Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst, men tänker att tiden är knapp och sömnen är tyvärr att prioritera. Jag tror den här veckan handlar delvis om att orka cykla, men kanske främst om att lyckas återhämta sig från all cykling. Men nog om det. 7 gick bussen från hotellet, 10.30 stod vi uppställda på torget i Ripoll och redo för start av Haute Route Pyrenees 2014 och första etappen! Såklart var det en gigantisk fotofest innan och vi lyckades även bli uppraggade av Haute Routes officiella fotograf för en fantastiskt fin lagbild. Niels var sur för att hans kadensmagnet saknades efter cykeltransporten Efter startskottet gick så blev det karavan ut ur stan för säker långsam färd innan vägarna blev större och behagligare. Jag har aldrig varit med om en masterstart i Sverige som gått i lugn takt så fältet vart samlat men det här gick exemplariskt till. Sen sprack fältet upp när bilarna släppte loss alla och jag hamnade helt ensam ganska omgående. Vi är alltså 205 deltagare och jag är såklart bland bottenskrapet. Jag är för bra för att vara med de allra sämsta och för dålig för att vara med “stora massan“. Dessutom kör jag för långsamt uppför för att få sällskap och för fort nedför/på platten för att få sällskap med de personerna som är lika långsamma uppför. Så, uppför blir jag kanske omkörd av några enstaka och nedför kör jag om några enstaka. Men vad gör det? Jag har bara en gång känt mig ensam idag och det var när det var platt i några km och blåste kraftig motvind, jag vara nere på 17-19 km/h vissa stunder och då hade jag gärna haft en rygg framför mig. Men ingenting fanns det där att skydda sig bakom. Hur som helst så gick dagen bra, men det var tyngre än förväntat. Banprofilen såg ganska snäll ut men 2500 höjdmeter är ändå 2500 höjdmeter, dessutom i +30 grader nästan hela dagen. Det började snällt upp till Coll de Merolla dock, bara 259 höjdmeter på strax över 11 km och det kändes knappt som om man körde uppför. Här var man ju fortfarande i extas över att äntligen vara igång, helt fantastiskt kändes det. Det kan kanske vara så att det även fälldes en lite glädjetår eller två under dagens första utförskörning. Kanske låter smörigt men det var f´n helt fantastiskt. Sen blev det genast värre uppför Coll de la Creueta, 11 km kvar vid den här skylten men då hade man redan kört 7 km uppför. Jag tycker inte om så jättelånga klättringar, föredrar när man får lite återhämtning mellan varven. Här blev jag även omkörd TVÅ gånger av Fergues (kvastcyklisten), dock har han ju förklarat att man behöver bara oroa sig om man blir omkörd av honom under dagens sista klättring. Jag hade tydligen bara 10 personer efter mig här och några trodde han skulle hamna i kvastbussen, jag kände mig ganska lugn ändå med att inte behöva hamna där. Blev även intervjuad i farten här, 2:11 in i klippet.. Uppe på toppen satt Fergues och väntade, jag hade 35 minuter tillgodo så det var ingen fara. Lyckligtvis såg jag honom inget mer under dagen. Sen bar det ner igen och lite upp och sen mycket ner. Världens härligaste utförskörning en bit där det gick att ligga i 55-60 km/h i några km. Pyreneerna har verkligen inga serpentiner utan långa svepande vägar som ringlar sig fram. Omgivningarna är underbara också med naturen och djurlivet. Dagens sista klättring blev mest en värmefråga med över 34 grader och strålande sol rätt i skallen. 11 km och ingen gigantisk lutning så det gick ok även om det tog en stund. Gick i mål som 197 med mycket god mariginal till tidsgränsen så det kändes skönt. Är man på mariginalen dag 1 så är man nog körd för eller senare under veckan. Börjar man med god mariginal finns det hopp.

Nu är bara ladda vidare mot mordagens monster (två REJÄLA klättringar i slutet av morgonens etapp, snittlutning på 8.1% över 15 km på den ena). 1 down, 6 to go!

Sen måste jag bara säga att få vara del av det här arrangemanget är så häftigt. Det är följe-MC överallt med längst banan, även jag som akterseglad och relativt ensam blir servad. Sista 5 km idag hade dom även vatten med sig som dom åkte omkring med och frågade om man ville ha. Det är ambulanser som åker med hela vägen, det är Mavic-bilar i mängder, fotografer, film-team, poliser som stoppar trafiken (även när jag ENSAM kommer i stora högtrafikerade rondeller så står dom där och stoppar bilarna). Det förhöjer verkligen upplevelse med så mycket.

