Haute Route närmar sig, 2.5 vecka kvar

Om bara 2 veckor och 2 dagar så hoppar jag på planet ner till Barcelona för att 3 dagar senare ställa mig på startlinjen i Haute Route Pyrenéerna. I dagarna fick jag mitt startnummer som jag kommer ha under alla 7 etapper.
hr

1170 är numret att hålla utkik efter, jag kan nästa svära på att jag tävlat med just det numret förut. Det kommer förhoppningsvis, vad jag har förstått i alla fall, att gå att följa mig dagligen live under etapperna. Haute Route är ju även världen mest välorganiserade och serviceinriktade arrangemang (vad det känns som nu i alla fall) så förhoppningsvis kommer det poppa upp bilder på min facebook dagligen som loppets officiella fotografer tagit. Helt gratis dessutom, bara en sån sak. Det finns ju massa extratjänster man kan köpa till här och var (Haute Route verkar även vilja tjäna pengar), men det är jag inte intresserad av, det får duga med “det lilla”.

Jag tror även att det kommer finnas internettillgång på hotellen under resans gång så jag kan uppdatera själv hur det går!

Hur ser formen ut då?
Jo, men den är “ok”. Jag tror aldrig jag kommer kunna säga att formen känns redo för Haute Route. Blir man redo för Haute Route? Jag har ändå en känsla av att det kommer gå vägen, jag kommer klara det. Men det kommer bli jättejobbigt och jättetungt och så vidare, men det är väl lite av utmaningen? Annars kan man ju bara stanna hemma i sängen med en chokladask och badring om man vill ha det mysigt och trevligt. Det får bli efteråt.

Hur laddar jag sista 2.5 veckorna?
Jag laddar med att ställa upp i CykelVasan på lördag, sen ska jag försöka att bara hålla igång med mycket MTB och jogging. Jag känner att mitt hjärta behöver få jobba lite med högpulsaktiviter och då är det bäst för mig. Uthållighet är det ingen idé att träna nu, det är försent, det finns där redan.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

För att det mentala ska komma lite bättre på plats efter förra veckans superdåliga nyheter så ska jag försöka ägna mig åt lite “gladträning” också för att ladda med positiv energi. Ni vet, typ Step på Friskis&Svettis (har jag berättat att jag är en riktig Step-räv?), man kan ju tro att det bara är gamla tanter som step-ar, men inte då, det är hur kul som helst. Eller varför inte lite dans? Det är ungefär bara på Friskis&Svettis jag vågar ägna mig åt det, vilken syn. Men någonting i den stilen, gärna med bra och hög musik, då blir jag automatiskt glad. Det är tyvärr svårt att cykla med musik.

Imorgon får jag i alla fall äntligen tillbaka min MTB från Cykelhuset där den varit på service under veckan och så på kvällen blir det ett sista pass innan CykelVasan för att känna att allt sitter som det ska på både cykel och Karro! Så då kanske det blir lite roligare inlägg än det här!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Haute Route – Och min nya BFF

I senaste “Riders News Letter” från Haute Route, som skickas ut med jämna mellanrum, så presenterades servicen “Lanterne Rouge“. Loppets hjälte om ni frågar mig och antagligen min nya BFF.
fergus
Läs mer här!

Jag har läst tidigare att det finns “Lantern Rouge” på Haute Route, men jag trodde i ärlighetens namn att dom a, var ett gäng och a, inte cyklade ALLA TRE Haute Route efter varandra och c, cyklade med dom som ligger sist (inte med dom som ligger precis på gränsen för att klara “Cut Offen”).

Vilken hjälte liksom, verkligen, på riktigt på riktigt. Jag har ju personligen räknat med att ligga där nere bland de sista 10%. Loppet tar emot 500 personer, det är inte fullt, ifjol ställde 30 kvinnor upp (jag kan ju i ärlighetens namn inte jämföra mig med män i det här fallet) så det är inte så många jag har att jämföra mig med. Jag skulle lika gärna kunna bli sista kvinna i loppet, men jag hoppas så inte blir fallet men om det nu blir så, så vad gör det? Det är gamla cykelproffs, OS-medaljörer, bergsgetter m.m. som ställer upp, behöver man jämföra sig med dom? Nej!

På Marmotte, innan Garmin dog, hann jag köra ungefär 150 km (4000 höjdmeter) med 15 km/h i snitt. På Haute Route ligger “Cut Offen” på mellan 15-17 km/h beroende på svårighetsgrad på etappen. INGEN etapp är lika hård som Marmotte, inte i närheten sägs det. Jag borde ha ganska bra odds ändå att klara mig? I alla fall de flesta dagarna. Problemet om man ligger på gränsen hela tiden är väl att man inte har någon mariginal till dag 5-6-7 när man dessutom är riktigt trött i knopp+kropp!

Oavsett så tror jag att jag kommer se en del av Herr Fergus, förhoppningsvis om det sker så är det för att han cyklar bredvid mig och inte ifrån mig. Cyklar Fergus ifrån en så är man ju illa ute så det vill jag inte vara med om. Oavsett så känns det tryggt att åtminstone EN person planerar att röra sig i de undre regionerna rent tidsmässigt.

