Idag har vi varit ute på en sist kort runda innan det är dags för det stora äventyret imorgon. Man kan ju undra varför det är en bra idé att cykla 2 dagar i rad innan man ska cykla ett 7-dagars etapplopp? Jag tror för personlig del så behöver mina ben det, dom behöver komma igång lite med bergscyklingen och det gör dom bäst genom att cykla i bergen. Bättre att värma upp lugnt 1-2 dagar innan loppet än att de 1-2 första dagarna blir långsamma på grund av att det tar tid att komma in i rytmen.

Barcelona är verkligen en fantastisk stad, jag har hört många gånger att det är en vacker stad och jag är extremt positivt överraskad. Jag förstår verkligen varför det är ett så populärt weekend-resemål!

Vi gav oss iväg vid 9-tiden imorse, gatorna var nästan tomma så dags.

Rudan för dagen var planerad till bara 30 km (sen vet man ju aldrig hur det blir när ingen hittar och Garmin bestämmer) och runt 600 höjdmeter. Jag funderade en gång extra innan jag följde med ut, men just 30 km kändes som om det borde vara ok dagen innan HR. Återigen var det extremt varmt och 27-28 grader redan vid 9-tiden. Efter vi kommit ut ur stan och klättrat någon km bara så hittade vi världens finaste utsiktsplats. Där blev det obligatoriskt fotostop och teambild!

Sen höll det på att gå illa med vår “lilla” tur när vi körde ner på baksidan av bergskammen och tappade rutten helt. Lyckligtvis gick det att köra upp igen ganska enkelt lite längre bort. Så vi klarade oss på runt 39 km innan vi var tillbaka till hotellet. Ett tag när vi var på samma ställe som igår tänkte jag att “men nej, nu blir det MINST 60 km” men nej, den korta turen blev verkligen den korta turen! Mycket skönt för benen!

På vägen hem lekte vi turister och svängde förbi La Sagrada Familia som bara ligger 3 kvarter från vårt hotell (jag ser faktiskt tornen och byggnadsställningarna om jag tittar ut från hotellrumsfönstret). Fantastisk byggnad, ännu mer storslagen i verkligheten. Vilket mästerverk, men vilket jobb man lagt ned och fortfarande lägger ner på den där jättebyggnaden. Magnifikt! 2030 beräknas den vara färdig!

Därefter blev det hemgång och dags att ladda för att hämta HR-kitet och lämna in cykeln och cykelväskan! Nu börjar det brännas rejält.

Idag har vi varit ute på en liten Haute Route warm up-ride! 70 km ungefär och ändå 1300 höjdmeter. Det gick förhållandevis lugnt och städat till men det var riktigt varmt. Om HR Alps och HR Dolomites haft problem med kyla, mycket regn och kraftiga vindbyar så kommer nog vi få slåss mot helt andra element. Prognosen är mellan 22-30 grader för hela veckan (än så länge, sen får man ju se hur det blir), vinden är extremt svag och eventuellt kan det komma något litet regnstänk på oss men det kommer ändå vara varmt.


Vi cyklade ut ur stan vid 10-tiden och hade siktet inställt på en liten bergsknall som ligger precis i utkanten av Barcelona. Därefter blev det någon km uppför, någon km nedför och sen fortsatte rundan ungefär i den stilen. Men det var oerhört skönt att testa cykeln och se att allt klarat flygningen ok. Det vet man aldrig hur sakerna behandlas i hanteringen.

För egen del var det oerhört skönt att testa bakväxeln och se att den höll och att allt fungerade som det skulle. 32-kassetten fungerar hur bra som helst, riktigt skönt att ha så lätt växel. Vi körde över några små 20%s-knäppar och det hade varit RIKTIGT tungt med en 28-kassett, det var tungt även med en 32:a liksom. Lyckligtvis innehåller inte Haute Route så många sådana passager, så roligt ska vi inte ha det. Men det känns skönt att ha en extra lätt växel för benen kommer nog vilja ha all hjälp dom kan få under veckan.

Sen efter turen rullade vi ner på stan för att hitta vattnet och ta en lunch i solen (eller skuggan räckte för egen del, det var oerhört varmt i solen idag. Hoppas det släpper lite innan loppet startar, annars kommer det bli tungt i sadeln).

Och priset för rundans fotograf går till Niels som tycker att 175 cm Karro är för mycket för att få med på ett och samma foto så han var tvungen att dela upp mig och ta två stycken helt enkelt.

Imorgon är det inlämning av cykel + cykelväska (övriga väskor däri) mellan 12.00-18.00, sen loppets första “briefing” på kvällen och sedvanligt “pasta party”. Jag försöker undvika att pastaladda så jag får se hur det går med det. RIS FTW!

SNART ÄR DET DAGS!!

Idag har jag tagit mig till Barcelona, själva resan gick hur smidigt som helst även om det började riktigt dåligt imorse. Jag var ute på morgonen innan jobbet för en sist kort provtur, 4 km blev det, allt gick kanon och det var inga konstigheter. Lite senare när jag är hemma och ska packa ner cykeln så lägger bakväxeln av. Den brummar och tuggar, men det går inte att växla upp. Ner går av någon anledning. Upp går om man puttar till den lite.

