Att ta sitt förnuft till fånga

I samband med mina två utlandsresor så har jag insett några saker och tagit några vettiga beslut för att cykelsäsongen 2014 ska bli bra och inte bara halvmesyr efter halvmesyr. Jag gör inte halvmesyrer, då kan det lika gärna vara liksom. Det var länge sedan jag konstaterade att det finns f´n ingenting den här världen kan servera mig som är omöjligt, vad jag däremot har svårare att inse är att man kanske inte kan göra precis allting samtidigt. Varför så bråttom liksom? Jag har ju några år på mig. Ganska många. Därför kommer jag sortera bort några saker, mest på grund av mina benproblem men också på grund av att jag helt enkelt varken hinner eller orkar med allting.

1: Jag kommer inte cykla Vätternrundan i år, varken med Swedbankgänget eller med någon annan grupp. Jag är ganska trött själv på mina ben som strular (som egentligen sitter högre upp i ländryggen) och det känns uttjatat och repetitivt att hela tiden komma tillbaka till att benen inte fungerar, men det är ju precis så det är. Jag har haft problem i ungefär 12 månader, i vintras gick det nästan 3 månader utan besvär, men sen började jag cykla för mycket och sen dess har det kommit och gått och ju mer jag cyklat nu på senaste tiden desto värre blir det. Det fungerar liksom inte.

Då säger några av mina vänner, men cykla med en långsammare grupp? Mitt svar är en stor suck och det är inte tempot som är problemet, det är den framåtlutade positionen på cykeln som gör att jag stryper syretillförseln till baksida lår. Skulle det bli bättre av att det tar 9-10 timmar runt Vättern istället för 8? Det kanske skulle fungera om det går så långsamt så jag inte behöver syresätta baksidan alls. Då fungerar det nog. Men det är inte värt, det finns ingen mening. Om jag skulle försöka mig på Sub8 och på sin höjd kan ta mig runt på 10 timmar, varför ska jag ställa upp och förvärra benen än mer? Det finns noll och ingen mening. I´m out!

Efter att jag bestämt mig själv för att kliva av så tog det säkert en vecka innan jag meddelade våra lagkaptener, det tog verkligen emot att säga ifrån. Men när det väl var gjort så var det faktiskt bara skönt (ok då, det var en ganska stor besvikelse också men vad ska man göra?). Jag kommer inte lämna laget, utan hjälpa till från avbytarbänken. Jag föreslog att jag skulle bli lagmaskot men blev uppgraderad till “ledarstab-member in case of need”. Känns skönt ändå att man inte bara fick ett “Ok, hej då rå“. Nu kan jag bidra med dåliga filmer, urusla och olämpliga skämt och kanske ett leende eller två!
Lagbild
Lagbild från “Dajmkrysset” … ehrm, vad heter stället på riktigt liksom?   

2: Vad som fungerar ännu mindre och vad som kanske är ännu tråkigare är att jag absolut inte på några som helst villkor kan cykla tempolopp. Det är nej och bara nej i baksidorna och det går inte. Tempo är min paradgren men sittpositionen är ju grunden till alla mina problem och sittpositionen på tempo är ju tvärvikt framåt och det stryper alla möjligheter till att par fungerande baksidor. Det känns oerhört bittert att konstatera att det jag varit bäst på och det jag absolut älskar mest med cykling är vad som fungerar absolut allra sämst. Suck. Det blir inget SM i år, även om benen skulle hinna bli bra på de 6 veckorna som är kvar så har jag ju inte kunnat träna tempo och jag åker inte till SM för att komma tvär-sist. Det finns ingen mening. I´m out!

Ingen SMACK-serie heller för närvarande! Jag som skulle krossa den i år ju! Suck.

3: Vad ska jag göra då?
Jo, vad som finns kvar är La Marmotte 5/7 och Haute Route 1/9-8/9!
10259135_587183738056164_2828930663254428035_o

GeneralProfile_pyrenees_V4

Jag borde ha sorterat bort för länge sedan och insett att man kanske ska nöja sig med ETT gigantiskt projekt per år. Nu kan jag fokusera på att erövra så många berg som möjligt i Europa och samtidigt på att försöka få ordning på benen igen. Jag fick ju ordning på dom i december och då ska jag väl kunna lyckas med det igen? Vad som är positivt är att bergsklättringen verkar fungera även om baksidorna är struliga men jag ska inte undersöka om man kan överleva Haute Route med dåliga baksidor utan fixa det innan det är dags i september.

