Brostugans ledarstab premiärcyklar!

I helgen var det dags för Fredrikshofs (cykelklubben jag är medlem och ledare i) Brostuganledargrupp att premiärcykla ute på Mälaröarna. Officiellt ägde ledarcyklingen egentligen rum igår, men vi var ett gäng som inte hade möjlighet att vara med just då så vi drog ihop en egen premiärcykling idag. Vissa (*host* Niels *host*) var med även igår och var därför lite trött idag och hade svårt att hänga med (*host* Niels *host*).
10013544_10152070727513505_593833990_n
Per, Kaspar, Mats (på studiebesök), Niels, Robban, Mattias, jag och sen Jonas bakom kameran!

Dagen till ära var det dags för Exan att se dagsljus för absolut första gången, kändes sådär klockan 8 på morgonen med våta vägbanor och 0 grader. Men har man bestämt sig, så har man bestämt sig! Då är det bara löpa linan ut och hoppas på det bästa, vad kan gå fel liksom?
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vi var 8 man till start och jag tror inte att någon av oss kom tillbaka till Brostugan i sällskap med någon annan, i alla fall inte med någon man cyklat lika långt som. Redan efter max en km tackade Jonas och Mats för sig på grund av lite lägre hastighetsambitioner än oss andra (och då är det såklart bättre att dela upp än slita ut sig och dö efter bara någon km). Det var fint sällskap så länge det varade i alla fall! Sen tuffade vi andra på i lagom (och ibland snabbare) hastighet ut på Färingsö och ner mot Svartsjö. Här sken solen och det kändes väldigt skönt med en racer och inte en MTB eller CX! Äntligen äntligen äntligen är säsongen här på riktigt!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Fotopaus vid kedjehopp, lätt brunfläckig i ansiktet! 

Mattias började väl bli trött precis innan Svartsjö så han var tvungen att lägga av kedjan och samla lite krafter (några minuter senare drog han iväg i en spontantspurt så kedjetappet var nog bara en mörkning för att få vila upp sig… . .. .typ…)
Svartsjo-1
Vänta-in-varandra-paus ute vid Svartsjö efter spontan spurt av “någon”!

Ungefär här började gänget splittras lite till och då tror jag vi cyklat max 3 mil, Niels hade CX:en medans vi andra hade Racer och det är ju lite orättvist. Kaspar ville cykla längre än oss andra så när vi nådde Färentuna några km bort så tog Kaspar en egen väg och Niels samma (kortaste) vägen tillbaka till Brostugan.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Nielsan var dock glad ändå!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Och det var han inte ensam om!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Batman var lite glad också, men mest smutsig!

Plötsligt var vi bara fyra stycken kvar och tänkte att ett lite race mellan kyrkorna och sedan snabbaste vägen tillbaka mot fikat kunde vara på sin plats.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Notera: Batman avhängd och jag hinner ändå fota honom i godan ro!

När vi skulle ta kortaste vägen tillbaka sen så låg vi av en händelse på ett led i ungefär den ordningen vi visat oss starka. Mattias låg först och hade mest bråttom hem, efter ungefär 5 meter så tröttnade Per (som redan klagat lite på trötta ben) och försvann, sen tröttnade jag efter 200-300 meter och efter ungefär 500 meter tröttnade Batman och plötsligt var vi alla 4 utspridda. Jag trodde ju i min enfald att Batman kanske skulle kolla bakåt och vänta in sin favoritcykelkompis, men inte då. Han låg konstant 150-200 meter före mig och trots att jag försökte stenhårt i 15 km så kom jag inte närmare. Det blev soloåkning till fikat för oss alla alltså. Väl där kom Niels också som tagit en annan väg tillbaka som tog lite längre tid + Per som hittat honom på vägen.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Finfika i solen!

