Misären är total… vad har jag anmält mig till?
Rullade ner från “bergshyddan” vid 7.30 i morse, hittade asfaltsvägen så jag slapp gå grusväg i 2 km lyckligtvis. Inget fel på utsikten på vägen ned.
Gemensam start ned från Auron till plattare mark och sen började dagens första klättring, Bonette ganska direkt. Vi skulle upp till 2700 meter över havet och så högt har i alla fall aldrig jag klättrat. Återigen var benen kanske inte de piggaste men de var mycket bättre än igår, dock så var det inget rasande tempo utan lite segt att komma igång. Dessutom har jag dragit på mig lite halsont/snuva så jag är lite orolig för att jag ska bli förkyld. Kände inte av något under dagen idag, utan allt funkade, men är mer snuvig nu så det är sådär. 
Halvvägs upp så möttes vi av den här lilla ödebyn, helt spöklikt och väldigt vackert faktiskt. Kanska inte ser så mycket ut för världen, men det var något speciellt med stället.
24(!) km senare så nådde jag äntligen toppen i alla fall, jag var vid det här laget rätt trött på att klättra men benen hade börjat komma igång lite äntligen i alla fall. Mötte mängder med människor som pratade och hälsade och det är roligt att TC-nummerlappen lockar till samtal med så många olika människor. Även om jag inte orkar svara så mycket jämt, lite trött, så är det väldigt roligt så fortsätt gärna med det (några sa att dom läser bloggen).
Toppselfie och sen utför igen, observera en av loppets radiobilar i bakgrunden som förföljer oss under hela veckan. Nördig som jag är så tycker jag den är så cool.
Stannade i depån nere i dalen och fyllde depåerna, sedan var det bara ge sig iväg igen. Här hittade jag även Philippe och det blev faktiskt sista gången jag såg honom idag. Jag har börjat dra ifrån honom, han har mött sin överman. Skämt å sido så är det roligt att ha någon runt omkring som man ser till och från under etapperna. Det är ingen tävling vem som kommer först av oss utan det är bara roligt med sällskap på vägen.
Lite flack-åkning mot nästa klättring och där blev jag omkörd av det finska tåget (en stor grupp cyklister anförd av 4-6 finska cyklister) så jag åkte med längst bak i några km och njöt av vindskyddet. Det blåste lite mer idag så det skyddade rätt bra med någon framför sig. Efter lite plattåkning så var det dags för dagens andra klättring, jag hade vaknat lite mer här men kan väl ändå erkänna att idag kanske inte var någon toppdag någon gång.
Col de Vars och 15 km med ett snitt på 5.6%, det var en helt ok klättring även om sista 4 km brantade på rätt rejält med ett snitt på runt 8.5-9.5%, det gick ju att överleva det också men det kändes i benen att det brantare partierna inte riktigt gick så bra. 
Sen en jättehärlig utförslöpa ner mot Risoul och dagens sista klättring. Idag var återigen en dag med tight cut-off och jag visste hela dagen att jag skulle hänga på repet. Tyvärr har jag väl mer eller mindre tagit beslutet att det får bli som det blir, jag har ingen energi att tokpressa dessa etapper. Missar jag så missar jag helt enkelt, det viktiga är att genomföra alla etapper och ta sig i mål varje dag, det är jag hur nöjd som helst med.
Gjorde ändå ett försök uppför Risoul med lagkamrat Bertil framför mig hela vägen tills det återstod ungefär 3 km, då gled han längre och längre bort men jag hade inte mer att ge. Han klarade cut off:en med 10 sekunder och jag kom 1 minut försent igen, men idag så fick alla som gick i mål ett resultat så det var ingen fara. Det var över 50 personer som missade så organisationen kanske har insett att det inte finns någon mening att göra så mot folk. Det fanns dessutom varken kvastcyklist eller kvastbuss i sikte hela dagen.
Glad men väldigt trött vid målgång, känner väl tyvärr på energinivåerna att jag har något i kroppen. Jag bara hoppas att det inte blir värre för lite snuva är ingen fara men en fullskalig förkylning och 1.5 vecka Haute Route går ju bara inte.
Imorgon kanske vi får regn och såklart är det just då vi ska över Galibier! Jag ser dock fram emot Izoard och Galibier ändå, ska bli kul med två så legendariska klättringar på samma dag. Sedan så sover vi nere i Valloire två nätter, eftersom bergstempo uppför Galibier stundar på onsdag, så det ska bli skönt att stanna på samma ställe mer än en natt. Även om det går ok att flytta runt i princip varje dag så blir det så himla extra skönt de få nätter då vi inte behöver flytta på oss.
Håll tummarna för att förkylningen inte bryter ut och att jag överlever resten av tiden, det är någonstans sjukt bisarrt jobbigt och jag börjar väl inse det nu. Kommer vara ett magiskt minne för livet men det är ändå en helt sjuk grej att göra, 60.000 höjdmeter liksom…