Vi inleder med 2 veckor helt utan cykling, om jag nu klarar det, och med fokus på lite alternativträning så får vi se vad som händer. Helt hopplöst är det inte även om det känns långrandigt och jobbigt att det inte räckte med att få en förstörd säsong i fjol utan att det även smittar över på 2014. Kan det inte bara räcka nu liksom?

Slutplanering för Haute Route

De sista pusselbitarna för resan till och från Haute Route håller precis på att falla på plats. Loppet går ju från måndag 1/9 till söndag 7/9. Jag har precis lyckats bokat mig ett flyg till Barcelona redan fredag eftermiddag. Det känns ganska skönt att komma ner i god tid och hinna acklimatisera sig innan det är dags att bekänna färg. Stressa är inte behagligt, stressa när man ska cykla 790 km och 19500 höjdmeter är i allra högsta grad inte en bra uppladdning.

Nu får vi fredag kväll + 2 hela dagar till att skruva ihop cyklarna, provcykla lite, packa om våra väskor och drop:a det vi inte behöver under loppet + cykelväskan hos arrangören samt packa om det vi behöver i den officiella väskan som följer med oss under loppet. Kan ni tänka er att göra det här i panik? Det är inte så kul att upptäcka att man t.ex. glömt att lägga cykelskorna i rätt väska och den där favorittröjan som man sett sig i hela veckan den är också borta.. o.s.v… nej, tack.. både skorna och favorittröjorna ska med! Kanske några par byxor också… blir väldigt naket och obekvämt annars!

Loppet går ju från Barcelona och upp till Biarritz på franska västkusten!
general3

Sen kommer utmaningen hur man ska komma hem? Och när? Jag skulle gärna ligga på stranden, helt apatisk och nöjd, i typ 2 veckor och förtränga mitt liv hemma helt men jag har tyvärr inte riktigt tid med det. Jag sparar gärna lite semester till i sommar också, så man kan få sina fyra veckor i slapp-mode, och då finns det inte så många dagar kvar att spela med efter alla inbokade cykelresor fått sitt också.

3 nätter ska jag i alla fall unna mig i Biarritz och San Sebastian (vi flyger hem från San Sebastian så det blir kanske en natt där).
biarritz-city
Biarritz, Frankrike..

SanSebastianConcha
San Sebastian, Spanien… 

Det känns som om en liten minisemester efter loppet är bättre än att bara dra hem i panik på en gång. Biarritz och San Sebastian verkar dessutom vara två riktiga pärlor så ännu mer anledning att stanna kvar. Så kan man njuta av sitt förhoppningsvis genomförda stordåd på något lagom lyxigt hotell! Eller det behöver inte vara så lyxigt, det blir lätt sk*tnödigt när det “ska vara”, det räcker med havsutsikt, gigantisk säng och halvstor balkong. Kanske lite room service.. och champagne…. och kanske lite choklad också! Då är jag nöjd! Mer än nöjd! Torde inte vara så svår-fixat.

Så nu är det väl bara att hålla tummarna för att jag inte cyklar in i en bergvägg några dagar tidigare och får spendera minisemestern i gips-vagga. Det vore hemskt mycket waste….

Förberedelser inför Haute Route!

Hur förbereder man sig egentligen inför utmaningen att under 7 dagar cykla 790 km och inte mindre än 19.500 höjdmeter? Jag vet inte egentligen OM det verkligen går att förbereda sig inför just det där med 19.500 höjdmeter, men jag har några aningar om vad som kan göra susen.

Naturligtvis heter den största framgångsfaktorn (bortsett från att bli lättare som jag redan jobbar stenhårt på), “cykla uppför så många berg som möjligt fram till september”! Hur gör man det då när man bor i Sverige och platta Stockholm? Det är ganska svårt skulle jag vilja påstå. Det finns inte så många backar här och det finns definitivt inga berg. Därför har jag inte mindre än TRE utlandsresor inbokade innan stora äventyret i september! Det kommer bli fantastisk, jag längtar redan till var och en av dessa.

