Eftersom inspirationen för att göra fina “hej, här är jag ute och cyklar och titta vad fint det är“-inlägg inte är på topp så tänkte jag istället att jag kunde skriva lite om 2015.
För det första var det så roligt när jag gått i mål på Haute Route och kom hem. Väldigt snabbt så började framför allt träningsintresserade vänner fråga “Hur ska du toppa det här då?” eller “Vad ska du göra NU då?”. Men hallå, lever vi bara för att överträffa oss själv konstant? Tror man att livet går ut på det så kommer man bli hemskt besviken när verkligheten kommer i kapp. Jag hade inte funderat en stund på vad som var härnäst, utan var mest intresserad av att vara lite stolt över mig själv och njuta av stordådet.
Sen tänker jag bara på alla stackars idrottsstjärnor som plockar hem OS-guld efter OS-guld och 10 minuter efter medaljen är bärgad så undrar någon reporter hur dom ska göra i övermorgon för att ta ytterligare en medalj? Eftersom jag inte är media-tränad eller plockar OS-guld så skulle mitt svar väl vara något i stil med “men är du efterbl*v*n eller?”. Jag ska inte ta några OS-guld nästa år i alla fall, det kan jag lova er. Däremot ska jag……… . .. .. . .. . . … . . … . . .
Hur kan jag låta bli liksom? Går det ens efter HR Pyrenees i år? TITTA LIKSOM…
Det går inte att låta bli att köra igen! Jag innerligt tacksam att Team Crescent snappade upp mig där för ganska precis exakt ett år sedan, för utan den lilla puffen så hade jag nog inte vågat köra HR redan 2014. Ibland behöver man en spark i baken för att våga!
Till saken hör att ryktet går att HR Dolomites (som är helt okända marker för mig) är tuffare än HR Pyrenees. Egentligen ville jag inte berätta det här för någon, men alla tre HR marknadsför sig med 20.000 höjdmeter (MEN det var BARA 18.000 höjdmeter i pyrenéerna!!!!) över 7 dagar. Fast det här är en hemlighet nu, jag vill ju inte förminska min prestation här.
HR Dolomites däremot är vad jag kommer ihåg ganska exakt 20.000 höjdmeter (HR Alps är tydligen nästan 21.000 höjdmeter men där har jag cyklat en hel del så jag ser hellre något nytt). HR Dolomites ligger bäst till tidsmässigt också. Dessutom går ryktet att det ska vara hemskt vackert och jag har ändå varit nyfiken på att cykla i dolomiterna så varför inte. Att cykla från Geneve till Venedig känns på pappret som en väldigt vacker resa, jag hoppas det blir minst lika bra som Barcelona till Biarritz som var fantastiskt vackert på många sätt och vis.
Nästa år vänder man på karusellen också, i år avslutade man med en vecka i pyrenéerna. 2015 avslutar man med veckan i dolomiterna. Så, första veckan i september 2015 sitter jag där igen i bergen och antagligen svär över att jag är för tjock för det här och kan det aldrig ta slut och sen några dagar senare är ruset totalt och medaljen bärgad. Det kan väl inte vara så svårt?
Det kör vi på! Det blir bra!
Fast jag har gjort HR en gång precis så börjar jag redan bli nervös för 2015… men det förtränger vi några månader till..
Varje dag efter målgång när man satt apatisk på torget i “race village” och väntade på bättre tider så dunkade samma samma låt ur högtalarna, dag ut och dag in. Efter sista dagens prisutdelning så har jag inte hört låten men dock hunnit vara bitter både en och två gånger över att jag aldrig tog reda på vilken låt det var. Men jag tänkte väl att den dyker väl upp igen någon gång förhoppningsvis. 
