Swedbank Sub8 på Vänern Runt

I helgen är det dags för Vänern Runt, som delar av Swedbankgänget inklusive mig själv ska köra (jag har dock lite smart valt att byta grupp såhär i sista minut). Swedbankgänget är lite splittrade den här helgen och ungefär strax över 20 man kör GFS och 6-7 stycken kör Vänern Runt (tillsammans med en Hofvetgrupp för att inte vara för få).

Trots att mina lagkamrater in i det sista försökte övertyga mig om att det “minsann” inte är några problem att hänga med i 34-35km/h-tempo och “vi tar det lugnt” och “det är bara några mil sen stannar vi i depån och tar det lugnt” och “du kan byta grupp efter vägen om det inte funkar” och så vidare så bestämde jag mig i förrgår för att “nej, jag tänker inte vara gruppens bojsänke“, jag får hitta ett alternativ!

Under mitt år med lite problem med benen så har jag märkt att många snabbcyklister har riktigt svårt att ta det lugnt, jag har många gånger följt med på “lugna turer” och efter några mil så glider man omkring lugnt ensam och resten käkar styrlinda med både lungor och tunga hängandes över styret.

Det blir hur som helst roadtrip med Batman som kör Vänern med sin Vätterngrupp!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Inkvartering hos Mr Örebro, Johan, innan starten på fredagmorgon…
OLYMPUS DIGITAL CAMERASen vinkar jag adjö till Swedbankgänget som förvisso startar 1h30min efter mig (dom kanske vinkar adjö till mig med andra ord)!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Och vad händer sen?
Jo, men jag har raggat upp en annan Hofvetgrupp! Och inte vilken som helst, jag tänker mig att för att inte riskera att jag behöver cykla med belastning med dåliga ben (om benen nu har en dålig helg, det har ju visat sig ske rätt random hittills när det fungerar och när det inte fungerar) så har jag hittat en Sub11GT-grupp!
10271038_675457735866554_348689089_o
Vad kan gå fel med ett gäng elitfikacyklister runt omkring sig i 60 mil?

GT betyder att man fikar lite mer och längre än alla andra, typ hur länge som helst. Ni förstår inte hur mycket korv(!) jag ska käka i helgen. Jag är ju ett riktigt fan av kanelbullar också, tror ni dom har det? Risifrutti har jag sett att dom bjuder på, det kan jag tänka mig en hink eller två. Våfflor vore det shysst, eller pannkakor (det hade dom i Laholm när jag cyklade där förra sommaren). Normalt gillar jag att pressa mig när jag cyklar motionslopp = det finns inte riktigt utrymme för att gå in i depå = jag får aldrig njuta av massa konstigheter längst vägen = nu tar jag chansen, rejält!

Jag tycker det ska bli jättekul, dels att cykla med 11GT-gruppen som jag vet är en väldigt härlig grupp även fast jag inte känner så många av dom, sen bara konceptet med en hel helg med cykelkompisar och cykel! Fantastiskt väder ska vi få också! Och jag kommer inte behöva hänga över styret döendes i 59.9 mil, det är fantastiskt upplagt!

Jag har dock en brasklopp både mot mig själv och Swedbankarna och det är att om det känns bra i benen så ska jag ändå försöka hänga med dom någon sträcka. Man kan ju ta från sista depån och in i mål någon dag om man råkar sammanstrålar där, eller sista dagen som är kortast. Vi får se, vore kul att köra en bit tillsammans med dom också!

För övrigt insåg jag häromdagen att 60(!) mil på 3 dagar blir ganska långa dagspass, jag hade i min blonda bubbla sett framför mig 12-14 mil (MAX) om dagen. Ehrm, 3×14 är inte 60, det saknas ganska mycket. Inse chocken när jag i förrgår insåg att första dagarna är ÖVER 22 mil (TVÅ DAGAR I RAD) …. inse hur mycket fika jag kommer hinna sätta i mig i helgen. Helt galet.

Tvbesök i form av Club Cykel på gårdagens Hofvetträning

Igår fick vi i Fredrikshof (Brostugan) besök av det nya tv-programmet Club Cykel som kommer att sändas på TV12 (en TV4-kanal) i höst. Temat för just det här programmet var att visa lite på att cyklingen växt så enormt de sista åren och att det märkas av ute hos cykelklubbarna i området. Det var roligt att få visa upp de växande intresset med just Brostugans särskilda introduktionsträningar för nya cyklister, där växer det också och knakar.