Första resan går till fantastiska Mallorca i påsk, detta med ett stor gäng klubbkompisar från Fredrikshof. Två år i rad har jag varit där under påsken och jag hann även med en långweekend i oktober under 2013 så tre gånger totalt har jag cyklat på Mallis. Hela 9 dagar i påsk har jag på mig att njuta av sol, berg, massa cykling och härliga vänner! Mallis är verkligen en perfekt ö för cykling, det finns platt cykling och det finns bergig cykling. Jag kommer väl få befinna mig längst med bergskedjan största delen av tiden i år och det blir en bra uppvärmning för bergen på Mallis är ganska snälla i förhållande till både Alperna och Pyrenéerna!
P4020060-1
Mallis påsken 2013 med Hofvet! Moi till vänster lätt ansträngt leendes!

Nästa resa går härligt nog bara med en veckas mellanrum från den första. Sista veckan i april bär det av till spanska fastlandet istället och Manilva som ligger strax söder om Marbella. Jag har faktiskt aldrig varit i Spanien (om vi nu inte räknar med Mallis) så det blir en rolig upplevelse. Resan går med det gäng som jag ska cykla Vättern med, ett Swedbankgäng på 39(!) pers (vi är 40 i laget + 15 reserver så 39 st. på träningsresa är ganska bra uppslutning). En veckas cykling väntar där och träningsschemat som vi redan fått säger berg, berg, berg, berg, berg och mera berg. Ca 850 km och 11200 höjdmeter är planerat så det är ju perfekt inför Haute Route med andra ord!
Manilva
Sneak peek på området som är helt nytt för mig…

Den tredje och sista resan som kanske egentligen är den jag känner mig mest exalterad över just nu är Frankrike, Bourg d´Osians närmare bestämt, och alperna första veckan i juli. Jag har tillsammans med ca: 15 andra vänner ur Fredrikshof bokat en plats till loppet La Marmotte. La Marmotte är ett Gran Fondo som går med utgångspunkt Bourg d’Oisans över “lite” berg för att sen avsluta med den legendariska klättringen upp till Alpe d´Huez! 174 km och 5500 höjdmeter totalt på en dag. Innan loppet har vi 5 dagar i Bourg d’Oisans att acklimatisera oss och hinna köra upp och ner för Alpe d’Huez så många gånger som möjligt. Bourg d’Oisans ligger alltså vid foten av Alpe d’Huez. Det kommer bli underbart och kanske en riktig känsla av vad Haute Route handlar om. Alperna är alperna liksom, bergen på Mallis är tyvärr inte Alpklass vare sig när det gäller längd eller lutning. Jag har varit i området tidigare, men var stenförkyld så det blev extremt lite cyklat, den här gången blir det ändring på det alltså!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Tour de France passerar Bourg d´Oisans juli 2013! Magiskt!

Är jag inte redo för Haute Route efter det här, kommer jag någonsin bli det? Nej, jag tror inte det. Det här är ungefär så bra som det kan bli och jag tror att det kommer bli en väldigt bra vår/sommar med många härliga cykelresor med massa fina cykelkompisar och höjdmeter så det räcker och blir över!

Ok då, jag är väl ett nyårslöfte då…

I januari kommer alla nyårslöften fram som gör att man får trängas ihjäl på gymmet och stå i kö i evigheter för att komma åt favoritutrusningen. Jag hänger inte så mycket på gymmet själv förutom under lågsäsong när det vankas mestadels styrketräning men även ett och annat spinningpass. MEN… men… men men men…. nu är det ändring på det, jag kommer bete mig som ett praktnyårslöfte de närmaste 3 månaderna. Det vaknas nämligen Haute Route snart… och 20.000 höjdmeter kommer svida tillräckligt nog utan att bjuda på massa onödiga extrakilon! Jag behöver förbränna fett, bort bort bort ska det och hur gör man det på mesta skonsammaste visa och samtidigt försöker bedriva någon slags vettig träning inför cykelsäsongen? Jo, jag tror att min räddning heter morgonträning på Crosstrainer! Den är skonsam och sparar benmusklerna, d.v.s. det går att spendera mycket tid på den och ändå kunna styrketräna och cykla utan att det ena tar ut det andra!

