
– 20000 höjdmeter
– 21 berg att bestiga
– 250 cyklister

Det kommer stinka kraftigt av svett och linement längst hela Pyrenéerna den närmsta veckan. Jag undrar hur många tjejer som är med, max 10-15 skulle jag gissa, så det lär väl stinka mest gubbe i bergen och lite jordgubbe.

Formen då?
Förutom mitt knä/ben som ser sådär ut efter igår så är det så bra som det kan vara. Det kommer gå kanonfint det här. Det är bara hålla tummarna för att alla delar i kroppen håller ihop så tror jag att det kommer gå hur bra som helst.
DSC_0375-1

Resfebern då?
Den är total, helt i förnekelse inför vad som komma skall. Efter mycket möda har jag äntligen lyckats packa ner mitt berg av saker (utspridda över hela vardagsrumsgolvet) i min resväska. Det tog typ 2 dagar innan detta skedde, känns skönt att plocka fram alla saker först och sen stoppa ner dom. Då ser man lättare vad man missat.
DSC_0378-1DSC_0388-1

Cykeln då?
Är den inte snyggare än någonsin? Det här med att man ska köra in nya prylar innan tävlingar har jag helt tagit miste på här. Jag har nya däck, hittade till min förvåning orangea Conti GP4000S II på Cycling igår och eftersom dom är slut överallt annars och jag letat hela säsongen så var det bara slå till. Tycker cykeln blir mycket snyggare än med de orangea Vittoria Pro som jag hade förut. Mindre orange och mer färgkoordinerat med Crescentloggan, mycket stiligt.
DSC_0384-1

Jag har dessutom en 11-32-kasett som är inkörd i typ 5 mil och ännu bättre en modifierad bakväxel som också bara gått 5 mil. Förhoppningsvis håller sakerna ändå, annars lär jag märka det rejält i nästa vecka. Det finns ju mekaniker och servicebilar under loppet så det mesta går säkert att lösa.

Nej men, ingenting borde kunna gå fel med den där cykeln!
Skulle vara om jag packar ihop möjligen.

Kortdistans i sommarhettan

Termometern visade 32(!) grader i skuggan i förmiddags när jag gav mig iväg på mitt distanspass. Inte blev det mycket bättre av att vara ute i solen heller. 36-38 grader visade Garmin så gott som konstant under de två timmarna jag var ute och cyklade.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERAMen trots att termometern visade rätt så höga temperaturer så kändes det inte så illa när jag väl satt på cykeln. Fartvinden gör ju onekligen sitt till nedkylningen av kroppen, även om det är +30 grader ute. Den enda gången jag egentligen insåg hur fantastiskt varmt det var, var när jag stannade. Då märkte man snabbt hur det började rinna svett både här och var, kroppen var ju så gott som genomblöt.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Jag är uppe i Uppland igen för ett tag och det finns verkligen väldigt fina vägar här. Nu såhär i semestertider är det i princip inga bilar heller, riktigt cykelvänligt. Jag har ju ett visst “tvång” över att hålla igång bra i sommar eftersom det bara är 5.5 veckor kvar till Haute Route, så det kommer bli en hel del cykel och löpning fram tills dess.

Inte klagar jag för det, I love it! Semester är inte lika med fläskmester!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Jag håller på att sakta men säkert flytta upp min cykelbränna, benen speciellt är ju chokladbruna över knäna medans låren är rätt så vita. 10 cm uppåt är målet, oklart om det kommer lyckas dock, den är rätt så inbränd redan. Marmotte brände verkligen in färgen till typ skelettet.

Oavsett ser jag ut som en Zebra i badkläder och det gör egentligen ingenting, men jag tänker att det kan vara trevligt om man åtminstone kan ha lite kortare shorts till vardags utan att se ut som ett cykelmiffo (fast det kanske jag gör oavsett i och för sig?).

Revansch efter fredagens härdsmälta

Igår fick jag äntligen revansch efter fredagens härdsmälta på väg upp till Uppland. Jag var ju ute i nästan 6 timmar i fredags, och eftersom jag bara cyklade runt 4h20min av dessa så kan ni ju ana att det gick åt lite tid åt andra stillasittande aktiviter. Fascinerande ändå att dålig uppladdning kan göra så mycket med orken.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Tyvärr blev det inget distanspass i lördags, för bakdäcket hade tappat trycket under natten och när jag försökte pumpa upp det så började slangen titta ut lite väl mycket. Jag fick i 5 bar ungefär och tänkte att det kanske fungerar en stund, efter 11 km tröttnade jag på känslan av platt däck, vände hem och tog en kort löptur istället.

Jag hade ändå tänkt tvätta och meka med cykeln igår nämligen så då la jag i en lagningslapp på insidan av däcket och bytte plats på fram- och bakdäck. Känns onekligen tryggare att ha en skada på framdäcket med tanke på att trycket från ekipaget är betydligt lägre där. Nya däck är beställda inför Haute Route i alla fall, då ska allt vara i topp-skick!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Igår, på samma distans som i fredags, så var jag ute i under 4h och ägnade 3h30min åt att cykla exakt samma sträcka som sist. REVANSCH! Tyvärr var det samma vägar och samma orange-färgade cyklist så jag har inte så många roliga bilder att bjuda på (det blir ju onekligen rätt beigt att cykla omkring och fotografera sig själv hela tiden). Kvällens behållning var annars, förutom vädret, att de första 5 milen gick i nästan 33km/h-snitt. Årsrekord för solokörning på landsvägshoj tror jag minsann! Det finns hopp om mig också med andra ord!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Distanspass och halvbonk

Idag tänkte jag att jag skulle få till ett riktigt distanspass på 3-4 timmar. Ungefär 11 mil var tanken. Eftersom det är Haute Route snart (ni vet, 20.000 höjdmeter, bergsget, lättviktare och bla bla bla) så tänkte jag att det kan vara fördelaktigt att skrota de sista kilon som går innan det är dags. Jag kommer ju antagligen ta mig runt oavsett (ni ser, hon är redan kaxig, vänta tills jag ligger där i fosterställning vid frukosten 05.00 på dag 4-5 och gråter av utmattning redan innan start), men med mindre kilo kanske det blir lättare hur som helst.

Distanspass, kaloriunderskott, det kan vara en svår nöt. Det är skillnad på kaloriunderskott och svält liksom. Ingen orkar cykla helt dränerad på energi, speciellt inte ett distanspass på 3-4 timmar.

Det började bra, jag kände mig pigg och fräsch och “oj vad roligt det ska bli, och vad fint väder“. Sen cyklade jag på en stor sten mitt i den lyriska yran och drog upp ett litet hål i däcket. Detta bara efter en knapp timmes cyklande! Punkteringen var ett faktum, det tog typ 0.5 sekunder så var bakdäcket helt tomt.OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Jag cyklar ju inte omkring med ett däck i bakfickan så jag tänkte att det får väl hålla så länge det håller, vad kan gå fel liksom? Det blev ju ett hål så slangen syntes, men den bubblade liksom inte ut så det kändes ändå som om det kunde hålla. Lärdom till framtiden, ha alltid en bit gaffa/eltejp på en av kolsyrepatronerna. Hade varit guld värt vid ett sånt här tillfälle.

Efter lite möda lyckades jag fixa problemet och ta mig iväg igen, tyvärr brände jag en kolsyrepatron i onödan för när den var tom så hade jag en liten bubbla på däcket precis vid ventilen. Tyvärr hade slangen letat sig upp och tryckt upp däckkanten. Jag tänkte en snabbis, “men det kanske går en bit” … men efter två hjulrull så märktes det att det går INTE. Bara av med allt och fixa, ny patron och sen färdigt.

Lite avbrott i det fina flytet och sen iväg! Efter två timmar började jag bli rejält seg i huvudet och kroppen. Riktigt urlakad. Jag stannade och fyllde mina flaskor och sen hittade jag en plats i skuggan och vilade en stund. Mitt huvud gillar verkligen inte ihållande sol, inte alls. Speciellt inte om man redan är lite energitom.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Sen satt jag där en stund och gömde mig från solen och drömde om bad och kalla drycker. Jag insåg ju tyvärr snabbt att jag aldrig skulle komma fram om jag bara hängde i någons trädgård så jag kände mig tvungen att cykla iväg efter en kvart eller så. Tyvärr fortfarande rätt så energitom eftersom jag valde medvetet att inte ta något med mig att äta.

OLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Jag cyklade ändå på förhållandevis ok och försökte njuta så mycket som möjligt av vädret, de fina bilfria vägarna och omgivningen. Ibland när jag cyklar långt själv så har jag för vana att lyssna på musik (ja, det kan vara farligt men det är ju inte förbjudet för hörselskadade och döva att cykla direkt). Jag tycker det kan vara ganska skönt med musik ibland. Speciellt om man är riktigt trött. Rätt låt kan ju pigga upp vem som helst. Tiesto räddade mig idag, den mannen gör ju underverk med vilken låt som helst! Dagen till ära ägnade jag mig åt solosjungande med röstläge modell högt och var flera gånger tvungen att vända mig om bara för att kolla att jag verkligen var ensam på riktigt. Pinsamheten av att cykla omkring och sjunga och ha någon på rulle efter sig vet ju inga gränser. Jag klarade mig idag dock.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERA
Efter drygt tre timmar så insåg jag att det här inte riktigt var värt, så jag bestämde mig för att stanna i nästa lilla ort och nödfika. Det fick bli en fulfika på ICA i metropolen Örsundsbro. En banan har aldrig smakat bättre, eller en kall cola, eller en macka med vitt bröd och kyckling. Den fikan räddade nog dagen från total katastrofdålig. Sen rullade jag vidare, fick äntligen lämna de uppländska slätterna och leta mig in på skogsvägar i skugga från solen och i skydd från den elaka motvinden som enligt Yr.no skulle vart medvind(!).

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA
4h10minuter senare nådde jag slutmålet och möttes av något i stil med “du ser mer sliten ut än efter La Marmotte“. Men TACK för den. Fast det kändes så också. Jag sov dåligt i natt, var trött och hade ätit för lite för att orka med ett distanspass. Solen och motvinden tog mig och då är man ganska svag.

Men det kunde vart värre. Ett bra distanspass och några gram har jag säkert gjort mig av med på vägen och allt räknas ju. Jag tror inte fikan förstörde något ur den aspekten, snarare tvärtom.

Imorgon ska jag försöka distanspass:a igen, men då blir det mycket sömn och en rejäl frukost innan så blir det nog mycket bättre än idag!

Snikbilder från La Marmotte

Utefter La Marmotte så stod det officiella fotografer och knäppte kort (och inofficiella för den delen också). Tyvärr är jag för snål för att köpa bilderna för minst(!) 20€ (styck) så jag nöjer mig med snikvarianten av dem istället. Bilderna är ju riktigt fina, men priset känns inte riktigt värt. Eller kanske om man hade fått se dom på riktigt innan, men den möjligheten finns ju inte. Svårt att se hur det ser ut när det är en stor logga över halv bilden.

Hur som helst så gillar jag dom två första extra mycket, glädjen över att köra nedför Galibier överskuggar verkligen tröttheten som fanns i kroppen efter 150 km och nästan 4000 höjdmeter! Jag längtar tillbaka!! Tror detta är, efter Puig Major – Soller på Mallorca, den roligaste utförskörningen jag någonsin kört.
5892081_Screen 5892090_Screen 5905911_Screen 5905914_Screen 5928855_Screen 5928858_Screen 5928860_Screen 5941749_Screen 5941751_Screen 5941752_Screen1

Annars då?
Jo, men jag är stenförkyld. Riktig mansförkylning. Som att be om det att flyga hem dagen efter loppet när kroppen är som mest nedbruten, men vad ska man göra? Jag har tid att vara sjuk nu så det gör inget. Tror snarare det är bra så får kroppen tid att vila extra. Jag känner mig pigg i benen och har längtat efter att cykla enda sen jag kom hem. Men kroppen är nog tröttare än jag vill medge. Igår somnade jag vid 19-tiden, klev upp vid 22 för att titta på fotbollen men orkade med ungefär 60 minuter och sen sov jag hela natten fram till 8 i morse utan problem. Några dagar till med extra sömn så är säkert både Marmotte och förkylningen ur kroppen lagom till början på nästa vecka!

Tills dess blir det väl varm choklad frysandes under duntäcket samtidigt som det är 30(!) grader utomhus. Kontraster!