Det kommer bli bra det här! Vad kan gå fel liksom?

Haute Route – Hur illa kan det vara?

När jag detaljstuderade alla etapper avHaute Route nyligen så hittade jag den här (uppmuntrande) listan på deras hemsida.

Hur illa kan loppet vara egentligen kanske ni (och jag också för den delen) undrar? Ungefär såhär tydligen:
—————————————————————————–
The Haute Route is probably NOT for you if you…
• Don’t like getting up early in the morning, for 7 days in a row
• Prefer racing on flat roads, this event is all about climbing the biggest cols
• Don’t think you are capable of averaging 15km/h on a 4000m+ climb, over 150km, on 3 cols day after 2 or 3 days in the saddle
• Think you can turn up without having really trained for it
• Are not ready to push yourself to your limit
• Are new to the sport and aren’t prepared to train adequately and/or get some experience in mountain cyclosportives
• Are expecting it to be a luxury holiday, or a cyclo-tour – its a very tough, and certainly the highest, 7 day cyclosportive
• Think that it’s possible to stay in a 4* hotel for the duration of the event every night on our best accommodation package. Very few 3* or better hotels exist in certain resorts visited by the Haute Route events.
• Believe you will be staying right next to the start line every day
• Think you can have a massage every day within an hour of arriving
• Are coming just to do fast descents – dangerous riding will not be permitted and some new speed controls are likely to be in place
• Don’t feel it’s important to come to a safety briefing each evening – despite being tired
• Are not tolerant enough to understand that we need to brief and communicate in both English and French, and that there are many different cultures present to respect
• Throw your rubbish on the road when you are cycling
• Don’t understand that investing in media and communication of the event is important, as the event needs support from sponsors and host venues in order to be able to deliver the event at a top level and keep entry costs down as low as possible, and sponsors expect a return on their investment
• Expect every detail to be perfect, in a super-complex multi-day event with big logistical challenges (even if we are striving for perfection!)
• Think the roads can be completely closed for us – they won’t be, even if the riders will benefit from a priority of way between the real start and the finish lines
• Are not prepared to stop for a rider who has had an accident, or needs help
• Are not open-minded to get along with 35+ other nationalities, all with their own different views and expectations
————————————————————————

Redan på första raden så går det utför, att ta ut sig riktigt ordentligt rent fysiskt och inte få sova ordentligt och länge är ju den värsta kombinationen som finns för min del. Jag kommer vara i trött-trans (trams?) typ mer än halva veckan.

Jag har ingen aning om hur kroppen kommer reagera på så hård ansträngning så många dagar i rad, det kommer onekligen bli rätt så “spännande” att uppleva det. Jag är redo (typ), blir man någonsin riktigt redo för det här egentligen? Redo med en lätt (läs: gigantisk) sväng av nervösångest kanske vi kan sammanfatta det med!

Bara 6 små veckor kvar tills vi sitter där i Barcelona och väntar nervöst på att tidernas äventyr ska rulla igång.
DSC_3145-1

Distanspass och halvbonk

Idag tänkte jag att jag skulle få till ett riktigt distanspass på 3-4 timmar. Ungefär 11 mil var tanken. Eftersom det är Haute Route snart (ni vet, 20.000 höjdmeter, bergsget, lättviktare och bla bla bla) så tänkte jag att det kan vara fördelaktigt att skrota de sista kilon som går innan det är dags. Jag kommer ju antagligen ta mig runt oavsett (ni ser, hon är redan kaxig, vänta tills jag ligger där i fosterställning vid frukosten 05.00 på dag 4-5 och gråter av utmattning redan innan start), men med mindre kilo kanske det blir lättare hur som helst.

Distanspass, kaloriunderskott, det kan vara en svår nöt. Det är skillnad på kaloriunderskott och svält liksom. Ingen orkar cykla helt dränerad på energi, speciellt inte ett distanspass på 3-4 timmar.

Det började bra, jag kände mig pigg och fräsch och “oj vad roligt det ska bli, och vad fint väder“. Sen cyklade jag på en stor sten mitt i den lyriska yran och drog upp ett litet hål i däcket. Detta bara efter en knapp timmes cyklande! Punkteringen var ett faktum, det tog typ 0.5 sekunder så var bakdäcket helt tomt.OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Jag cyklar ju inte omkring med ett däck i bakfickan så jag tänkte att det får väl hålla så länge det håller, vad kan gå fel liksom? Det blev ju ett hål så slangen syntes, men den bubblade liksom inte ut så det kändes ändå som om det kunde hålla. Lärdom till framtiden, ha alltid en bit gaffa/eltejp på en av kolsyrepatronerna. Hade varit guld värt vid ett sånt här tillfälle.

Efter lite möda lyckades jag fixa problemet och ta mig iväg igen, tyvärr brände jag en kolsyrepatron i onödan för när den var tom så hade jag en liten bubbla på däcket precis vid ventilen. Tyvärr hade slangen letat sig upp och tryckt upp däckkanten. Jag tänkte en snabbis, “men det kanske går en bit” … men efter två hjulrull så märktes det att det går INTE. Bara av med allt och fixa, ny patron och sen färdigt.