För två år sedan när jag började som ledare i Fredrikshof var det kanske 20 personer på introduktionsträningarna en solig måndag, nu har vi upp emot 100(!) nyfikna nybörjare om vädret visar sig från sin bästa sida. Galet! Vädret visade sig tyvärr inte från sin bästa sida igår, men trots idel regn hela dagen så kom det ändå ca: 25 glada nybörjare. Träningen inleddes den är gången lite osedvanligt med intervjuer.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Jag lyckades få både mig och Thomas som intervjuade att helt tappa tråden när temat “riktiga cyklister” kom upp på tapeten och han sa att han inte cyklar i regn och jag kontrade med “då kanske du inte är någon riktig cyklist heller“. Det kanske man inte ska säga i tv. Jag kan inte låta bli ibland, den typen av grodor smiter ut ur min mun vare sig det är lämpligt eller ej. Men det blev tolkat som väldigt skämtsamt så det var mest därför tråden tappades. Det var hur som helst ovant men roligt att bli intervjuad med en kamera i nyllet, vi får se om man sa något tillräckligt vettigt så det kommer med i programmet eller ej.

Därefter hade vi vår vanliga genomgång och sen cyklade vi iväg med Thomas och Mattias körandes bredvid/framför filmandes. Ur säkerhetssynpunkt blev det en extra utmaning för de icke vana cyklisterna att inte bry sig om kamerabilen, men alla lyckades utan problem med att hålla ögonen på vägen.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Trots att det inte regnade så var vägbanan rejält blöt och det sprutade vatten från framförvarande så gott som hela passet. Men ingen klagade för det utan alla bjöd bara på leenden och fin kämparanda. Nackdelen med att ligga i klunga när det regnar är ju helt klart att man blir rätt skitig och blöt, men jag tycker ändå det är ok när termometern visar över 10 grader, då blir man inte så kall. Ryggen var torr och ren i alla fall. Alltid något! Dagar som denna kan man ta att det är lite blött, helt klart värt det.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Dagen till ära så valde jag att köra med Zebran, den är ju inte i samma kaliber som Exan direkt men fungerar ändå hur bra som helst på landsvägsträningspass. Jag vet inte om det är ytterligare ett tecken på att jag kanske håller på att bli vuxen och klok, men jag är innerligt trött på att cykla i regn med en vattenstråle rätt upp i rumpan/ryggen. Det finns liksom ingen mening att utsätta sig för det när man kan köra CX och helskärmat. Jag har faktiskt små skärmar till Exan också, men eftersom det blir så grusigt och smutsigt när det har regnat så ville jag inte utsätta henne för det. CX:en fick ställa upp och levererade som vanligt. Jag ångrade mig dock lite när filmkameran gång på gång svepte förbi mig men cyklarna är egentligen rätt lika så förhoppningsvis är det ingen som ser någon skillnad (typ). Hur som återigen en trevlig kväll med Brostugans nybörjarcyklister och lite extra flärd med ett roligt tv-besök!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Gran Fondo Stockholm – vad hände?

När Gran Fondo Stockholm lanserades i förra året så var det många starka reaktioner åt båda håll, väldigt många positiva kommentarer men ungefär lika många väldigt negativa. Personligen har jag hela tiden varit positivt inställd till konceptet, även om jag ganska snabbt kände att det här inte är ett lopp som passar mig (banan är för kuperad och snårig för ren gruppkörning, så Swedbankgänget planerade initialt att köra linjeloppskoncept och då valde jag Vänern Runt som går samma helg istället). Men jag bara funderar på vad som gick fel längst vägen och framför allt vad cykelstockholm håller på med?

En ganska storslagen bansträckning presenterades initialt, det var masterkörning genom innerstan (inkl. Djurgården) sen ut mot Vaxholm och sen ut i Roslagen.
GF-Gran-Fondo-150km
På pappret så tycker i alla fall jag att det ser väldigt häftigt ut om det skulle fungerat så som man tänkt. Masterstart genom innerstan, lagom stora startgrupper, avstängda vägar, folk som tittar på längst vägarna och så vidare. Sen släpper man gruppen någonstans där vägarna blir större och trafiken mindre och så flyter det på av bara farten? Jo, men det låter ju fint i alla fall.

Resultatet har nu blivit det här:
GF-banstrackning-500x368-04
Hade jag varit en av dom som betalt 1200 kr för att cykla två varv runt den där banan så hade jag säkerligen haft mer åsikter. Nu nöjer jag med att konstatera att, det här blev ju inte alls så bra. Det är ändå ok, men absolut inte bra. Godkänt med ett stort minus kan man säga kanske.

