Äntligen live: Jag joinar #teamcrescent

Så, nu är det äntligen dags att gå live sådär lite otippat mitt i natten vältajmat med mina tjugoåttonde födelsedag dessutom!

Jag säger alltså grattis till mig själv och samtidigt: Nu joinar jag Team Crescent! Det är vad hemlighetsmakeriet det senaste veckorna handlat om! Det kommer gå att följa mitt äventyr på två ställen, antingen via Team Crescent eller via min egen sida (samma inlägg postas på båda sidorna). Jag kommer att blogga under Crescents flagga fram till september då jag ska utföra mitt uppdrag, Haute Route Pyrenées, (HRP)! HRP är ett 7-dagars etapplopp som sträcker sig från Barcelona till Anglet (Frankrike). Totalt 790 km och 19 500 höjdmeter. Inga svenska kvinnor har ännu hunnit ställa upp i loppet, varpå jag förhoppningsvis kan bli den första att rulla i mål om jag överlever (och det gör jag väl? Vad kan gå fel?).

Jag är såklart jättestolt och ärad att ha blivit utvald till dessa galenskaper och är redan livrädd för det äventyr jag har framför mig. Det kommer bli ett minne för livet och verkligen någonting att se fram emot och träna mot de nästkommande nio månaderna! Samtidigt så vet jag ju att det kommer vara brutalt med alla klättringar och jag tror det är svårt att föreställas sig den smärta man kommer få uthärda. Men men, spinn to win.. eller hur säger man? No pain no gain är ju annars ett väl valt uttryck som passar in på temat! Tror detta precis är den motivations-boosten som behövs för att sträva mot nya höjder på cykeln! På tal om cykel, den nya Pärlan jag fått till förfogande för att använda under min resa är en Crescent Exa Di2!

DSC_2665-1_small

Jag tror att vi kommer ha det riktigt mysigt och smärtsamt under 2014…

Col du Tourmalet times TWO!

Haute Route skickade ut ett officiellt meddelande till alla deltagare i fredags, 80%(!!!) av sträckningen för Haute Route Pyrenees är omdragen. Det kommer ju med andra ord att bli ett helt nytt lopp 2014!GeneralProfile_pyrenees_V4

Kanske VÄRST av allt, tycker jag, är att man lagt “marathonetappen” som är 15 mil och 3900(!!!) höjdmeter på DAG 6!! Förr har den legat på dag 4. Jag tycker förvisso att etapp 4 med 12 mil och 3800 är marginellt lättare än marathonetappen. Visst, det skiljer 3 mil men bara 100 små höjdmeter och det är ju alla höjdmeter som kommer göra ont! Vääääääldans ont om jag får gissa!

H E R R E G U D M Ä N N I S K O R!!! Hör ni vad jag skriver? Nästan 4000 höjdmeter?? Och mellan etapp 4, som avslutas med Col du Tourmalet, och etapp 6, så följer en lite skämtsamt kallad “vilodag”, d.v.s. etapp 5 som är ett TT uppför Col du Tourmalet (IGEN alltså)…Col_du_Tourmalet_090929

Efter 17 km och cirka 1500 klättrade höjdmeter (från 700 möh till 2115 möh) så kommer man nås av  den här fantastiska synen, och alltså inte bara en gång utan två gånger på lika många dagar! Klättringen är “Hors catégorie” vilket på ren j´vla svenska betyder —> DET BLIR INTE MYCKET VÄRRE ÄN SÅHÄR! 7.4% i snittlutning och 10.2% när det bränner på som värst! Herregud, jag måste sluta äta choklad.. AKUT! Jag är för tjock för det här… det går ju INTE!! Vem ska dricka allt vin i vår? Vem ska äta alla chokladpraliner i jul? Ja, INTE jag i alla fall. Det går ju inte att dyka upp på Haute Route lite småfet och vinstinn, då får man ju stryk och får väl antagligen bryta efter en halv dag!

Men vad pip liksom, det kommer bli episkt. Det kanske kommer eventuellt vara så att det är värt att skippa vinet och chokladen i några större doser under dom här 9 månaderna (nej, jag är inte gravid Niels.. vi har ju kontrakt på det). E P I S K T är bara förnamnet! Jag längtar… Col du Tourmalet x 2 till trots!col_du_tourmalet

Mer Haute Route-filmer

En annan filmsnutt från Haute Route som Nielsan postade häromdagen…

Det som kanske slår mig mest, förutom att det faktum att vuxna män nästan håller på att börja böla för att det är så tufft, är ju de fantastiska omgivningarna som jag kommer få cykla i i september. Jag tror att det kommer bli episkt och fantastiskt. Det syns verkligen på filmerna från loppet att det inte är en tävling man mot man, utan att det är alla mot bergen. Jag tror att det är en extremt stor mental påfrestning och kan man suga pepp och energi av sina medcyklister så ska man nog utnyttja varje chans man får. Jag är extremt glad att både Niels och Simona S nappat på att följa med redan 2014 och jag tror att vi kan stötta varandra och ge energi när det behövs. Jag har förvisso inga seriösa tankar på att hänga med varesig Niels eller Simona… men ändå!

September är alldeles alldeles alldeles alldeles för långt bort!

Jag vill ha sol och berg NU!

Ångestframkallande eller inspirerande?

Min partner in crime för Haute Route Pyrenées 2014, Niels, har under dagen suttit och postat youtube-klipp från årets upplag av loppet på Facebook..


Here´s to the crazy, the misfits, the rebels, the troublemakers, the round pegs in a square wholes, the once who see things differentially. They are not fond of rules, and they have no respect for weakness. You can fight it, you can shout it, you can suffer with it. While some might see them as crazy once we see them as genius. Because the once who think they can concur 19 mountains ARE crazy.”

Crazy misfit? Är det mitt nya epitet alltså? Eller nytt och nytt, jag vet inte? Det kanske bara är definitionen av mitt allmäntillstånd som beskrivs i filmen ovan? Jag tycker det är en väldigt målande beskrivning i alla fall. När jag har frågat några vänner om dom vill följa med, så har svaren låtit “jag är inte redo”, “jag måste hinna träna mer”, “jag är i för dålig form” och så vidare… och det är ju ett sätt att angripa problemet. Eller så bara anmäler man sig och hoppas på det bästa! Det är ju bara paddla på lite uppför, det är inte svårare än så. Det kommer inte göra mindre ont 2015, det kommer inte vara mindre jobbigt, och formen kommer antagligen vara lika dålig då ;)

Ibland tror jag bara att människor går miste om så himla mycket roligt för att allmänuppfattningen är att man måste vara 200% redo för att göra saker! I många fall blir man aldrig mer redo än “sådär”, ska man då tacka nej varje gång? Nej, jag tycker det är ett tråkigt synsätt (därmed inte sagt att man ska säga “Let´s” till absolut varje pris som helst). Men det är väl bättre att köra och så går det som det går, det värsta som kan hända är ju att det INTE går och det är väl inte så farligt? Jag tror det är få människor som känner sig redo för Haute Route IDAG, men jag tror vem som helst som jag frågat KAN vara redo om 10 månader om bara viljan finns!

Våga mer människor! Våga mer!