Lite avbrott i det fina flytet och sen iväg! Efter två timmar började jag bli rejält seg i huvudet och kroppen. Riktigt urlakad. Jag stannade och fyllde mina flaskor och sen hittade jag en plats i skuggan och vilade en stund. Mitt huvud gillar verkligen inte ihållande sol, inte alls. Speciellt inte om man redan är lite energitom.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Sen satt jag där en stund och gömde mig från solen och drömde om bad och kalla drycker. Jag insåg ju tyvärr snabbt att jag aldrig skulle komma fram om jag bara hängde i någons trädgård så jag kände mig tvungen att cykla iväg efter en kvart eller så. Tyvärr fortfarande rätt så energitom eftersom jag valde medvetet att inte ta något med mig att äta.

OLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Jag cyklade ändå på förhållandevis ok och försökte njuta så mycket som möjligt av vädret, de fina bilfria vägarna och omgivningen. Ibland när jag cyklar långt själv så har jag för vana att lyssna på musik (ja, det kan vara farligt men det är ju inte förbjudet för hörselskadade och döva att cykla direkt). Jag tycker det kan vara ganska skönt med musik ibland. Speciellt om man är riktigt trött. Rätt låt kan ju pigga upp vem som helst. Tiesto räddade mig idag, den mannen gör ju underverk med vilken låt som helst! Dagen till ära ägnade jag mig åt solosjungande med röstläge modell högt och var flera gånger tvungen att vända mig om bara för att kolla att jag verkligen var ensam på riktigt. Pinsamheten av att cykla omkring och sjunga och ha någon på rulle efter sig vet ju inga gränser. Jag klarade mig idag dock.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERA
Efter drygt tre timmar så insåg jag att det här inte riktigt var värt, så jag bestämde mig för att stanna i nästa lilla ort och nödfika. Det fick bli en fulfika på ICA i metropolen Örsundsbro. En banan har aldrig smakat bättre, eller en kall cola, eller en macka med vitt bröd och kyckling. Den fikan räddade nog dagen från total katastrofdålig. Sen rullade jag vidare, fick äntligen lämna de uppländska slätterna och leta mig in på skogsvägar i skugga från solen och i skydd från den elaka motvinden som enligt Yr.no skulle vart medvind(!).

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA
4h10minuter senare nådde jag slutmålet och möttes av något i stil med “du ser mer sliten ut än efter La Marmotte“. Men TACK för den. Fast det kändes så också. Jag sov dåligt i natt, var trött och hade ätit för lite för att orka med ett distanspass. Solen och motvinden tog mig och då är man ganska svag.

Men det kunde vart värre. Ett bra distanspass och några gram har jag säkert gjort mig av med på vägen och allt räknas ju. Jag tror inte fikan förstörde något ur den aspekten, snarare tvärtom.

Imorgon ska jag försöka distanspass:a igen, men då blir det mycket sömn och en rejäl frukost innan så blir det nog mycket bättre än idag!

Haute Route-kostymen är ute

För att byta ämne för en stund från allt gnäll (ja, jag är färdig med det nu) så är det bara 15,5 veckor kvar till mitt superuppdrag med Team Crescent, nämligen HAUTE ROUTE! Häromdagen kom Haute Route-kostymen ut på marknaden. Prisvärt?
hauteroute
Jag tänkte för en stund att, “men åh, bara 225€ för en tröja, det var ju prisvärt“, sen insåg jag att det faktisk inte betyder 200 kr utan snarare någonting åt 2000 kr-hållet. Fast det är ju faktiskt två tröjor. Då blev det plötsligt ok va? Fast vi får 200€ rabatt det första vi får, så då blir ju tröjorna ganska prisvärda ändå för 25€.

Men jag tänker mig att jag kanske ska köpa EN tröja i alla fall så folk faktiskt förstår att jag är med i själva racet och inte är någon cyklande maskot (igen). Tror ni att man blir mer seriös och klättrar snabbare om man har rätt tröja? Det tror jag. Första dagen i alla fall, har man den röda Haute Route-tröjan (som alla andra) kommer man säkerligen sätta skräck och respekt i motståndarna för resten av veckan. Antagligen inte. Men för spänningens skull kan man ju låtsas.

Vädersnacket börjar skrämma mig lite, trots att det bara är början på september och Sydeuropa så kan det vara rätt kallt och rätt dåligt väder i bergen. 5 grader och spöregn på en topp och 35 grader och sol i nästa dal. Hur klär man sig för det? Jag kommer ju definitivt bli tagen för maskot om jag har packväska med mig. Men eftersom det var ganska dåligt väder i fjol så tror vi att lyckan har vänt och att det bara blir sol i år.

Inte ens 4 månader kvar och jag börjar redan bli nervös! Inser ni hur många höjdmeter 20.000 är? Ja, förutom det uppenbara att det är 20.000 höjdmeter så är det bisarrt mycket. BISARRT! Spelar ingen roll att det är fördelat på 80 mil.