Sen kommer man till prissättningen av loppet, 1200 kr för att cykla 150 km? Jo, men det kan man ju tycka både det ena och det andra om. Personligen tyckte jag att det kändes väl dyrt men organisationen (och här har Fredrikshof ingenting med priset att göra så skyll inte på oss nu) motiverade priset med “vi tar bara vad Vätternrundan, Lidingö-MTB och andra liknande arrangemang tar“. Ok, det gör ni. Fast Vätternrundan är ju ett välfungerande arrangemang. Vilka andra nya lopp har saftat på med att högt pris första året? Är inte det lite att skjuta sig själv i foten? Egentligen kanske vi får skylla oss själva som betalar dessa dyra anmälningsavgifter år ut och år in. Varför skulle inte arrangörerna utnyttja detta för att vinstmaximera? Är det inte så alla gör i samhället? Jag tröttnade t.ex. rätt fort på att göra “En Svensk klassiker” när Vansbrosimmningen började kosta över 1000 kr, seriöst.. 1000 kr för att plaska runt i en älv i 3 km? Men det är samma poäng, betalar vi, så kommer ingen göra något annat än att fortsätta höja priset.

Men Gran Fondot valde direkt att gå ut på samma prisnivå som övriga liknande arrangemang. Det kanske man kan köpa om loppet blivit så storslaget som den initiala tanken var. Men nu då? Prislappen matchar ju inte alls vad loppet ser ut att bli och det kan man ju ha många åsikter om. Hade GFS varit smarta och lagt sig på en lägre prisnivå från start, för att sedan justera upp priset när arrangemanget fått en chans att växa till sig så hade det ju klingat betydligt mycket bättre i folks öron. Stolpe ut!

När “alternativ” som till exempel “Rimbo Fondo” poppar upp, som “bara” är en träningsrunda som går uppe i Roslagen samma dag, så slutar i alla fall jag lyssna. Men hur gamla är vi? Jag tycker bara det är så himla onödigt. Nog för att man inte behöver uppskatta Gran Fondo Stockholm (jag kan personligen inte se hur man som cyklist kan ogilla tanken på att vi skulle ha ett stort och accepterat cykellopp i Stockholm) men varför ska vi i cykelstockholm motarbeta varandra? Vad är syftet? Tror ni att cykel och cykling kommer bli mer accepterat och få mer utrymme om vi inte ens kan respektera varandra inom cyklingen? Det är ganska stor skillnad på att inte gilla någonting och meddela det samt att aktivt motarbeta någonting. Varför motarbetar man som cyklist ett storlopp i vår huvudstad? Vad är argumenten? Priset kan väl inte vara allt? Tycker folk på riktigt att ett Gran Fondo i Stockholm på avlysta vägar med masterstart inte skulle vara värt 1200 kr? När dessutom många av dessa människor glatt betalar 1450 kr för att cykla 300 km runt Vätternrundan med både bilar och farligt många andra cyklister runt omkring sig på bitvis alldeles för små vägar?

Vill man cykla ett billigare lopp än GFS så finns det t.ex. Skandisloppet som går i Uppland andra helgen i maj, eller SMACK-rundan som går tredje helgen i maj uppe i Roslagen. Dessa lopp kostar ungefär hälften av vad GFS gör, duger inte det som alternativ om plånboken inte matchar ett deltagande i GFS?

Jag hoppas GFS överlever och kan utvecklas vidare, jag är inte helt säker dock på att arrangemanget kommer överleva för det verkar ju helt klart brista ganska kraftigt någonstans i organisationen. Jag vet dock att projektledaren som suttit sen start redan lämnat sitt uppdrag så det borgar ju förhoppningsvis för en positiv förändring inför framtiden. Men jag tror att inte bara cykelstockholm utan även hela cykelsverige skulle tjäna ganska mycket på att ha ett lopp i Stockholm på avstängda vägar (precis som t.ex. Stockholm Marathon) för att visa att cykel också förtjänar att få existerar på lika villkor som andra idrottsarrangemang! Så kan alla skeptiska människor bara kamma till sig och sluta motarbeta ett arrangemang som på lång sikt skulle kunna göra cykelsverige enormt mycket gott!

Hofvettempot – Och den Karolinaianska planeringen briljerar ännu en gång

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Penas Blanca och Los Reales från hotellbalkongen, kommer sakna utsikten!

I natt klockan strax efter midnatt landade vårt plan från Malaga, klockan strax efter 2 var jag hemma efter en lång väntan på både cykel och bagage. Det tar onekligen tid att lasta av +30 cyklar från ett flygplan och är väl inget flygplanspersonalen hurrar över att få göra mitt i natten en lördag.