Ok, för att jag inte ska dö av tristess och tappa fokus så ska jag försöka mixa upp Crosstrainandet med lite löpning och de dagar då jag har cykelpass så kanske jag eventuellt kan skippa morgonträningen! För mycket av det goda gör ingen glad.

Tyvärr är jag världens mysgris och om jag kunde skulle jag ligga och dra mig i sängen till 12-13 var enda eviga dag resten av livet. Det är väl typ det bästa? Ja, det kanske det är men det får jag väl göra något annat år då. Det kommer svida att gå upp 6 på morgonen varje dag för att hinna träna innan jobbet, men pallade jag att köra militärträning med start 6 på morgonen, 3 dagar i veckan, under januari-mars 2013 så ska jag väl fasiken palla att skippa mysmysande och släpa mig till gymmet januari-mars 2014?

När motivationen tryter så är det bara leta upp Mr Haute Route och lyssna till hans uppmuntrande ord annars: “Because the Haute Route is the toughest Cyclosportive for amateurs in the world you need to be fit. And you need to have the optimum weight to be able to take some pleasure. Definitively if you have 2-3-4 extra kilograms you will be able to finish, you will be able to arrive at the finish line but you won´t take a lot of pleasure. In every Col you will feel the extra kilograms, at the first km you will remember about the chocolate you had in december, at the second km you will remeber about the fondue or Swiss raclette…

… mitt sedvanliga “hur svårt kan det vara” förbyts till “vad i helvete har jag anmält mig till” varje gång jag tittar på det här klippet och hör hans lite lätt hånfulla ord. Om 2-3-4 extra kg innebär att man “won´t take pleasure” så vill jag inte ens tänka på vad typ 15 extra kg innebär. Jag tänker hur som inte ta reda på det utan satsar stenhårt på ett fullständigt nyårslöftesbeteende närmaste tiden, d.v.s attackhänga på gymmet i 2-3 månader med en fänkålsstav i mungipan för att sen försvinna och inte komma tillbaka på ett halvår typ! Kanske ska satsa på prickig cykelkepa på gymmet också? Eller?

a0ecd2d4731d11e3b6b312f0425f1fa5_8

Verklighetskoll!

Jag vet inte riktigt om jag själv fattar hur stort det egentligen är att ha blivit en av dom lyckliga utvalda till att få vara med i Team Crescent. Och vilket sällskap sen liksom… Renata Chlumska, Fredrik Sträng och så en snubbe som satsar på VM i multisport, också jag.. “lilla” jag. Hur hamnade jag här liksom? 40 kg tyngre för bara några år sedan och sen hittade jag cyklingens fantastiska värld och nu är jag HÄR. Det kanske är lite obegripligt egentligen! Men jag tror gårdagens besöksrekord på min sida skvallrar lite om hur stort det är egentligen… en liten post på Facebook och besökarantalet steg från mellan 10-30 om dagen till 211(!!!) faxing views! Tidigare rekordet låg på 63 så det är slaget med ganska stor marginal!

Stats20131228

Det är hur som helst ett hedersamt uppdrag att få vara en del av det här lilla projektet och jag hoppas att jag kan göra det rättvist precis som ovan nämnda tre personer gör med råge. Jag ser väldigt mycket fram emot mitt äventyr i september och tror att det kommer motivera mig väldigt mycket dessa 9 månader som är kvar! Shit… på onsdag är det EXAKT 9 månader kvar. Det är ju bara en graviditet, och det vet vi ju alla hur fort det går… eller jag vet inte, jag har inte fött några barn men känner alldeles för många nyblivna mammor som inte säger någonting annat än “guuuuuud så fort tiden gick”. Det tror jag också att jag kommer säga den 1/9 när jag står på startlinjen och har 20.000 höjdmeter framför mig… MEN, jag har varit med tillräckligt länge för att veta att det kommer gå minst lika fort till den 7/9 och då kommer jag nog mer sorgset konstatera att “shit vad fort här gick då”, fast det kommer nog antagligen vara ett mycket mer smärtsamt konstaterande. Med andra ord så, det gäller att inte stressa mot dagen-D utan njuta av varje sekund fram tills dess!