Nästan 12 månader sedan anmälan, all ångest, all träning, all nervositet. NU är det dags att få utlopp för allting. ÄNTLIGEN är ingen överdrift här! Håll tummarna för att jag håller ut hela veckan, jag ska göra mitt bästa!

Etapp 1:

– Start: Ripoll 10.30
– Mål: Front-Romeu (13.25-16.35)
– Längd: 93 km
– Höjdmeter: 2500 m+/1450 m-

Tidig morgon avgår bussen från Barcelona, alla blir upplockade utanför sina respektive hotell. Cyklarna är incheckade redan och transporteras till starten. Starten går 10.30, beräknad tidsåtgång för etappen är mellan 3-6h beroende på hur fort det går (det är ett REJÄLT spann representerad här alltså). Jag hoppas personligen att det inte tar mer än max 5h, det borde det inte göra (kanske jag inte säger i eftermiddag när det tog typ 10 timmar).

Höjdprofilen:

Jag tycker ändå det ser tryggt ut, som första etapp känns det som en bra början. Inte för mastigt på en gång. Det kommer bli mastigt, det kommer bli fruktansvärt, det är bara njuta av lugnet så länge det går.

De två första stigningarna är egentligen “samma” och är ungefär 20 km.

Det ser ändå förhållandevis lugnt ut, behaglig lutning och några rejäla chanser till återhämtning när det lutar åt “rätt” håll helt plötsligt.

Den sista knäppen på höjdprofilen har jag inte lyckats hitta någon information om alls, så jag antar att det är lugnt. Jo mer skräckinjagande en klättring är, desto mer svämmar nätet över med information om densamma. Hittar man ingenting = klättringen är iiiingenting!

Håll tummarna nu för att jag får en bra start, 0 down 7 to go!

Efter vi var ute och cyklade så svidade vi om till vanliga kläder och tog cyklarna ner till Haute Route Race Village. Village antyder ju att det är något gigantiskt område men det var typ 7-8 tält och en bike park.

Vi var ju tvungna att lämna både cykel och cykelväska vid området som ligger 4 km från hotellet ungefär. Efter lite funderande kom vi överens om att det var enklast att lämna cykeln och hämta HR-kit:et med väskor, nummerlappar, kläder m.m. och sedan ta en taxi tillbaka till hotellet. Vid 18 var det nämligen första “Race briefing:en” och då behövde vi ändå åka ner en gång till så då passade vi på att lämna våra cykelväskor.

Nere på området i alla fall så fick vi våra cyklar och hjälmar kollade, sen var vi godkända för att hämta ut nummerlappar, kläder och väskor.

Därefter lastades cyklarna på lastbilar för transport till starten imorgon.

Under briefingen senare på kvällen så höll kvastcyklisten Fergues låda, han meddelade att om man ser honom på första klättringen = ingen fara, han värmer upp. Ser man honom i mitten av loppet = ingen fara ändå, han bidrar bara med positiv energi, ser man honom däremot under dagens sista klättring så är det mer än dags att börja snabba på. Jag tror jag kommer se honom lite, men förhoppningsvis bara under början av dagen och inte på slutet. Jag upplever tidsgränserna som mycket generösa så det borde vara lugnt, hoppas jag.

Innan kvällen var över hann vi även ta ett fint lagfoto!

Nu är det inte så mycket mer att göra än att hålla tummarna att allt håller som det ska och köra så hårt det går! Imorgon blir det en lugn start, jag hoppas jag kan hålla mig lugn också. Många varnar för att veckan blir betydligt tuffare om man inte klarar av att ta det lugnt de första dagarna.

Idag har vi varit ute på en sist kort runda innan det är dags för det stora äventyret imorgon. Man kan ju undra varför det är en bra idé att cykla 2 dagar i rad innan man ska cykla ett 7-dagars etapplopp? Jag tror för personlig del så behöver mina ben det, dom behöver komma igång lite med bergscyklingen och det gör dom bäst genom att cykla i bergen. Bättre att värma upp lugnt 1-2 dagar innan loppet än att de 1-2 första dagarna blir långsamma på grund av att det tar tid att komma in i rytmen.

