Fredrikshofs KM-linje

Ännu en dag på funktionärspostering, den här gången för Fredrikshofs KM-linje. Tyvärr inte lika lätt att fotografera den här gången, dels eftersom jag stod i en ganska trafikerad korsning (säkerheten går först såklart) och dels för att omgivningen var ganska ful också.

Banan runt Bornsjön bjuder ju på en hel del pärlor (jag borde verkligen ta Slagstafärjan över någon dag och cykla ett varv) och där jag stod var väl typ den fulaste biten av banan. Men man kanske inte ska räkna med fina fotografier när man är funktionär. Däremot var det fantastiskt väder och jättehärligt att vara ute lite och inte göra något mer ansträngande än att vifta med en flagga och umgås med cykelvänner.
Karro-1
Inte ens en Marianne tog jag fast det typ är världens bästa godis!!!

Loppet då?
Det gick ÄNTLIGEN undan från start, våra KM-linje har tidigare år varit en ganska avslagen historia men i år blev det körning från första varvet och ganska snart var en klunga på 8-10 man loss och höll hela vägen in i mål. En halvkrasch på första varvet hjälpte till att dela upp klungan dock (killen som åkte ut på en åker i 40-50 km/h klarade sig bra enligt rapporter). En hel del fick jaga här för att försöka komma ikapp förstaklungan som såklart körde stenhårt. Enligt rapport så gick andra varvet med ett 42-snitt vilket får anses som rejält högt med tanke på den ändå förhållandevis kuperade och halvtekniska banan som Bornsjön ändå är. Tredje varvet blev mer avvaktande men ändå tufft och spurten drogs igång tidigt och till slut stod Dan Lidman som segrare (för andra dagen i rad i KM-sammanhang). Grattis! Ännu mer grattis till Swedbankkamraten Robban som knep tredjeplatsen (och Magnus på fjärdeplats), strongt jobbat.

Dessutom var det hela 5(!) damer till start, ett ganska stort uppsving från 2012 då jag vann som enda(!) dam och 2013 då ingen(!) dam stod på startlinjen.
DSC_5092
DSC_5155
DSC_5144
Komplett album kommer nog inte upp den här gången, det är dessvärre mest tråkiga och dåliga bilder så det är inte så mycket att hänga i julgranen.

DSC_5087
Loppets sötaste var Kevin 8 år som körde ett varv med sin pappa som följecyklist. Ursöt och om jag någonsin får barn ska jag garanterat ha mig en liten cyklist, eller fotbollsspelare kanske, eller varför inte Snowboard-åkare? Ehrm.. stackars barn.

Vem vann då?
DSC_5215
Herr: Christopher Harnesk-Nilsson, Dan Lidman och Robert Axelsson

DSC_5237
Dam: Cecilia Ekman, Anna Svärdström och Katrin Andreasson.

DSC_5251
Herr (nybörjare): Wolfgang Voit, Michael Nabb och Anders Karlsson.

DSC_5264
Barn: Kevin, sötast by far!

Fredrikshofs KM-tempo

Idag har jag ägnat mig åt att titta på andra som cyklar och sliter, det är faktiskt oerhört skönt att stå på andra sidan och vara lat och slapp. Jag var inte ett dugg sugen på att vara med om jag ska vara helt ärligt. Jag är kvar i HRP-bubblan fortfarande och det kommer jag nog fortsätta med ett tag till. Det har jag förtjänat om inte annat.

Däremot saknar jag väldigt mycket att cykla tempo, det verkar inte benen vilja över huvud taget längre. Känns nästan som om jag borde sälja tempohojen och lägga ner det där totalt, men man kan väl hoppas att benen ordnar till sig någon gång men sisådär nästan 1.5 år senare så känns det tämligen hopplöst. Men men!

KM-tempot då?
Trots det fina höstvädret var det inte alls så många deltagare som det kanske borde ha varit. Känns som om klubben borde jobba liiiiiite bättre på marknadsföringen av arrangemanget om man vill ha fler deltagare. 30 herrar t.ex. när klubben har över 1700 medlemmar känns i lite väl snålaste laget, men alla verkade ju nöjda så ja.
DSC_4935 DSC_4941
DSC_4946 DSC_5003 DSC_5019 DSC_5030 DSC_5031 DSC_5054 DSC_5067 DSC_5074

Vann gjorde i alla fall Dan Lidman och bland damerna vet jag inte ens om det var någon Hofvet-dam med, såg mest utomstående som körde DM. Oavsett grattis till alla fina prestationer! Det börjar onekligen gå väldigt fort bland herrarna, roligt med utveckling!

Komplett album om någon är intresserad finns HÄR! Något ska man ju göra som funktionär så är säkerheten tryggad där man står så tycker jag fotografering är ett bra tidsfördriv. Tempo är om inte annat väldigt tacksamt att fotografer, det ser onekligen ganska snyggt ut med ganska enkla medel.

Imorgon blir det KM-linje och ännu mer slappande, kanske ska jag ta med en chokladask och smaska ur vid sidlinjen? Är det ok? En GT kanske är att gå för långt.

Cycling hurts

Ikväll var det tänkt att köra en lugn och fin runda med Lidingöligan, det gick väl sådär med det mest. Jag hade ju sagt ingen mer MTB innan Haute Route på grund av skaderisken men Lidingöloppsspåret är inte tekniskt utan mer CX-betonad så det kändes ändå ganska säkert. Men tjena.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Fel nummer ETT, jag och Batman är tidiga och kör in i sista biten av Stockbys MTB-spår. Spåret är inte alls så speciellt klurigt utan ganska lättåkt, ett nybörjarspår även kallat bland MTB-ister. Lättåkt kanske inte var beskrivningen när jag 10 minuter senare i sista backen ut från spåret går över styret och fejsplantar ner i marken. Vet faktiskt fortfarande inte vad som hände, tror jag låste mitt framhjul och det var därför det tog tvärstopp. Det var brant utför och en sväng, men jag hade bra med vikt bakåt så det var inget sånt misstag. Hur som helst så kändes det som en dålig start men ingenting allvarligt förutom en öm läpp och en öm utsida hand.

Värre blev det sen när vi drog iväg på Lidingöloppsspåret. Senaste tidens regn har gjort att gruset delat sig och spruckit upp och stora fåror har bildats här och var. Jag kör klantigt nog ner i en sån här fåra när det går brant utför och sen svänger 90 grader. Jag behöver ju svänga upp ur fåran för att ta mig runt i svängen, såklart försvinner framhjulet under cykeln och där ligger jag igen. Nu med ett rejält uppskrapat knä som följd.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Sen blev det ut ur spåret så fort som möjligt och direkt mot Lasses varenda för lite fika. Det var återigen inte så himla kul att köra vidare efter dubbla vurpor. Jag vill som sagt inte riskera något inför Haute Route så med två vurpor i bagaget kändes hemgång som bästa alternativet. Så, det blev tyvärr bara 10 km av Lidingöloppsspåret och sen fika och därefter hemåt. Inte alls en av årets roligaste turer. #klantkarro
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
karro-1

Synd att runda av innan Haute Route såhär, men det är inte så mycket att göra. Jag känner i alla fall inget omedelbart sug efter MTB och det är ju skönt med tanke på vad som komma skall. Det får bli revansch 2.0 i Stockby och i Lidingöloppsspåret när jag kommer hem igen. Revanschen på Fornstigen är också inplanerad. Skönt att jag har något att göra i höst, verkligen.

Lite tråkigt att cykla hem innan 20 och mötas av solnedgången redan, vackert var det men solen går ner alldeles för tidigt nu för tiden. Supertråkigt.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Återbesök på Fornstigen

Man skulle kunna kalla gårdagens cykeltur för en lyckad MTB-afton i skogen på Lovön (Fornstigen), eller är inte definitionen av en lyckad MTB-kväll att man behöver tejpa ihop knät vid hemkomst? I så fall har jag lyckats, men det tar vi senare.

Först åkte vi förbi Brostugan på Kärsön och hälsade på torsdagsträningen och våra ledarkollegar. Rent officiellt så var min och Batmans täckmantel att vi planerar att köra MTB någon torsdag och vi skulle egentligen bara ut och reka igår. Inofficiellt så lockade inte landsväg alls när MTB fanns att välja (men det ska vi inte berätta för dom andra).
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vi fick faktiskt nästan napp på sällskap när två stycken som varit en hel del på våra introduktionsträningar under våren (som jag leder ibland) besviket frågade varför vi inte sagt något, “jag åker ju bara landsväg för att orka cykla snabbare i skogen, det är ju MTB som är ROLIGT“. Kanske finns underlag för en MTB-grupp ute på Brostugan då?

Innan det blev skogscykling så åkte vi ut till FRA-varvet och spanade på “snabbsnabbsnabb”-gruppen (vars frontklunga snittade 42(!) km/h förra veckan) som idag efter 5 km redan hängt av alla utom 4. Det är ändå liiiiite härligt att se andra lida så hårt. Sen kom det dock ett rödljus och dom andra kom ikapp.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Därefter bar det av in i Fornstigen, planen var väl att göra ett bättre försök än sist i våras då det klevs av cykeln i parti och minut. Onekligen var det rätt så mycket torrare i går än vad det var i våras. Nu gick det i princip att cykla över alla diken och lerhålen lös nästan helt med sin frånvaro. Det var inte alls så svårt och tekniskt som jag minns det.OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Helt klart flyttar man fram sina gränser rätt kvickt när det gäller “vad som är tekniskt” eller inte. Jag hade världens flyt första halvan och hamnade topp3 på Strava i fin konkurrens med långloppcupsprispallstjejer! Jag tror jag kom på under turen att när det är halvtekniskt så är jag ganska konkurrenskraftig i jämförelse med tjejer som kan cykla MTB på riktigt, däremot när det blir riktigt tekniskt så tar jag mig bättre fram nu än i våras men däremot går det alldeles för långsamt. Men det kanske kommer? Kul är det i alla fall att det går framåt så snabbt. I våras räckte det ju med en stubbe så klev jag av (inte riktigt, men nääääästan i alla fall). R_1 R_2
Jag ser “alltid” ut sådär när jag cyklar över spångar/broar… D Ö D S Å N G E S T.. (även fast det blivit ooooerhört mycket bättre, i våras hade jag klivit av här och sådär ser jag nog förhoppningsvis inte ut så ofta).

Sen gick det åt helvete. Så himla klantigt. Det känns som om det nästan alltid är det när man kör MTB och vurpar. Vurpan hade lätt kunnat undvikas men ändå ligger man där och blöder helt i onödan. Det var en stor stenhäll, som var ganska brant men inte så lång. Det borde vara enkelt att cykla upp. Jag fick inte nog med fart, hann inte trampa mig vidare, hann inte klicka ur, men hann däremot vända ut vänsterknät för att börja klicka ur så mycket att hela jag + cykel landar rätt på stenhällen med knät.

Aldrig någonsin har jag känt sån smärta faktiskt (inte vad jag minns i alla fall), det verkligen ilade i hela knäskålen och jag var övertygad om att något var rejält trasigt. Det gjorde så ont så att jag knappt kunde andas, det kändes ungefär som att tappa luften. AJ. AJ. AJ. Det var lyckligtvis inte värre än ett fint jack och ett extremt ömt knä. Första gången jag lyckas spräcka min egen hud, måste ju ändå vara värt några stilpoäng? Det kanske inte ser så illa ut, men det kändes (och känns).
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Sen var det inte så j´vla roligt att cykla längre, trots det cyklade vi färdigt stigen men det kändes rätt oinspirerat resten av vägen. Det gjorde ont och en kort sväng efter vurpan höll jag på att sladda omkull på en sten och efter det kändes det lönlöst att ta någon som helst risk. Hade jag vurpat igen på samma knä så hade det känts bisarrt mycket.
R_3

Vi synkade sedan vår exit ut ur skogen med Brostugans snabbgrupper som precis kom tillbaka från deras träning. Det var lika roligt att se dom åt det här hållet hänga på ett snöre efter varandra och köra sk*ten ur varandra (så länge inte jag behöver vara med och bli avhängd så är det roligt alltså). Sen blev det naturligtvis en tröst-räkmacka på Café Brostugan efteråt.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Nej… Fornstigen, revansch 2.0 planeras!

Men INGEN mer MTB innan HR, det är illa nog med det där jacket som kanske inte hinner läka ihop i tid. Nu blir det mer riskfri cykling nästa vecka så kan jag leka i skogen hela hösten+vintern istället när det är mer ok att skada sig. Då attans ska den där j´vla slingan få stryk HELA vägen! No more klant-vurpor!

Club Cykel gästar Fredrikshof!

Jag hade ju helt glömt (var det någon som sa senil?) att Club Cykel hade premiär på TV12 idag! Alldeles precis (20.30 på söndagar) gick premiäravsnittet där vi i Fredrikshof Brostugan medverkade efter ett regnigt besök i våras på våran träning. Lite tråkigt att visa sig från den regniga sidan, men det hör väl cyklingen till å andra sidan?

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERAMycket märkligt att se sig själv på tv, jag tror aldrig man vänjer sig vid det (det händer alltså typ aldrig så det var inte så jag menade). HÄR går avsnittet att se i alla fall, åtminstone i en vecka till. Vi är med sista 10 minuterna. Varje söndag 20.30 på TV12 går programmet och saknar man TV12 som mig så finns det på TV4-play också.

Tycker det är riktigt fint klippt, känns som om man verkligen fick med glädjen som finns i gruppcykling! En av anledningarna till att jag för tredje året i rad leder klubbens introduktionsträningar. Att visa nya cyklister hur kul det är med gruppcykling är verkligen inget jobbigt uppdrag, snarare tvärtom.