Kan ju bara tacka gudarna för att sammanhållning är totalt tvärtom när vi kör grupper på riktigt, aldrig någonsin lämnar vi cyklister efter oss här och var. Men idag var det inte så seriöst och mest lek och skoj och så länge alla är med på det så spelar det inte så stor roll om man droppar eller droppas. Det är träning oavsett men såklart är det väl roligare att cykla MED sina kompisar än före/efter.

Huvudsaken är dock att ingen behöver fika ensam, hur skulle det se ut?

Cykling på Friends Arena

Dagen till ära så hade det anlänt en liten inbjudan till att få testa på att cykla i det så kallade “Lastfaret” som går inomhus runt Friends Arena. En betong-rundel är ungefär vad jag skulle vilja kalla det. Det kanske är ett litet konstigt ställe att cykla på, men eftersom Gran Fondo Stockholm arrangeras med utgångspunkt från just Friends så utnyttjar man också själva arenan till cykling! Jag hängde faktiskt där en hel del i somras då jag var volontär på damfotbolls-EM så jag var redan lite välbekant med konceptet “betong-rundel”.

Tanken var att ta det lite lugnt, rulla lite lätt och lufta Exan på torr och fin mark!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det krävs nog lite småjusteringar innan jag är helt nöjd med hojen men det kommer nog allt eftersom. Helt ärligt kändes det extremt ovant att cykla på en helt ny cykel. Att gå från att vara van vid en jättestor och blaffig MTB med ett styre som är bredare än vad cykeln typ är lång till en liten kvickare och kompaktare racer är lite skillnad. Men det var i alla fall väldigt skönt att få lufta lite ren och slät mark med nya guldklimpen.

Jag var inte den enda som dök upp på en ny cykel utan klubbkamrat Carrie dök också upp med en färsking. Tyvärr ingen Crescent men väl en Trek och inte vilken Trek som helst utan en “Team TREK Sweden racing”-hoj! Det är något speciellt med teamcyklar!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

När det inte cyklades så var vi tvungna att titta in omgivningen lite och hittade genast en bekant filur i kulisserna. Jag funderade på om man skulle lämnat en cykel åt honom så han har något att erbjuda fotbollsbrudarna på riktigt nästa gång?
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det var lite oklart vart han egentligen höll hus, men trots intensivt letande i närområdet så konstaterade vi att det inte var i badkaret i alla fall!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Men det går ju verkligen inte att klaga på den privata SPA-sektionen som landslaget kan stoltsera med, tänk att ha en liten bubbelpool hemma? Det skulle jag inte tacka nej till! Svårt kanske att få till i en liten lägenhet bara som redan svämmar över av cyklar.OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Men cyklades det ingenting eller? Poserade vi bara för kameran i två varv och letade efter Zlatan resten av tiden? Nej, faktiskt inte. Jag fick ihop hela 41 km och ett varv är ungefär 600 meter så ni kan ju räkna ut själva hur många varv det blir. Väldigt många kan vi sammanfatta det med. Tyvärr är jag fortfarande lite smårisig så jag tog det ganska lugnt, men det kanske är bra det också ibland. Banan var ändå ok, en del små brunnslock att se upp för och en utstickande dörr i en av kurvorna, men sånt gick vi igenom innan så det var man ju beredd på. Absolut bäst var att blåsa på i innervarvet, i yttervarvet dras man lätt ut i kurvorna och tappar farten.

Alla som är anmälda till Gran Fondo Stockholm cyklar gratis 4 dagar i veckan på Friends, vi andra betalar egentligen 150 kr (men idag fick jag snylta in gratis) och ärligt så skulle jag inte betala 150 kr för att få cykla där. Jag har bara inte behovet men konceptet är ju jättebra så är man anmäld eller tycker det är värt pengarna så go ahead! Det var roligt att få testa i alla fall och tramsa med lite klubbkompisar! Cykel och trams går onekligen väldigt bra hand i hand!
fb-1
Vi försökte bara få Peter (till vänster) att se lång ut, därav hållningen på oss andra..

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Gänget som var där och cyklade… onekligen en röd/svart majoritet…