Paniken är total, växeln låter inte kry, jag kommer inte kunna fixa det där, vad gör man? Inser snabbt att ingen antagligen har en Di2 Ultegra long cage i lager, inser ännu snabbare att jag väl måste byta tillbaka till min 11-28-kassett och även panikköpa en ny short cage Di2 bakväxel.

Lastar in cykeln i bilen och åker mot CykelCity för felsökning, på vägen dit kommer jag på att Thomas som var med och cyklade Marmotte körde med en 32-kassett och Di2 Ultegra. Drar iväg ett meddelande bara för att fråga snällt om han vill låna ut sin bakväxel. Sen svarar dagens hjälte att “min bakväxel finns på CykelCity, du kan ta den, hälsa från mig bara“. Herregud, hur är det möjligt?

Vad oddsen är för det har jag ingen aning om men tack gode gud för det flytet. 30 minuter senare sitter bakväxeln på och allt fungerar som det ska!

Hjärtattack innan race:t har börjat!

Sen mot Barcelona, flyg, incheckning på hotellet där vi bor 3 nätter innan det drar igång på måndag morgon! Sen vi anlände så har jag redan hunnit tagit över mitt hotellrum totalt och ätit en jättegod ost-risotto. Jag satsar på risladdning och inte pastaladdning den här gången!

Men eftersom både cykelväska och andra väskor måste lämnas in till Haute Route-organisationen för direkttransport till målet (Biarritz) så måste ju allt packas upp och om.

Cykel uppackad och tvärrandig blå/vit-tröja i garderoben = check!

Jag satsar på något slags plastpåse-system för all näring som ska intas under veckans 7 etapper. En påse för varje dag, tror det kommer bli smidigt att packa upp ur väskan när man ska packa upp och ner i princip varje dag. Ju bättre ordning bland sakerna, desto enklare blir det.

På söndag när vi checkar in cykeln och hämtar nummerlappar m.m. så får vi en officiella “Haute Route travelbag” där man får förvara alla sina saker. Den väskan kommer sen stå och vänta på hotellen när man anländer efter varje etapp, mycket lyxigt. Man får även en ryggsäck som man lämnar vid startlinjen och får tillbaka direkt vid målgång, även det mycket lyxigt.

Fick bara med mig 4 par skor, det är åtminstone 2-3 för få..

Om bara 6 dagar kulminerar mitt deltagande i Team Crescent med årets höjdpunkt, Haute Route. Tiden flyger förbi, senaste året har verkligen gott i raketfart. Om bara 3 dagar sitter jag på ett hotell i Barcelona och väntar nervöst på starten 3 dagar senare.

I veckan har vi mottagit en 85 sidor lång “Race Roadbook”, där står ALLT vi behöver veta om loppet och alla etapper. Som om inte det var nog så kommer idag “Accommodation book” på bara(!) 40 sidor, där står allt om hotellen vi ska bo på. Jag menar verkligen ALLT när jag säger ALLT, alltifrån vilka hotell som har WiFi, vilka hotell som har restaurang, var närmaste matbutiker ligger, karta med start/mål/hotell m.m. utmärkt och så vidare.

Största överaskningen i “Race Roadbook” var att av loppets 500 platser har man bara lyckats locka 250(!) personer, vi är alltså inte fler. HERREGUD, ökar nervösfaktorn avsevärt. Det kommer verkligen inte gå att gömma sig någonstans. Dolomiterna och Alperna lockade i alla fall runt 450 personer styck. Men nu är det bara jag och 249 andra riktiga galningar.

Eftersom ingenting någonsin flyter hundra procent här i livet så är den sämsta nyheten att mina roomie och parhäst Simona drog på sig en spricka i lillatån för ungefär en vecka sedan. I helgen tog hon slutgiltigt beslut att det kommer inte fungera med HR i år.

Mest trist för henne såklart. I mitt lag på 8 personer är det nu jag och Niels som jag känner, sen är det massa andra svenska män och folk som känner folk och folk som gjort HR innan och sa jag att jag var med också? INGEN kommer cykla i mitt tempo av dessa personer, det hade Simona gjort, vi hade nog hållit jämna steg.

Vi hade även bokat boende ihop så eftersom det inte går att avboka (hon tog ingen avbokningsförsäkring) så betyder det åtminstone lyckligtvis för mig att jag inte behöver bo med någon okänd människa utan jag får ett dubbelrum helt för mig själv. Kanske är skönt? Trött Karro = osocial Karro. Det är i alla fall inte så mycket att göra utan parhäst, det är bara köra!

Haute Route Dolomiterna och Alperna som gått/går precis har bjudit på EXTREMT dåligt väder. En av dagarna i Dolomiterna klev 26(!!) personer av under en etapps första utförskörning på grund av vädret, det var regn, iskallt och dimmigt så sikten var tydligen obefintlig. Jag antar att folk inte vågade cykla vidare helt enkelt, låter helt bisarrt.

Jag kommer INTE synas i varken hjälmmössa eller gul regnjacka, det kan vi ju vara på det klara med. Jag kommer definitivt INTE packa med några långa benvärmare heller. Pyrenéerna kommer visa sig från sin bästa sida och bara bjuda på kanonväder, det har jag bestämt mig för.

Prognosen för Ripoll strax utanför Barcelona där starten går på måndag är just nu 25 grader och strålande sol så det bådar ju ändå för åtminstone EN dag med fint väder. Jag är optimistisk! Alla tre bergskedjorna kan ju inte bjuda på regn och 4-5 grader?