Eftersom jag lider av någon slags bokstavskombination eller bara svår entusiasm så hade jag anmält mig till Hofvettempot (30 km tempo) som gick av stapeln idag. Ännu bättre var att DamElit startade nästan först, och kanske ännu bättre att jag efter jag anmält mig insett att mina baksida lår inte fixar att köra tempo just nu. Vad gör man då om man heter Karolina? Jo, men det tar ju emot att säga nej så man kör ändå.

Först vaknade jag någon gång under morgonen av mitt väggur och trodde att det var väckarklockan, jag är helt säker på att jag till och med “snoozade” vägguret i sömnen. Sen vaknade jag i panik vid 7 och kom på att jag inte packat ner mitt tävlingschip. Sen vid 8 när klockan ringde på riktigt så var jag helt säker på att det var typ tisdag och inte söndag. Total förvirring och inte alls så behagligt att stiga upp.

Väl på plats så blev det kortkort utan att ha titta väderprognosen innan, tänk om jag fick ångra mig kvickt. Stelfrusna tår är bara förnamnet.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Sen behöver vi inte skriva så mycket om själva loppet, jag kan tyvärr inte trycka på hårt för baksida lår säger ifrån. Jag tog i alla vad jag kunde och med en medelpuls på 30 slag under vad jag bör ha på ett tempolopp (150 slag var medelpuls) så var snittet knappt över 32 km/h. Men det gick inte mer, det finns inga ursäkter, inget “jag är trött efter träningslägret” eller “jag sov för lite” eller “jag har inte tränat tillräckligt” utan baksidorna säger ifrån och det går inte att forcera förbi smärtan utan det är som en off-knapp och ju mer jag trycker med pannbenet desto ondare gör det = ett tecken på att man ska sluta trycka. Jag försökte trycka i början alltså, märkte att det inte gick och led mest i ett lugnare och mer behagligt tempo i resten av loppet. Lida ska man väl göra oavsett så det ska jag väl inte klaga på. Men nu är det nog dags att sluta cykla på någon vecka och hitta tillbaka till hela och fina ben som jag rehab:ade mig till i vintras. Det här funkar inte!

Tyvärr vara det bara 2(!) i DamElit och jag hade ändå inte vunnit om jag varit i slag så andraplatsen var att förvänta. Kul att försvara den från i fjol men då var vi åtminstone 5 startande i DamElit. Det är pinsamt dåligt med 2 personer, jag ska skriva om det någon annan dag, men vart håller alla tjejer hus? Vi har ju till och med ett elitsatsande lag i CK08 i Stockholm men det verkar inte hjälpa. Det är liksom poänglöst med en egen klass med två startande, “ställ upp i DamElit och du hamnar automatiskt på pallen”, är det bra reklam eller? Nej. Det ska ju vara DamElit, inte blåbärsserien.

För att byta ämne, under loppet så började det hagla lite (aj att köra +40 knyck med smattrande hagel mot huden) och efter målgång blev det än bättre.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERADet blir ingen medaljbild idag, det känns inte värt efter att ha fått en gratismedalj, utan bara ett konstaterande att cykeltävlingssverige på damsidan inte alls tycks vara på frammarsch i Stockholm utan snarare tvärtom. Till tisdagens GP i Stockholms Landsvägscup så är det tydligen så få damer anmälda att det antagligen inte blir en egen startgrupp. Riktigt tråkigt.

Tyvärr så var det här nog min enda tävling på den här sidan av säsongen, det blir nog inget SM i år. Det är bara konstatera att benen håller inte och jag behöver fixa det först. SM finns kvar även nästa år. Kanske kan jag hitta någon tävling i höst men tempolopp växer tyvärr inte direkt på träden i det här landet.

Swedbank Sub8: Första dagen på plats i Manilva

Nu är vi äntligen på plats i Manilva, Spanien. Det var inte världens bästa uppladdning att halvförkyld sova 2 timmar, kliva upp vid 3-tiden, sitta på ett plan i 4 timmar, inte äta någon riktig lunch och sen ge sig ut att cykla (förvisso bara 30 km) på eftermiddagen. Jag gav upp efter 10 km och kände att följebilen lockade mer än 30 gradig värme och fysisk ansträngning. Idag är det tyvärr rätt hängigt så jag hänger på hotellet medans laget är ute och cyklar. Riktigt tråkigt och sjukt deppigt men vad ska man göra, sånt är livet.

Under tiden passar jag på att utnyttja att internet fungerar obehindrat eftersom 40 svenskar inte överbelastar det (det är något visst med svenskar i utlandet och internetbehov, jag ska dock låta bli att kasta sten i glashuset gällande den frågan) och bjuder på lite bilder från gårdagen istället.
gruppbild-1 OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA