Söndagscykling

Idag har jag faktiskt hunnit med att cykla en kort sväng, det var alldeles för länge sedan sist. Jag vet inte varför det var så länge sen sist, eller jo, det vet jag men ändå.

Jag har lite problem med handen efter Vänern Runt, för det var nämligen så att en vecka innan Vänern så drattade jag omkull i skogen på MTB:n och slog handflatan ganska hårt. Det gjorde ganska ont, men jag tänkte att det går väl över, under Vänern så blev det sista dagen ganska illa och sen dess har det inte gått så bra att hålla i styret med högerhanden (mycket annat som inte funkar med den handen nu heller för övrigt…. ). Men jag gjorde ett undantag idag (det var tyvärr inte så skönt nu heller så imorgon ska jag kolla upp den så inget är brutet eller sprucket i alla fall). Benet som fäster på insida handflata sticker ut lite mer på den trasiga handen än den andra så man kan ju misstänka att allt inte står rätt till…

Idag var det lite solocykling på de uppländska slätterna som stod på schemat, det var varken speciellt långt eller speciellt fort men vad gör väl det. Ibland är det skönt att bara rulla lite lugnt och inte bry sig om vad det står på mätaren. Inte blev det så många fina bilder heller, att ta snygga bilder och fika är väl typ det bästa med att cykla förutom själva cyklandet. Jag borde verkligen ha fixat ett jobb på Tour de France, det skulle passa mig! Kan ni tänka er att sitta med i karavanan i en fotografbil? Dunka stenhög musik och hänga ut genom rutan och fotografera cyklister, jag säger LET´S FFS!OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Verkar farligt att se lite glad ut…

Efteråt blev det en rejäl tvättning av cykeln som fortfarande var lite smutsig efter regncyklingen på Vänern! Men nu är den skinande ren igen, mycket viktigt för den egna känslan att cykeln är kliniskt rent, det går fortare, jag lovar!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag kan bara be om ursäkt om någon läser den här bloggen på riktigt för det är varken speciellt motiverat eller inspirerat för cykling/cykelblogg just nu. Det är lite för mycket stolpe ut för att det ska vara roligt, typ som inget Vättern och trasig hand och så vidare. Men det blir säkert ändring på det någon gång framöver, om 3 veckor åker jag ju ner till Frankrike för att cykla La Marmotte bland annat och innan dess så hoppas vi att motivationen och inspirationen återfunnit sig igen!

Väl på plats i Frankrike så ska jag utöver Marmotte delta i den egna tävlingen “cykla upp och ned för Alpe d´Huez så många gånger som möjligt på en vecka” samt ta mig uppför den legendariska och mytomspunna klättringen upp till toppen av Mont Ventoux. Blir man inte inspirerad av det borde man sluta cykla på riktigt… på riktigt på riktigt alltså…

Tvbesök i form av Club Cykel på gårdagens Hofvetträning

Igår fick vi i Fredrikshof (Brostugan) besök av det nya tv-programmet Club Cykel som kommer att sändas på TV12 (en TV4-kanal) i höst. Temat för just det här programmet var att visa lite på att cyklingen växt så enormt de sista åren och att det märkas av ute hos cykelklubbarna i området. Det var roligt att få visa upp de växande intresset med just Brostugans särskilda introduktionsträningar för nya cyklister, där växer det också och knakar.

För två år sedan när jag började som ledare i Fredrikshof var det kanske 20 personer på introduktionsträningarna en solig måndag, nu har vi upp emot 100(!) nyfikna nybörjare om vädret visar sig från sin bästa sida. Galet! Vädret visade sig tyvärr inte från sin bästa sida igår, men trots idel regn hela dagen så kom det ändå ca: 25 glada nybörjare. Träningen inleddes den är gången lite osedvanligt med intervjuer.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Jag lyckades få både mig och Thomas som intervjuade att helt tappa tråden när temat “riktiga cyklister” kom upp på tapeten och han sa att han inte cyklar i regn och jag kontrade med “då kanske du inte är någon riktig cyklist heller“. Det kanske man inte ska säga i tv. Jag kan inte låta bli ibland, den typen av grodor smiter ut ur min mun vare sig det är lämpligt eller ej. Men det blev tolkat som väldigt skämtsamt så det var mest därför tråden tappades. Det var hur som helst ovant men roligt att bli intervjuad med en kamera i nyllet, vi får se om man sa något tillräckligt vettigt så det kommer med i programmet eller ej.

Därefter hade vi vår vanliga genomgång och sen cyklade vi iväg med Thomas och Mattias körandes bredvid/framför filmandes. Ur säkerhetssynpunkt blev det en extra utmaning för de icke vana cyklisterna att inte bry sig om kamerabilen, men alla lyckades utan problem med att hålla ögonen på vägen.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Trots att det inte regnade så var vägbanan rejält blöt och det sprutade vatten från framförvarande så gott som hela passet. Men ingen klagade för det utan alla bjöd bara på leenden och fin kämparanda. Nackdelen med att ligga i klunga när det regnar är ju helt klart att man blir rätt skitig och blöt, men jag tycker ändå det är ok när termometern visar över 10 grader, då blir man inte så kall. Ryggen var torr och ren i alla fall. Alltid något! Dagar som denna kan man ta att det är lite blött, helt klart värt det.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Dagen till ära så valde jag att köra med Zebran, den är ju inte i samma kaliber som Exan direkt men fungerar ändå hur bra som helst på landsvägsträningspass. Jag vet inte om det är ytterligare ett tecken på att jag kanske håller på att bli vuxen och klok, men jag är innerligt trött på att cykla i regn med en vattenstråle rätt upp i rumpan/ryggen. Det finns liksom ingen mening att utsätta sig för det när man kan köra CX och helskärmat. Jag har faktiskt små skärmar till Exan också, men eftersom det blir så grusigt och smutsigt när det har regnat så ville jag inte utsätta henne för det. CX:en fick ställa upp och levererade som vanligt. Jag ångrade mig dock lite när filmkameran gång på gång svepte förbi mig men cyklarna är egentligen rätt lika så förhoppningsvis är det ingen som ser någon skillnad (typ). Hur som återigen en trevlig kväll med Brostugans nybörjarcyklister och lite extra flärd med ett roligt tv-besök!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Penas Blanca och Los Reales

Idag var det bergsklättrardag igen, precis vad jag är bra på (INTE), men det är väl bra att öva på det man behöver bli bättre på? Jag tror dock mitt största problem är alla kilon jag släpar runt på och inte benstyrkan eller hjärtats kapacitet. Tyvärr. Jag inser allt mer att Haute Route kommer bli enormt plågsamt om det inte blir superdiet närmsta 4 månaderna, suck.
realesesteponarosobt07

Dagens första utmaning, Penas Blanca. 14.3 km och 5-6% i snitt, men som syns på höjdkurvan så var det rätt många toppar över 10%. Första biten var brutalt jobbig med alla väldigt branta passager titt som tätt, hjärtat skenade verkligen på vägen.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Det var riktigt brutalt jobbigt, för mig tog det cirka 79 minuter att ta mig upp, snabbaste var en bit under timmen. Jag är verkligen inte van vid så branta klättringar och sliter enormt när det lutar över 10-12%, det är TUNGT, riktigt tungt. Hjärtat skenar, känns som om man ska få en hjärtattack och inte går det fort heller. Men men, det är väl det man blir stark av? Jag börjar i alla fall vänja mig rejält vid att klättra i över 60 minuter och det känns inte så slitigt längre.OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Väl på toppen blev det såklart obligatorisk lagbild och ett beslut om att fortsätta vidare 4.5 km uppåt mot Los Reales som är topp nummer två på samma stigning. Fantastisk utsikt där uppe och man såg vägarna vi slitit på för att ta oss hela vägen upp till toppen runt 1220 meter över havet.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Sen var det bara rulla ner samma väg och ett härligt utförs-race som jag ju älskar. Tyvärr kom jag in i en kurva med alldeles för hög fart och var mm från att glida in i bergväggen ganska högt upp och därefter blev jag lätt skraj varje gång det kom en skarp sväng. Men jag lyckades ändå ta mig ner i topp och plocka QOM på Strava, bara en sån sak. Nedför är verkligen så mycket roligare än uppför, men det går undan när det är så brant, man ska ha respekt.

Därefter tog vi slapplunch vid stranden, åt glass och hade det lite lugnt och ledigt för en gångs skull. Äntligen säger bara jag. Jag tror jag börjar gilla att stanna för fika och fotopauser hela tiden mer än att bränna på som en idiot i mil efter mil. Börjar jag bli gammal mån tro?

Magisk resa i alla fall och jag har inte så mycket att klaga på trots att jag fått vila lite extra för att knopp och kropp skulle orka med!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Ännu en episk dag på två hjul

Det börjar bli tröttsamt med episka dagar på två hjul men det är inte mitt fel att dom aldrig tar slut. 14.5 mil, 2600 höjdmeter, +30 graders värme… vad kan möjligen gå fel där? Iiiiiingenting!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Dagen började med tidig uppstigning för tidig start och soluppgång från balkongen samt en frukost med mycket sammanbitna miner. Alla visste vad som var på gång och laddade på sitt sätt.

Dagen bjöd på 20 km rakt uppför, förvisso med en snittlutning på 6% men det är ändå något visst med att klättra i nästan två timmar. Dessutom skulle vi lite längre så det var 30 km i eget tempo som var första utmaningen, efter 20 km så gick det dock lite nedför/platt i 7-8 km och sen 2-3 km lätt uppför till “riktiga toppen”.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Uppe på toppen var det fotografering vid det så kallade “dajmkrysset” som stället går under. Det har något med det där rostiga järnkorset i bakgrunden att göra. Efter fotografering och påfyllning av vatten så var det 10 km rätt nedför och äntligen någonting man är bra på. Episk utförsåkning som fångades på film av en lagkamrat som låg i min röv en lång tid. Maxhastighet någonstans strax under 70km/h och världens frihetskänsla att bara trycka på för allt vad benen går.

Sen blev det lunch i Ronda där hela byn stannade upp när 38 cyklister i likadana kläder/hjälm cyklade in i två raka fina led. Det var lite moviestar-känsla när massvis med människor snabbt plockar upp sina kameror och fotograferar en. Såklart tror dom ju att vi är proffs och kan cykla på riktigt men tänk om dom visste att vi är ett gäng från Sverige, halvfeta medelålders män mestadels, som bara ska cykla runt landets största motionslopp. Vilken bedrift liksom… . .. skämt å sido så är ju sub8 helt klart en bedrift och speciellt fet är det inte någon som är i laget.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Efter lunchen blev det 7 km stigning igen, sen böljande upp och ner, sen 5 km stigning sen böljande upp och ner tillbaka till hotellet. Jag var rätt mosig redan vid lunch och värre blev det. Den sista stigningen fick jag fin draghjälp av två av lagets ledare som “kvastade” upp och det kan vara så att jag fortfarande hade varit kvar ute i bergen utan deras hjälp. Jag orkar ju aldrig prata när jag är sådär mosig och trött i knopp och kropp men att bara ha någon bredvid en räcker gott och väl. Jobbigt som bara den i den fruktansvärda hettan men det gick och jag var inte akterseglad även om jag låg bland dom 2-3 sista i alla stigningar. Jag tycker ändå det är ganska ok för en halvtjockis med trasiga baksidor, jag är mycket nöjd. Vid kvällens middag delades några utmärkelser ut och jag fick “dagens prestation” så jag var nog ganska duktig ändå. Belöning blev en gratismassage, välbehövlig sådan!

Imorgon är det “vilodag” vilket innebär en lugn tur till Gibraltar, det kommer bli häftigt. En upplevelse! Gäller att passa på när man är så nära.

Swedbank Sub8 på resande fot

Imorgon, eller snarare i natt (samling 04.00 på Arlanda), så är det dags för årets andra träningsresa. Den här gången är det Swedbank Sub8 som är på resande fot. Resan går till Spanien och Manilva. Jag har aldrig varit på spanska fastlandet så det kommer bli en rolig upplevelse. Ska bli kul att se hur mycket det skiljer sig från Mallorca.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Återigen följer dyrgripen med på resan! Den här gången är jag även ackompanjerad av en matchande hjälm. Svår att missa kanske? Vi lär onekligen sticka ut med 40 personer i klunga med varsin lysmask på huvudet. Jag är all for starka färger men vet inte om en cykelhjälm är just rätt sak för det. Men man ska väl inte klaga, ser ändå ganska ok ut.
7c11b7c4cc9911e3af610002c9564ebc_8

Jag är tyvärr fortfarande på väg att bli förkyld, inte förkyld men på väg, så jag vet inte vad jag ska göra med själva tränandet. Antingen gör jag en “traditionell Karro”, det vill säga, lever i total förnekelser, kör på och låtsas att det regnar så länge det går och sen blir jag knakförkyld om 2-3-4 dagar. Eller så vilar jag några dagar och hoppas att det går över. Risken med att vila några dagar är att det kanske ändå bryter ut och så fick jag ingenting cyklat istället. Är det inte bättre att göra en Karro då så man får något cyklat? Jag vet inte. Det kommer nog bli rätt så mycket ensamcykling i alla fall för ingen annan vill nog förkylningscykla med mig. Suck.

Lagledarna som redan är på plats går det ingen nöd på hur som så jag kanske inte ska klaga utan bara fokusera på att njuta så mycket det går, förkyld eller ej! Om det nu skulle bli en vecka vid poolen så kanske det inte är hela världen även om det såklart vore hemskt tråkigt att inte få njuta av massa härlig cykling. Men det kommer fler chanser om det nu blir så. Får se om det går att applicera det tänket väl på plats!
10258078_10152382014862082_5772732782116345382_o
That´s me tomorrow… fast lägg på 20-30 kg och större bröst kanske så är det typ en klockren match! Snyggare cykel har jag också förresten, faktiskt!