Barcelona är verkligen en fantastisk stad, jag har hört många gånger att det är en vacker stad och jag är extremt positivt överraskad. Jag förstår verkligen varför det är ett så populärt weekend-resemål!

Vi gav oss iväg vid 9-tiden imorse, gatorna var nästan tomma så dags.

Rudan för dagen var planerad till bara 30 km (sen vet man ju aldrig hur det blir när ingen hittar och Garmin bestämmer) och runt 600 höjdmeter. Jag funderade en gång extra innan jag följde med ut, men just 30 km kändes som om det borde vara ok dagen innan HR. Återigen var det extremt varmt och 27-28 grader redan vid 9-tiden. Efter vi kommit ut ur stan och klättrat någon km bara så hittade vi världens finaste utsiktsplats. Där blev det obligatoriskt fotostop och teambild!

Sen höll det på att gå illa med vår “lilla” tur när vi körde ner på baksidan av bergskammen och tappade rutten helt. Lyckligtvis gick det att köra upp igen ganska enkelt lite längre bort. Så vi klarade oss på runt 39 km innan vi var tillbaka till hotellet. Ett tag när vi var på samma ställe som igår tänkte jag att “men nej, nu blir det MINST 60 km” men nej, den korta turen blev verkligen den korta turen! Mycket skönt för benen!

På vägen hem lekte vi turister och svängde förbi La Sagrada Familia som bara ligger 3 kvarter från vårt hotell (jag ser faktiskt tornen och byggnadsställningarna om jag tittar ut från hotellrumsfönstret). Fantastisk byggnad, ännu mer storslagen i verkligheten. Vilket mästerverk, men vilket jobb man lagt ned och fortfarande lägger ner på den där jättebyggnaden. Magnifikt! 2030 beräknas den vara färdig!

Därefter blev det hemgång och dags att ladda för att hämta HR-kitet och lämna in cykeln och cykelväskan! Nu börjar det brännas rejält.

Idag har vi varit ute på en liten Haute Route warm up-ride! 70 km ungefär och ändå 1300 höjdmeter. Det gick förhållandevis lugnt och städat till men det var riktigt varmt. Om HR Alps och HR Dolomites haft problem med kyla, mycket regn och kraftiga vindbyar så kommer nog vi få slåss mot helt andra element. Prognosen är mellan 22-30 grader för hela veckan (än så länge, sen får man ju se hur det blir), vinden är extremt svag och eventuellt kan det komma något litet regnstänk på oss men det kommer ändå vara varmt.


Vi cyklade ut ur stan vid 10-tiden och hade siktet inställt på en liten bergsknall som ligger precis i utkanten av Barcelona. Därefter blev det någon km uppför, någon km nedför och sen fortsatte rundan ungefär i den stilen. Men det var oerhört skönt att testa cykeln och se att allt klarat flygningen ok. Det vet man aldrig hur sakerna behandlas i hanteringen.

För egen del var det oerhört skönt att testa bakväxeln och se att den höll och att allt fungerade som det skulle. 32-kassetten fungerar hur bra som helst, riktigt skönt att ha så lätt växel. Vi körde över några små 20%s-knäppar och det hade varit RIKTIGT tungt med en 28-kassett, det var tungt även med en 32:a liksom. Lyckligtvis innehåller inte Haute Route så många sådana passager, så roligt ska vi inte ha det. Men det känns skönt att ha en extra lätt växel för benen kommer nog vilja ha all hjälp dom kan få under veckan.

Sen efter turen rullade vi ner på stan för att hitta vattnet och ta en lunch i solen (eller skuggan räckte för egen del, det var oerhört varmt i solen idag. Hoppas det släpper lite innan loppet startar, annars kommer det bli tungt i sadeln).

Och priset för rundans fotograf går till Niels som tycker att 175 cm Karro är för mycket för att få med på ett och samma foto så han var tvungen att dela upp mig och ta två stycken helt enkelt.

Imorgon är det inlämning av cykel + cykelväska (övriga väskor däri) mellan 12.00-18.00, sen loppets första “briefing” på kvällen och sedvanligt “pasta party”. Jag försöker undvika att pastaladda så jag får se hur det går med det. RIS FTW!

SNART ÄR DET DAGS!!